Den där torsdagsträningen

I gårdagens träning så fortsatte jag och Vikki jobba med avstånd till konen, själva positionen vid konen verkar det som hon har förstått. Och igår var hon verkligen på hugget (kan 2 veckor vila kanske vara orsaken?), hon tänkte utan att spåra ur och arbetade hela tiden!

Vi gjorde även ett pass med långsam marsch innan jag kände mig nöjd.
Fast Vikki hade nog gärna hållit på ett tag till, men konsten i hundträning är att ge sig medans hunden fortfarande orkar prestera mer!
Bryter man när hunden blivit trött så har man misslyckats, för när hunden börjar bli trött så presterar den sämre. Och då belönar vi sämre resultat än vi började med, och vad kommer hunden ihåg vid nästa träningstillfälle? Jo, det du belönade på slutet förra gången..

Konen

Lexie och jag jobbade vidare på fotgåendet, det känns lite som vi kört fast. Men jag tror det kan ha att göra med att jag fortfarande behandlar henne som en valp, jag måste nog våga ställa mer krav på henne och kräva mer av henne. Hon är ju faktiskt ingen valp längre, hon är numera en unghund!

Ett stort framsteg var att inte ett enda skall på främmande hundar kom ur henne igår!
Så det tar sig, jag måste bara fortsätta utsätta henne för främmande hundar och träna mer hundmöten på promenaderna så vi får bort detta skällande som är en blandning mellan lek och lite osäkerhet, men det sköna är att det finns inte minsta tendens till hot i henne iaf! Bara Fjäsk, stora mängder fjäsk!

Lexie

Kelly var taggad till klospetsarna, vi jobbade lite med positionen i linförigheten och hon svarar bättre och bättre! Hon har nu börjat korta sig och hålla position, om ännu bara ett par steg. Men det är ett par steg i rätt riktning!

Kelly fick sedan köra ett par rutskick på ungefär 10meters håll, och hon tog alla klockrent! Så Kelly har nu, vid 6,5års ålder, börjat kliva in i en mognadsfas på lydnadsplanen! Bra där Kelly!

Överlag så tycker jag att hon fått en helt annan attityd till allt hela våren, och en helt annan lyster i ögonen. Jag har mina tankar var detta kan komma av, men det tar vi en annan gång!

Kelly

Thea, älskade tant Thea.
Hon fick mest bara leka, lite fritt följ, lite bollkastning, lite slalom mellan benen och några rutskick. Där jag igår ställde lite krav på rätt position i rutan, ibland måste även tant få komma ihåg hur det är att ha lite krav på sig!

Rutan - Thea

Sen där någonstans släppte vi även ut en Bella och hon fick ett par vändor fritt följ.
Ett kort pass där glädje och fokus var målet.
Bella var taggad och för dagen ett väldigt gott humör, vilket visade sig även på promenaden vi tog efter träningen med My, då Bella bestämde sig att Ådi verkar vara en lattjo krabat! Och Bella som både hatar valpar (nu är Ådi en unghund) och hanhundar…

Bella

Iza fick ett pass agility med My undertiden.
Iza´s nästa tävling blir med My och samtidigt tar Jessika med sig Kelly, själv ska jag jobba just den dagen..

När vi kom dit pågick allmänlydnadsträningen, och jag tog med mig Molly ut och gjorde dom sällskap. Dom la alla hundarna i en ring och lämnade dom, och eftersom Molly inte kan ”ligg” och ännu mindre ”ligg kvar” så undrade instruktören om jag ville gå runt dom liggande hundarna. Och visst det kunde jag, Molly är en så pass självsäker tjej med mycket skinn på näsan så jag upplevde att om någon hund skulle resa sig så skulle hon hantera det. Och jag hade rätt. När vi kommit halvvägs så är det en schäfertik som reser sig och kastar sig över Molly med full kraft, Molly kastas omkull och självklart skriker hon till av överraskningen.
Jag satte mig omedelbart ner på huk längst ut i kopplet, utan att lämna platsen, och lockade på Molly medans matte tog kontroll över sin hund. Pratade glatt och gällt med Molly medans jag lockade mig till henne, och när hon kom så belönade jag och bara lekte med henne. Mitt i tumultet reste sig även schäferhanen som låg bredvid, men den unga killen undrade mest vad som hände. En väldigt glad och ”liten i sinnet” schäferhane.

Så när jag belönat Molly och sånt så bakade jag ur ringen och fick sällskap av denna snälla Lucas och klappade om honom medans jag pratade glatt med Molly om hur snälla schäfrarna är. Molly undrade vid det här laget mest varför jag gav Lucas en massa klappar och varför han följde med, för det är faktiskt hennes godisar och leksaker!

Lekte en stund med Molly för att inte hon skulle bli stillastående och fundera över vad som hände, schäfermatten och instruktören kom och frågade om det gick bra och jag sa att det var lugnt. Schäfertiken kom fram och hade nu lugnat ner sig och nosade försiktigt på Molly och konstaterade ju att det var ju bara en valp!! Varpå hon ville leka med Molly.
Enligt matte så tycker schäfertiken inte om små hundar, och jag tror att Molly’s attityd gjorde att schäfertiken trodde hon var äldre än hon är, För Molly är inte särskilt valpig i sin attityd. Hon är mer mogen än Lexie..

Ger mig själv en klapp på axeln för att det hade kunnat gå så mycket värre om:
– Jag kastat mig över schäfertiken och skrikit och plockat bort henne, detta hade skrämt Molly
– Om jag hade plockat upp Molly, detta hade också gjort henne osäker
– Om jag bara blivit passiv, då hade Molly fått fundera över vad som hände och kanske blivit osäker och fundersam över stora hundar
– Inte låtit schäfertiken kommit tillbaka och hälsat på Molly. Nu fick dom ju kolla av varandra och båda kunde släppa situationen!

Detta kort är ca 1-2minuter efter hon blev påhoppad:
Molly
Svansen och Attityden i topp!

Och här blir vi vänner med tiken, instruktören berömde Molly. Hon tyckte att hon var en väldigt bra valp (mentalt sett) och ett fint exemplar av rasen 🙂Molly

Och sen fick hon leka med Ådi 🙂
Bus

Äh, vi avslutar med någon bild till 🙂

Kelly bus

Trubbel
En rakad Trubbel, för att orka prestera på agilitybanorna i sommar!

Lexie”Sitt, Stanna Kvar” med Lexie Liten

Tant Bus
”Zick-Zack” med Käraste Thea

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *