Kategoriarkiv: Skador/Sjukdomar

Since I been Gone

Har så mycket annat för mig, överlevde agilitytävlingen.
På Lördagen tävlade jag med Kelly och Bella, Kelly hade dock kvällen innan lekt med Lexie och åkt på en smäll över ögat och fått en blåtira. Jag valde dock att starta henne, men var beredd på att ta av henne av planen om jag såg att hon hade problem. Det hade hon dock inte, eller ja, problemet var väl att hon hoppade lite för mycket. Inga som helst kontaktfält, men hon rev inte ett enda hinder. Inte riktigt våran helg..

Bella däremot gick mycket bättre, det var mest småmissar av mig som ställde till det. Men vi lyckades ta en pinne med oss hem från Hoppklassen! Duktig liten Bella <3

Bella

På söndagen var jag tävlingsledare så jag fick då tillfälle att titta på lite duktiga hundar, banorna såg dock väldigt roliga ut, hade gärna kört dom!

Så nu när agilitytävlingen är klar så kan jag börja tänka klart igen. Att vara tävlingsledare tar mer på krafterna än en ”normal människa” kan tro, det är mycket som ska fixas och ordnas, och däremellan funderas över vad man kanske har glömt bort. Vi gjorde iaf ett bra jobb, vi fick mycket beröm på facebook! Och det är oerhört kul att få den responsen efter att man slitit så!

Nu börjar mina hundars viloperiod på riktigt, både dom och jag behöver återhämta oss lite nu. Det är bara jag och Vikki som en har en tävling kvar nästa vecka, sen har jag ingenting mer planerat.
Min teori är att hundarna måste få vila och återhämta sig, varje träning ger ett litet stresspåslag (även om det inte riktigt är något man tänker på) och jag behöver väl inte förklara att den långvariga stressen leder till sjukdomar? Så därför får mina hundar vila, ibland får dom vila mer än vi tränar. November/December är just en sån tid där mina hundar inte gör så mycket mer än skogspromenader, bus och lek.

Den här veckan har jag tillbringat på jobbet, och min lediga tisdag tillbringade jag en stund på Falu Djursjukhus för att kolla upp Kelly’s öga. Tack och lov inga skador på hornhinnan, utan ”bara” en rejäl blåtira.

Och idag har vi varit och fikat på Bulldog Café med Malin och Diva, och sedan tog vi en skogspromenad med alla åtta hundarna så dom fick ”skrota runt”, och under hela den där tiden så har jag och Malin snackat en massa skit. Sånt är välbehövligt! 🙂

GalenpannorEtt Gäng

 

När tiden bara fortsätter..

Jag jobbar övertid och lite till den här veckan, så hundarna har vilovecka.

Passar utmärkt med tanke på Vikki’s skada, jag var ihärdig med att badagera trampdynan varje gång vi gått ut för att hon inte skulle riskera att slita upp den medans den fortfarande läker, och det har gått jättebra! Trampdynan har vuxit ihop och åter på sin plats (hon skar trampdynan uppe vid handleden som ett ”J” så det var en flik som hängde lös). Men nu ser det jättebra ut! Så jag fortsätter badagera i helgen, och nästa vecka blir det bara kontrollerade moment i lydnaden, inga inkallningar med ställande och läggande eller likande alltså 😉

Tur Vikki är som hon är, snälla underbara Vikki. Hon har inte klagat alls medans jag tvättat, pillat och badagerat, och inte varit det minsta bevärad eller brytt sig i bandaget.

Vikki

Så medans jag jobbar och sliter så rullar tankarna, jag funderar över hundarnas träning och mitt liv. Finns egentligen inget att fundera över i mitt liv, det är bara skitkul för tillfället! 🙂 och i hundträningen, ja där är det mycket jag funderar på, hur jag ska gå vidare med Lexie’s agility och lydnadsträning, och även hur jag ska börja vallträna henne. Jag funderar även över Vikki’s vallning och målar upp hundra scenarion på hur jag ska lösa olika problem som kan uppkomma, och minst lika många tankar har jag på hur vi ska jobba vidare med lydnadsmomenten i eliten, och vilka planer vi har för andra aktiviteter vi ska ta oss an nästa år. Sen har vi Kelly, där har jag inte lika många tankar, för Kelly kan bara fokusera på en sak åt gången, så där får mina tankar stanna på just en sak i taget.
Sen är det Bella’s träning också, och Thea’s ständiga rehab-träning, och Iza’s fortsatta håll i gång och Molly’s agility och lydnadskarriär.

Ja, många hundar ger mycket träning och mycket tankar.
Vilken tur att jag bara har det och mitt liv att fokusera på 😉

Men nu ska jag ta min dunderförkylning och krypa i säng, och imorgon är det jobbhelg som gäller 🙂

Vi avslutar detta inlägg med lite blandade bilder från september..

Älskade split-faces
Dom där två kan man lita på! Dom skulle aldrig göra något inte matte godkänner.. 🙂

Bästa Terrierbus
Bästa BusTerriers 🙂

Lexie o Tessie
Dom är precis så snälla som dom ser ut, eller inte 😉
Lexie med en av alla sina kompisar, svärfars hund Tessie.

Tanter
Älskade Tanter <3

Lexie hemma igen!

Ordningen är återställd!
Matte’s lilla Bäbis är hemma!

Det vart inte många timmars sömn, och sen åka och jobba tidigt imorse på det.
Djursjukhuset ringde mig vid 10 och berättade att Lexie vänt under natten och var nu pigg, åt med god aptit och ville hem!

Så min superdupersnälla mamma ställde upp och åkte till Falun och hämtade hem henne, då jag inte hade möjlighet att lämna jobbet. Vad skulle jag göra utan mamma? Som hon ställer upp! Hon tvekade inte en sekund när jag ringde henne igår. Hon var inte ens hemma, men skyndade hem med Thea och Bella och hämtade oss och skjutsade oss till falun.

Diagnosen blev Vattenförgiftning. Blodproven visade på att hon hade knappt några salter kvar i kroppen, allt annat såg bra ut. Men salthalten i blodprovet var nära noll!
Jag var med igår när dom försökte sätta kanyl, på en helt slut Lexie, hon stod helt still medans veterinären stack om, och om, och om igen (i 3-5minuter). När hon äntligen fick in kanylen i blodådran så sprack den och hon började blöda under huden.
Trycket i venen var så pass stort (pga allt vatten blodet tagit upp) att när hon fick hål så exploderade venen.

Efter jobbet åkte jag hem till mamma. Lexie är rakad på båda frambenen och hade bandage. Det finns ett antal nålmärken och ”blåmärken”, så dom har nog haft lite problem att sätta kanylen. Enligt djurvåraden har Lexie skött sig galant under sin vistelse, och det har inte varit några problem med hanteringen. Jag såg dock nu på kvällen när jag tog bort bandagen att hon tyckte det var lite jobbigt när jag höll i benet, så det blir ett litet projekt att vänja henne vid.

Annars har hon varit glad idag, inte riktigt lika energisk och uthållig. Men hon är på benen och vill hänga med!

Så nu blir det en lugn helg utan bad för Lexie.

Sliten Lexie

Bara en liten bild..

Tänk att det kan krävas en bild för att se en sån liten sak.

Vik

Ser ni hur hon inte belastar höger bak?
Jag såg det inte förens jag såg den här bilden.
Jag tittar på rörelsemönster på mina hundar dagligen och letar efter avvikelser, men jag har inte kunnat se några större förändringar på Vikki.

Men vid det här laget så vet jag, eller borde jag veta, att Border Collies är EXPERTER på att gömma sina smärtor..

Kände igenom henne och hittade ganska omgående en svullen muskel, hon har haft problem med samma muskel på andra benet så jag visste var jag skulle börja leta. Det är en s.k. fläkskada. Hon har troligtvis sprungit lite för fort, snubblat och sträckt ut benet. Så nu ikväll har vi isat muskeln, och sen är det kontrollerade rörelser nån vecka framöver som gäller för Räcerillern! (Till hennes stora missnöje).

Galenpanna <3

Ska även kolla med hundarnas fysioterapeut på lördag om hon hittar något mer.

 

Tack!

Det är tur man har snälla vänner som ställer upp!

Medans jag jobbat och slitit idag så har Malin hämtat upp tant Thea och tagit henne med sig hela vägen till Falun och sett till att hon fått en genomgång med massage.

thea

Hos bästa Sandra på Dog-works,
Jag har ännu inte fått utvärderingen av Sandra, men jag hoppas jag får den imorgon. Men enligt Malin så är Thea lite stel här och där, men jag hade inte räknat med annat heller.
Mentalt är Thea typ 3månader gammal, men kroppen är faktiskt 11år.

Det känns bra i hjärtat när man ser hur mycket piggare hon blir efter en behandling, hon är alltid pigg, men hon blir lite extra glad och lycklig när muskelknutorna är masserade. Hon lever lixom upp lite extra 🙂

 

En sån där vanlig vecka

Igår var vi ute på gården på eftermiddagen, jag pillade lite i trädgården och hundarna for runt som vanligt mellan mina ben och krattan. Sedan gick vi direkt från trädgården och in i bilen, hem till mamma där dom sprang full fart in och hälsade för att sedan gå och lägga sig och sova.
Vi lagade mat och sånt, så någon timme senare skulle Lexie resa sig upp och stödjer då inte på vänster bak! Panik! Först kände jag igenom henne och kunde inte känna att hon var varm eller ömmade, hittade inget (förutom en glad valp som var överlycklig att jag pillade på henne och hade inte tid att stå still), nästa tanke var en höftskada… Jag var nästan på väg att ringa veterinär ungefär här..

Tog ett andetag och börjar kolla trampdynorna. Och där, mellan stora trampdynan och en tåtrampdyna, långt bak så är ett litet sår. *puh*. Jag andas ut och inser att det är det lilla lilla såret som gör att hon inte vill sätta ner tassen, på med en strumpa.

Idag använder hon tassen igen, strumpan på för att hon inte ska få in smuts och grus i såret och samt inte slicka på det.

Även idag har vi varit ute och pysslat i trädgården, Lexie tyckte det var det roligaste hon gjort! Hon har hoppat i mina lövhögar, och studsat runt och vart i vägen, och när jag flyttat på presseningen så har hon stått kvar på den, det var skitkul! Och när vänt ryggen till så har hon grävt av löven från presseningen.. 🙂

Vi avslutar med några bilder från senaste veckan:

Thea
Bästa bus <3 Med älskade bollen

Lexie
Lilla Lexie

SmåttingarnaBäbis och Liten 🙂 Eller Bus och Bråk 🙂
Kära barn, många namn

ÄlskadeYngst och Äldst 🙂

Busar
Det är tryggt att ha någon att luta sig mot

Kelly
Kelly har en kotte?

Kell
Min fina <3

Vallhund
Vallar ankor 🙂 Glad hund

Fredag idag

IMG_3607 - Kopia
Dom där är helt normala!

Här skiftar det i vädret! Igår 15cm snö, idag barmark och solsken..
Vem har retat upp moder natur??

Kelly sov iaf lugn hela natten, och imorse påbörjade jag telefonterror till veterinärerna. Mora lyckades klämma in mig efter lunch, så dit for jag och pratade med en ny, ung och väldigt trevlig veterinär!

Vi diskuterade lite, hon kollade igenom Kelly’s hjärta, lungor, reflexer, lymfknutor och allt sånt där. Hon hittade inget, så vi tog ett blodprov som jag kommer få svar på nästa vecka. Men med tanke på hennes släkthistoria så trodde hon inte att blodproven skulle visa någonting då Kelly inte hade några andra symptomer som skulle komma om det var något annat, typ bukspottkörteln eller sånt. Visst hon kunde inte garantera, men hon trodde verkligen inte det.
Jag fick mediciner utskrivna, stesolid att ge om hon får ett till anfall och medicin att medicinera henne med ifall dom kommer flera anfall framöver och jag känner att jag vill medicinera henne (och då måste jag även maila SKK om godkännande då det är dopningsklassat, jag vet!)

Hon såg inga problem med att jag tävlade på söndag, vi kom överens om att jag ska anstränga henne lite extra imorgon och se hur hon reagerar och se om hon får något mer anfall. Jag kan dock inte besluta mig, hon är ju helt normal nu.. Ångest? Ja!

Annars var vi ut på klubben och diskuterade lite kurser för agilityn, gick en sväng med hundarna och tränade lite kontaktfält med Iza.

Men nu lär jag nog inta sängen, snart ringer klockan och My kommer och hämtar mig, Iza och Lexie!

 

Bra Kontaktfält. Dålig Epilepsi.

Fick med mig Amanda och Husse ut på klubben imorse för att träna lite kontaktfält.

Både Kelly och Iza gjorde fina framsteg idag!

Kelly fick tänka mycket själv, att stanna och fokusera framåt (och inte på matte).
Husse och Amanda fick agera belöningsavlämningar.

Med Iza jobbade jag lite med target längst ner som hon skulle trampa på medans hon sprang, det var med blandade resultat. Vilket givetvis är förstående då det var första gången! 🙂

Sen hem, kastade i mig lite lunch innan Amanda plockade upp mig och vi rullade mot jobbet. Jobbade med Amanda, alltid lika skoj och sen hem. Men inte lika kul att komma innanför dörren hemma, möts av en Mattias som säger ”Kelly är konstig!”.
”Ja jag ser det” är mitt svar.

Hon ramlar och snubblar, hjässar som en dåre och är helt hysterisk. När jag kastar mig ner på golvet faller hon ihop i min famn, känner på buken och den är mjuk (då är magkatarr uteslutet). Sedan ser jag hur alla klor är utspärrade och hela kroppen är spänd.
”Mattias hon har Ep-anfall..”
Så är sitter jag med en hund i famnen som har EP-anfall och fiskar upp mobilen och ringer närmsta veterinär, samtidigt som jag pratar med den coooooollugna veterinären börjar dock Kelly slappna av och är någorlunda kontaktbar.
Veterinären är så gullig så hon ringer upp 10minuter senare (efter att jag panikringt mamma) och frågar hur det går för oss..

Nu ligger hon i en täckt bur och sover medans vi tittar på ljudlös TV, imorgon ska jag ringa veterinär och få en tid under dagen för att ta blodprov och andra tester och kolla så det inte är något annat som framkallat ett anfall.. Men jag tvivlar, hennes syster hade anfall för 1½år sedan och det ligger ju i släkten, samt hennes ShakingLegs gör ju att jag tror detta är den ärftliga varianten..

Så nu får vi se vad vi gör, veterinären sa att jag skulle vara vaken ett par timmar extra ikväll och hålla koll på henne (tur jag är nattmänniska), cocacola och ostbågar blir det är i 1-2 timmar till!

Oavsett resultat tänker jag vara helt ärlig med Kelly’s sjukdom, att hon har Shaking Legs, att hon har haft ett anfall, att hennes syster har haft anfall och släktingar på hennes pappa’s sida har lämnat EP. I mina ögon kanske man ska fundera lite innan man använder denna linje i aveln?

Men så här såg det iaf ut tidigare idag:Kelly

dIza

Alwin
Full Fokus Alwin

IMG_3374 - Kopia
Så ung, och så flamsig. Men ändå så fokuserad på sina uppgifter!

KellyHund med målbild!