Agilitytävling

Så var årets första agilitytävling med mina egna hundar avklarad!
Nu var det en inofficielltävling, men ändå lixom.

Jag har dessutom jobbhelg, men har världens bästa jobb! När jag jobbar lördag så jobbar jag 7.30-19.30, tur dom inte är varje vecka men jag är ju van att jobba helg då jag inte gjort annat. Men åter till mitt bra jobb, jag fick klartecken av min chef att ta in en person för att täcka upp för mig medans jag smet iväg och auktoriserade Malin som tävlingsledare i agility medans jag sprang med mina hundar 🙂

Min mamma är också världens bästa mamma, hon värmde upp mina hundar och skjutsade ut dom till klubben så jag kunde åka raka vägen dit från jobbet (Japp, var in och jobbade en dryg timme för att fixa det som inte min backup klarade av).

Det blev totalt 13lopp.
Bella – solen sken sitt starkaste, inte optimalt för Bella och hennes syn. Tillsammans med att vi är lite ringrostiga tillsammans på agilityplanen så blev det lite plockepinn i agilityloppet, räckte dock till en 5e plats. I Hopploppet gick det bättre, då hade vi kommit på hur vi funkar tillsammans så det blev faktiskt en klassvinst där! Duktig Bellis.
Sen hade Mora BK även sitt första tunnelrace, Bella är en säker hund. Men inte någon snabb hund, det räckte till en 9onde plats.

Diva – Fick låna Malin’s lilla Diva. Agilityloppet blev det en 2a plats med en del tidsfel, men sen fick Diva andra planer i huvudet resten av dagen. Hon är en svår hund den lilla 😉

Vikki – Vikki är ingen agilityhund till vardags, men hade jag haft ambitionen så hade hon blivit en kanonagilityhund! Men ibland får Elit-lydnadshunden leka av sig, och idag var en sådan dag. Hopploppet var bitvis bra, och bitvis.. Vikki 😉 Tunnelracet däremot, det vill Vikki att det ska bli en officiell hundsport, hon hade verkligen hur kul som helst! och där kom en fokuserad Vikki fram! En liten liten liten miss kostade oss den där 1/10-sekunden som gav oss en 2a plats (Vikki 32,25s, vinnaren hade 32,15s)

Lexie – Min älskade lilla svarta kanonkula! Att debutera på en öppenklass är inte optimalt när man har ett svart streck som inte har någon riktig handling, så vid hopploppet var jag nöjd om Lexie skulle ta hinder 3. Men hon förvånar mig den lilla, för hon tar hinder 3! (som inte var enkelt för en grön hund). Sedan väljer hon hinder 5 istället för tunnel 4 då det låg på ”hennes linje”. Men resten av banan flyter på väldigt fint tycker jag med tanke på att hon mest kört raksträckor och hindersäkerhet, slalomingången satt som en smäck!
Tunnelracet då, jo lilla Lexie hade vid det här laget förstått vad vi var där för, och var oerhört het vid starten. Såg att hon skulle tjuva närsomhelst, så istället för att invänta en tjuvstart så startade jag henne innan jag hunnit till min tilltänka position, vilket slutade med att Lex for iväg som ett streck rakt fram och in i fel tunnel 😉 Men sen hade hon kul.
Så nu blir det till att öva ordentliga starter, no matter what! Jag fullkomligt älskar den här hunden!

Iza – Att gammal är äldst råder det ingen tvekan om.  Iza slog på med vinsten i alla 3 lopp. Även om hon undrade i tunnelracet om jag fullkomligt tappat förståendet 😉 (Det var fler av dom rutinerade hundarna som undrade samma sak tror jag).
Iza är helt enkelt Bäst. Oslagbar.

Så efter en halvsnabb lunch på en torr tråkig gammal paj som jag hittade i frysen så kom min fortfarande lika snälla och världsbästa mamma och hämtade upp hundarna och tog dom med sig hem igen medans jag rullade tillbaka till jobbet och jobbade resten av mitt pass.

 Vikki’s tunnelrace

Det här med tunnelrace då?
Jag måste säga att jag verkligen gillade idén, det var första gången jag gjorde något sådant och inte sista gången. Alla hundar med någon typ av tunnelsug fullkomligt älskade det, och för dom som inte hade det i början så fann dom det på slutet!
Perfekt för nybörjar hundar som behöver positiv tävlingserfarenhet, då det första man nästan alltid lär sina hundar är att springa i tunnlarna. Passar även dom rutinerade hundarna då man oftast tränat en massa svåra byten, hoppande och svängande och risken finns att man tappar lite av hundens lust och fart där om dom inte är helt besatta av agilityn. Då är tunnelrace perfekt för dessa att få upp lite glädje igen, eller för att utmana den rutinerade agilityhunden då dom inte är vana vid alla dessa tunnlar, hur ofta tar man 17 tunnelingångar på ett lopp? 🙂
Man kanske kan tro att hundarna ”tappar det totalt” och går sin ägare ur händerna på detta rusande, men jag såg inte en enda hund som visade någon sådan tendens. Som sagt, tvärtom. Bara positiva erfarenheter!

Men nu är det dags för mig att krypa ner mot sängen, det har varit en extremt lång och lite udda dag.

Bella

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *