Ajax

Juli 2009Som nummer sex i ordningen har vi nu anlänt till Ajax.

Ajax hade ingen perfekt start i livet, innan han slutligen hamnade hos husse, och det var i samma veva som jag lärde känna husse och vi blev ett par. Redan första gången jag var ute och gick själv med Ajax stod det klart det där var mycket hund jag hade i kopplet, med stora bokstäver MYCKET HUND. Han var då 1,5år gammal.

Aug 2011

Att presentera Ajax för mina hundar var inga problem, Tuff och Thea var ju inga hundar som hade problem med andra hundar. Tuff med sitt lugna, avslappande och självsäkra kroppsspråk och en ranghög tydlig Thea var inga hundar Ajax gav sig på, det behövdes inte. Men alla andra hundar, katter eller annat som rörde sig: Big No-No.

Varje promenad med Ajax var en kamp, en ständig kamp om att man inte får göra utfall mot andra hundar, katter etc. Han hade ett enormt föremålsintresse och kamplust, och det var något som första ägarna inte hade förvaltat rätt. Detta hade i sin tur lett till att han vände all den lusten mot andra hundar, och gått sina ägare ur händerna. Dessutom var Ajax en självsäker hund utan rädslor, under alla dom åren vi bodde med honom såg jag inte honom backa för någonting!Spårhund Ajax

Inomhus var Ajax dock en helt annan hund. Han var gosig, uppmärksam och sällskaplig, han ville alltid ligga nära och bli klappad på i timmar och när husse var bortrest så kände jag mig extra trygg hemma, då han låg så snällt och tryggt bredvid mig i sängen. Även om han gjorde intrycket av att vara världens bästa vakthund så skulle han troligtvis välta en inbrottstjuv av glädje.

Ajax o Husse

Redan första gången jag träffade honom påpekade jag för husse om han skulle se ut så, han hade nämligen en del röda fläckar och var lite småknölig här och där på kroppen. Vi bokade tid hos veterinären för att utreda dessa, och efter några vändor stod det klart: Ajax var allergisk mot Pollen, Kvalster och Ylle. Vi började med hyposensibiliseringssprutorna och dom funkade kanon på honom!  Men som om inte allergin och utfallen vore nog så hade han även problem med att han kissade ner sig dagligen när han skulle uträtta behov nr. 2. Tillsammans med veterinär kom vi fram till att detta berott på att någon av dom tidigare ägarna haft kopplet runt hans midja för att orka hålla honom (han var ett muskelpaket) och därigenom krossat musklerna till hans urinrör så klarade inte av att knipa ordentligt när han bajsade. Trodde ni att det slutade med problem där? Nej Nej, dessutom hade han någon typ av hjärtfel som gjorde att han vid ansträngning kunde svimma och ramla omkull. Första gången det inträffade var jag själv långt ute i skogen med alla fyra hundarna när han vacklade till och försvann ner i 1meter pudersnö.. Jag var övertygad om att han dog på fläcken, men när jag lyft upp honom ur snön och förberett mig på att bära hem 30kg hund i 3km på en snöig skogsstig så tittade han upp förvirrat på mig, skakade på sig och fortsatte sedan springa.. Givetvis hade jag ingen mobil med mig den gången.

Bästa kompisen Kira

Jag får skämmas över dom gångerna han kommit lös och flugit på andra hundar, men jag ville ju inte ge upp på honom. Jag ville ge honom en chans, och en till och en till. Jag kontaktade folk, bad om hjälp, kontaktade hans uppfödare (som var helt ointresserade) och vid ett tillfälle så fick vi träffa Fredrik Steen som även han påtalade att det var mycket hund. Hade Ajax varit en hund av bruksras så hade jag sålt honom till polisen tidigt i hans liv, dom hade kunnat förvalta honom på helt rätt sätt.

Jag och Ajax

Och så en sen vinter dag kom den där dagen när vi blev tvungna att inse att alla hans chanser runnit ut. Att det inte längre fanns någonting vi kunde göra för att förhindra hans utfall och attacker. Mamma, som har hundarna när vi jobbar,  ville inte längre gå ut och gå med honom, och han fick sitta bunden i långlina inne på den inhägnade gården när vi var ute. Det var nu ohållbart, så en regnig april dag några veckor senare fick Ajax somna in i våran famn.

Feb. 2012

Ett par dagar efter att vi tagit bort Ajax kom jag på mig själv med att stå och snegla ut genom ytterdörren innan jag skulle ut och gå för att kolla av läget på gatan, och jag minns att jag sa till mig själv ”Vad håller jag på med?”. Jag hade ju inte längre någon hund som jag behövde skydda omvärlden mot. Man vet inte hur jobbigt man haft det förens det är över, hur mycket invanda rutiner man har. Än idag, 3år senare kommer jag på mig själv med att jag blir nervös när jag kommer runt dolda kurvor i skogen, nervös över vad som kan vara på andra sidan skogsdungen.

Ajax

Ajax och Tuff

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *