När tiden finner sig

Att skriva något ligger långt ner på min prioriteringslista.
Men jag lämnar härmed ett nytt livstecken.

Vår lilla Lucas anlände i mitten av oktober, och vi har nu hittat en vardag som funkar bra för oss där hundarna får sitt och jag får mitt samtidigt som jag tar hand om min son.

Lite har jag hunnit med i höst trots graviditeten.
I slutet av september blev VIKKI Distriktsmästare i Rallylydnad, Avancerad.
och för någon helg sedan tog vi det sista kval. resultatet och fick därmed titeln RLD A.

Debuterade även Molly på Distriktsmästerskapen där hon fick kval.resultat i Rallylydnad Nybörjare, och Bella tog sitt andra resultat i Fortsättningsklassen.

Planen var att starta Bella även på samma tävling för någon helg sedan, men tyvärr sprang Bella ut framför en bil och bröt bakbenet. Hon läker fint, och hanterar sin burvila fint. Förhoppningen är att hon ska vara gipsfri i mellandagarna och sedan har vi en vår full med rehab att se fram emot.

Unghundarna har ”bara” fått träna. Har inte riktigt haft kroppsliga förutsättningar att tävla dom. Men efter nyår är det dags för dom igen 🙂

Mina tre pensionärer (Thea, Iza och Kelly) hänger fortfarande på och får aktiveringen dom behöver.

Klipperiandet har jag dragit igång lite smått med hundar i min närhet, och efter nyår ska jag även försöka ta min examen och dra igång nästa projekt.

Så tills vi ses igen, ta hand om era hundar och ge dom det dom behöver <3

 

Livstecken

Här hos oss rullar livet på.

Företaget har fått ta en paus i väntan på att vår ”mänskliga bäbisvalp” anländer om några få veckor. Har lagt mycket tid på hundarna nu, då jag är realist och inser att dom kommer troligen få stå lite åt sidan en tid när bäbisen har anlänt. Tack och lov har jag lagt mycket tid genom deras liv på att det finns perioder då vi inte är så aktiva, så jag hoppas givetvis att detta inte ska vara något undantag.

Willow är den som fått mest tid i tävlingssituationer under sommaren, vill bli ett team med henne och hitta våra vägar innan jag ger mig ut med hennes bror. Hanhund som han är så kräver han helt andra förberedelser än sin syster, så i vinter är förhoppningen att vi ska kunna komma ut på tävlingsplanerna mer och hitta ett team i oss.  Vikki har också fått tävla en del, och jag har insett våra brister och det är där vi valt att lägga krutet nu, och kommer lägga det i höst.

Mycket träning går ju att göra inomhus, och med endast några minuters träning om dagen kan man komma långt om man vill! Så jag hoppas hinna med det emellan blöjbyten och powernaps. Kära Kelly är nog den som kommer bli gladast av dom alla, finns ingen hund som älskar doften av bäbis så mycket som hon gör. Hon har gjort stora analyser av alla begagnade babytillbehör som jag kommit hem med. Kelly som nyss återhämtat sig från vad som troligtvis var en elak maginflammation, men nu är lika galen som innan.

Molly har varit ute på några tävlingar med Victoria, något som jag är oerhört tacksam över. Till nästa år hoppas jag kunna få ut Molly på lite andra tävlingar, så som ex. lydnad.

Thea hänger fortfarande med oss, vi är glada för varje dag vi får med henne. Att ha tagit sig fram i över 14år med sin kropp är en bedrift! Men hon är lika glad varje dag, ställer till med hyss och tigger alldeles för mycket godis (men hon är värd varenda en).

och givetvis sänder jag stora Grattis till Whiper ”Whippe” som blivit uppflyttad till lägre spår och gjort en fint MH! Tack Victoria för att du förvaltar Whippe så bra!

Tills vi hörs igen!

A New Life for Lexie

Lexie var en efterlängtad hund hemma hos mig, en hund ur rena vall-linjer som jag skulle kunna börja om i vallningen med och göra det ”rätt” från början. En hund som skulle hänga med mig på lydnadsplanen och bli min nya stjärna.

LexieLexie

Men livet hade dock andra planer, Lexie visade sig vara en helt annan typ av hund mot vad jag sökte och förväntade mig. Jag presenterade henne för agilityn, och Lexie fastnade för det, det blev hennes drog. Vi försökte med lydnaden och vallningen, men helt ärligt: Lexie blev aldrig min typ av hund. Jag vill ha hundar med lite skärpa, något som Lexie helt saknar. Hon är alldeles för mjuk för mig i träningen, och alldeles för snäll. Lexie skulle inte skada en fluga.

Tankarna att omplacera henne till någon som passade henne bättre, och som brinner för agility hade funnits där i några månader. Men hur släpper man taget om en av sina vänner?
Världens mysigaste, snällaste, enklaste lilla hund vars enda problembeteende eg. är att hon är en agilityidiot.. 🙂 och det är inte längre jag.

Lexie.Lexie

Av en händelse, som bestämdes på en timme så följde hon med Jessika på agilitytävling en helg och sen kom hon aldrig hem igen. Det har varit tuffa månader och sömnlösa nätter, stundtals hugger saknaden tag i en som en kniv när man inser att man aldrig mer kommer få ha den värmekudden under täcket, eller den enkla motionskompisen i cykelspåret, eller bara gå en sväng med en hund som man aldrig behöver rikta minsta uppmärksamhet på för man vet att hon är med och inte gör något dumt. Att jag aldrig mer kommer få tillbringa stunder med den lyckligaste elvispen av dom alla, och se hennes egenpåhittade galenskaper eller en sån enkelt liten sak som att se henne leka med kottar (som hon gör på sitt egna lilla sätt).

Lexie

Jag träffade Lexie som hastigast i julas, och det var tufft. Den stora frågan som följde mig blev ”Gör jag rätt?”

Men så träffade jag Lexie igen för några veckor sen, drygt 7månader senare, och vet ni vad? jag överlevde. Att få se att Lexie faktiskt hellre var med Jessika än med mig kändes skönt, även om det högg till lite av besvikelse eller vad vi ska kalla känslan, hon har ju trots allt bott hos mig i tre år sen jag hämtade henne som en försvarslös liten sparvunge en kall höstdag.

IMG_0988

Men att se hur hon faktiskt hade gått vidare gav mig en kick att det är dags för mig att göra detsamma. Lexie har valt sitt liv, och det är precis det livet hon ska leva. Att få springa agility och valla tills benen inte längre bär henne med en förare som är lika mjuk som henne, och bo i en flock hundar som passar henne bättre.

Att få se hennes framsteg både på agilityplanen och i vallningen övertygade mig bara ännu mer:
Lexie har hittat hem.

Det är med största möjliga kärlek som jag önskar Jessika och Lexie:
LYCKA TILL I LIVET!

IMG_1075 - kopia

Whiper

Whiper

Glada Nyheter!

Whiper ”Wippe”
HD: A, ED: u.a!

Snygga killen har dessutom under våren skrapat ihop 2st uppflytt i Lydnad Startklass och debuterat i Rallylydnad.

I’m so Alive!

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva här, men jag känner mig lite skyldig att meddela någon ev. person som kommer in här att jag fortfarande lever 🙂

Jag har sedan nyåret blivit involverad i styrelsen på Mora BK igen, inget som direkt var planerat med jag blev på något vis tvungen att engagera mig om vi skulle ha en anläggning kvar att träna på och en klubb kvar att tävla för.

Jag har även startat ett eget företag och börjat utbilda mig till Hundfrisör, något som legat i mitt intresse en längre tid och tills slut tog jag tag i det och sökte till utbildningen, som jag nu kommer gå resten av året.

Tillsammans med detta har jag ju mitt jobb att sköta, hundar att träna och en familj att umgås med. Men hittills har jag lyckats planera och prioritera mitt liv ganska bra 🙂 Även om denna hemsida blivit helt och hållet lidande, men så fick det bli.

Jag har planer på att göra om hemsidan helt och hållet, men det får vänta tills jag har tid, inspiration och energi över 🙂

Tills vi ses igen!
(Så går det även bra att följa oss på Instagram -> #Crazyhappydogpack)

ps. Hela gänget med fyrbenta mår fint också!

Me and Will

Årskrönika

Personliga årskrönikor svämmar nu över på facebook, så lika bra jag hänger på.
Året 2016
Privat så har det varit en ganska lugnt år, är oerhört tacksam över mina bästa vänner som stadigt stått vid min sida i ur och skur, i med och i motgångar. Er är jag evigt skyldig!
Tyvärr har jag under detta år hunnit med alldeles för mycket begravningar som inneburit en del känslomässiga stormar. Klubben har förlorat en av sina legender och även god vän som alltid funnits där.
Jag har även hunnit med att byta jobb, till ett jobb som gett mig så mycket mer vänner och arbetsglädje!
Hundmässigt började året superb då det visade sig att Vikki var dräktig och senare födde fyra efterlängtade valpar Willow och Wilse, en av mina högsta drömmar som gick i uppfyllelse. Jag valde att behålla två av hennes valpar och dom har visat sig ärva många av dom kvaliterna som jag älskar med Vikki. Tyvärr har Willow blivit påflugen två gånger av lösa hundar så vi har halkat efter en del träningsmässigt då vi fått lov att jobba på hennes trygghet i vardagen.
img_7072
Vikki har hunnit med både RLD N och RLD F med kval.resultat på varje start! Även Uppflyttad till Lägre Spår, lydnaden har tyvärr fått stå åt sidan pga skadan hon drog på sig i fårhagen i somras och som vi fortfarande kämpar med.
img_5023
Bella har fått köra lite agility och fått sina pinnar som gjort att hon är uppflyttad till Agility 2, även RLD N och Klubbmästare i Agility på Mora BK har hon hunnit med.
Bella
Arbetsmaskinen Molly har på 8 tävlingar tagit 5 pinnar, vi skulle ha hunnit med lydnadsstart var planen med den fick stå åt sidan lite. En skitrolig hund!
img_4575

Lexie har blivit uppflyttad till Hoppklass 2 och och även tagit 2st pinnar i Agilityklass samt fått titeln RLD N. Lexie har också valt att lämna flocken och lever tillsvidare livet med Jessika, ett tungt beslut för oss men som visat sig vara det bästa för Lexie.
13925678_10154403633053781_8288263987492418449_o
 Vi är oerhört Glada över att Våran högt älskade Thea varit med oss ytterligare ett år, även om hörseln under året försvunnit och kroppen inte alltid är med så är det fortfarande samma livsglada hund på insidan.
img_5431-kopia
Iza har tävlat agility hela året och tillsammans med hennes förare (som jag är evigt tacksam över) beslutade vi att i November pensionera snart 12,5åriga Iza från agilitytävlingarna. Som protest på detta (haha) så valde Iza att avsluta detta år med att bryta en tå, men hon har återhämtat sig bra.
Iza
Sist har vi Kelly, som flyttade till mina föräldrar när Vikki skulle valpa för att hon skulle få lugn och ro. Sedan flyttade Kelly inte hem igen, utan hon bor kvar där. Kelly är ju pensionerad sen två år tillbaka från alla tävlingar men for fortfarande ”leka lydnad” och sen har vi gjort ett antal spår.
img_4962
Det var en kortare resumé av mitt 2016 som bjudit på många spännande äventyr.
Nu laddar vi upp för 2017 med nya planer och nya mål, både privat och hundmässigt!

God Jul & Gott Nytt År!

glad-jul
Det är dock lite tungt att ta ett julkort där inte hela flocken är samlad.
Jag har bra dagar och sämre dagar, jag saknar min lilla sprallemaja Lexie.
Men jag vet att hon har det superbra hos Jessika. Inget är ännu helt bestämt om Lexie, eller jo det är bestämt att Lexie kommer inte hem igen på livstid. Hon trivs så mycket bättre i en mindre flock. Ska få träffa henne i helgen i alla fall <3

December

Ja då var december här, för oss betyder det att årets sista tävlingar är gjorda och vi går över till att planera nästa års tävlingar, mål och annat vi vill hinna med.

Det är nu hundarna får tävlingsvila och återhämta sig från det, men för att bibehålla viss kvalité på våran träning måste den underhållas året runt, så även under mörka december! Jag har inrett ett rum i källaren där jag och hundarna kan leka, nu blir det mycket trick, kroppskontroll, signalkontroll och detaljer. Dessutom har tikarna börjat löpa, men jag låter inte mina hundar vara ifred för det, jag tycker att dom ska fungera trots hormonpåslag och det har funkat för mig. För jag har inga tikar som har problem av sin skendräktighet (visst kan dom bli lite sega eller så, men inget som stör oss). Visst så tänker jag på att dom löper, så jag tränar inte in något nytt avancerat som tex. skulle jag aldrig lära in vittringen på en löptik, och sen kommer belöningarna lite mer frekvent för att hålla humöret uppe!

Wilse

Wilse och löptikarna då?
Jo, hittills går det bra! Han bryr sig knappt, kanske att han nosar lite extra på någon fläck där dom sovit men han går undan när man säger åt honom. Nu har ingen gått in i höglöp iofs. För att säkerställa att inget händer när vi jobbar så kommer han att få följa med husse till jobbet när höglöpen drar igång! 🙂

Nyss blev det ett pass lydnad med Willow där vi jobbade på att hon ska bli mer öppen i huvudet och inte låsa sig i skiften och belöningar. Varvade med ”runda konen” och fotpositioner, hon är en rolig liten arbetsmyra! 😀

Så nu kan jag åka och jobba och planera morgondagens träning!

Willow

Novemberrusk

Här hemma rullar livet på i samma fart som alltid, just nu ligger jag dock och har en ”passivitetsdag” i soffan med Iza och Bella sovande över mina ben, Thea snarkar nedanför soffan och Molly ligger utsträckt bredvid mig medans Vikki bäddat ner sig i sängen och valparna ligger väl i en hög i köket gissar jag. Och sen har vi Lexie, hon lever loppan i Örebro med Jessika och Flinga.

Jessika fick låna henne för att tävla agility i helgen, och det gjorde dom superb! Med endast en disk på sex starter, och sista pinnen i agilityklass 1 tog dom även med sig hem. Så eftersom jag måste få känna hur det känns att leva utan Lexie, samt att jag måste ge Vikki en massa tid inför helgens tävling utan att ha dåligt samvete över Lexie’s träning så fick hon sedan följa med Jessika hem efter tävlingen och tävla lite mer agility. Agilitysäsongen är längre söderöver, och det kommer inte gå någon nöd på Lexie iaf.

Ja som sagt, i helgen är det tävling. Debut i Avancerad Rallylydnad står på schemat med Vikki och vi nöter denna högerhandling så vi blir gråhåriga, det är även årets sista tävling för oss så nu under december har vi tävlingsvila och fokuserar på dom nya lydnadsreglerna som kommer träda i kraft 1 januari. Har tittat ut några tävlingar under januari som vi försöker sikta på, debut för valparna står också på scheman och ännu roligare nu när man får starta fler hundar i samma klass om det är tillräckligt många startande!

Men nu är det läge att rycka upp sig och hitta på någon lunch innan jag ska åka och jobba några timmar.

Det är så tråkigt att fotografera ute i novembervädret, dåligt med ljus, brunt, dassigt osv, så jag har inga nya kort att avsluta detta inlägg med så jag tycker vi tar något somrigt istället 🙂

TheanSommarbad

 

Det är Hon

Tittar ner på henne när hon sover, så där nära mig som hon alltid är, och blir alldeles varm inombords. Att det där är min skugga och min bästa vän kan vara svårt att förstå för andra, men så är det.

Hon som blivit min bästa vän, min bästa träningskamrat och som alltid ställer upp på tävlingar.
Vi har upplevt så mycket, och har mycket mer kvar att uppleva!
Bästa Bästa Vikki

Vikki

och tack för att du gett mig två underbara barn <3