Buster

Buster kom till mig av en slump, han tillhörde en lärare på mitt gymnasium och jag skulle vara hundvakt ett tag. Men när det var dags för Buster att åka hem så visade han med stort missnöje att han inte ville flytta hem så han blev kvar hos oss en lite över ett år.
Under november 2007 föll han ihop under en promenad och slutade andas, jag återupplivade honom (detta var troligen en hjärnblödning eller liknande) och allt var som vanligt till en morgon ett par veckor senare när han vaknade med ett EP-anfall. Jag såg ingen annan utväg än att låta honom somna in i min famn.

Buster var en underbar farbror med en hel del egna ideér, han var livrädd för katter, sina egna fisar och hatade män, men ÄLSKADE min pappa. Han älskade agility och sprang sin sista tävling bara veckor innan han föll ihop.

Tack Buster för allt du lärde oss på den korta tiden du fanns hos oss


Den sista han såg – var mig,
Den sista han hörde – var mig..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *