Tävlat!

Idag har vi tävlat jag, Vikki och Lexie, i lydnad.

För Vikki blev det årets första tävling, och vårat mål var att gå ut och känna på var vi ligger till i träningen. Och med resultatet i våran hand kan jag säga att vi ligger väldigt bra till, men vi behöver öva lite mer på våra rutiner, förberedelser och lite mer stadga i några momenten. Jag är dock mest nöjd över attityden i Fria Följet: Inte ett endast blicksläpp! Kontakten var kanon! Som jag slitet med den där fokusen, och nu höll hon den genom hela det 6-8minuter långa fotgåendet! Lika i Zätat, vilken kanonkontakt och stadga! Älskade Vikki!

Fjärrapporteringen som vi nollat i princip alla elit-tävlingar och är det vi lagt vårat krut på senaste veckorna funkade idag och gav oss poäng.
En del av småmissarna genom hela programmet var ett resultat av mig, jag var så nervös för årets första tävling att jag glömde bort att använda våra förberedelser och även om Vikki vet vad vi ska göra och gör det hon ska så blir det ändå en liten ostadighet i momentet.
Vi behöver RUTIN!

Hade en lång pratstund med en kvinna från Stockholm, och blev riktigt avundsjuk på hur dom hade det. Dom hade träningstävlingar en gång i veckan, och utbyte mellan klubbarna så att dom turades om att anordna. Alla fick öva på att kommendera och alla fick bli kommenderade. Det är sådanna här gånger jag känner hur fel man bor egentligen om man vill satsa, men samtidigt finns det inte en chans i världen att jag skulle flytta härifrån så jag får helt enkelt göra det bästa av situationen!

Lexie.
Dagens absolut sista hund, på en plan som vid det här laget förvandlats till en kokande gryta. Det är samma sak här: vi behöver rutin. Jag tog ut Lexie 2minuter för tidigt, så jag lyckades gasa upp henne och få henne fokuserad men kunde inte bibehålla det fram tills vi gick in på planen. Inga poäng att skryta med, men mitt mål var att skapa rutin och belöna henne som tusan på planen (oavsett genomförande, poäng etc.) bara för att hon ska bli bekväm där ute. Ur publikögon måste dom ju trott jag var dum i huvudet som sprang runt och var skitglad, klappade om hunden och stojade runt efter en 0:a. Men hon vet ju inte bättre: Om hon gör fel så vet hon inte hur momenten ska vara, så varför bli missnöjd?

Men jag erkänner, det är INTE lätt. För jag är också mänsklig, men jag får helt enkelt skjuta dom misslyckande känslorna åt sidan och tänka på att jag vet att hon kan när inte störningen är så stor och att vi måste öva mer och för att komma vidare måste hon trivas med det vi gör! Och det gör hon genom positiva upplevelser!

Så många erfarenheter rikare så är det nu att fundera ut hur vi går vidare härifrån, delmål och slutmål.

Du o Jag i Evighet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *