Best in few, or ordinary in Everything…

Svåra beslut måste fattas.
Jag kan inte vara överallt samtidigt, jag kan inte hålla på med allt samtidigt.
Någonstans längst vägen har jag satt mig i en sist där jag måste fatta ett beslut:
Ha en hund och hålla på med många sporter. Eller ha många hundar och hålla på med färre sporter.

Pack of Dogs

Jag måste vara realistisk. Jag kan inte hålla igång dom hundarna jag har i alla sporter, jag måste fatta ett beslut vad jag vill göra och vad jag brinner för. Något som jag också kände när jag var och tränade agility i måndags, det är väldigt kul och Lexie älskar det. Men det är inte det jag brinner för, jag känner inte det där enorma suget som jag kände för några år sedan, jag känner inte att jag vill boka ridhuset och ’nöta byten i 45minuter’. Jag känner inte att jag saknar agilityn just nu när det är lågsäsong. Jag känner att jag kan leva utan agilitytävlingarna. Det jag saknar mest med agilityn är umgänget, och det är det jag kommer sakna: att träffas, träna hund, umgås, åka tillsammans på tävlingar och heja på varandra. Jag var inne redan förra året på att lämna agilityn då jag inte hade några agilityhundar längre iomed Kelly’s skada och Bella’s synfel. Men så kom Lexie och Molly, två hundar som skulle kunna gå långt i agilityn med dom kan även gå långt i andra sporter. I dom sporterna som jag brinner för: Lydnad och Vallning. Nu kan jag inte valla med Jack Russell, men jag gillar också att spåra och det är en lydnadsdel även i brukset.

Det som kommer bli tråkigt är ensamheten då lydnadsträningen här uppe hos mig inte är någonting man träffas och tränar tillsammans på samma sätt som agilityn, utan det är en ensamsport. Mycket tråkigt tycker jag, med vad kan jag göra? Min klubb har ungefär 5st aktiva lydnadsekipage och några som bara tävlar på hemma tävlingarna. Tillsammans med att jag är inte med på deras sätt att träna hund, ”då jag har en border collie och jag får allt gratis” så känner man sig inte överdrivet välkommen, och detta sitter alltid i mitt bakhuvud så det har blivit mycket att jag tränar själv även när man frågar om jag vill vara med.
Det är dom här gångerna man känner hur tråkigt det är att bo ”här ute i skogen”, men det finns inte en chans att jag flyttar härifrån!

Running

Men åter till början nu.
Min paus från agilityn är nu officiell, jag kommer inte sträva efter att åka ut på tävlingar men jag kommer träna när tid och lust finns, mest för att aktivera Lexie och Molly och kanske ställer jag upp på någon lokal tävling under året, men är den samtidigt som en lydnad-, vall- eller spårtävling så kommer dessa att gå före. Och ännu viktigare att jag prioriterar nu när min nya stjärna är på ”jäsning”. Kelly är ”sjukpensionär” som enbart kommer aktiveras, Bella kommer att aktiveras och tävlas om det är någon lokaltävling. Iza och Thea kommer aktiveras och motioneras. Där är nu Vikki, Lexie och Molly som allt tävlingskrut kommer läggas på!

Så nu gör vi 2016 till det året vi segrar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *