Thea

Att Thea är en speciell hund råder det ingen tvivel om, något som jag också insåg när jag började skriva denna text, vi har upplevt så mycket tillsammans jag och Thea. Thea är flockens grundpelare, hon är den stabila hunden som håller koll på alla, hon både uppfostrar, delar med sig, bryter beteenden och tar initiativ.

Jag har länge sagt att om alla jordens hundar skulle vara som Thea skulle vi aldrig ha några hundproblem, sån är hon. Men utan att vara tråkig, tvärtom: Thea är en skitrolig hund!’

1d

Men här är Historien om Thea:

När det började bli uppenbart att Tuff troligtvis aldrig skulle bli någon agilityhund så började jag leta efter en till hund, vände upp och ned på blocket.se och kollade annonser, jag hade inte bestämt mig vad jag ville ha för hundras i det läget, bara att den skulle vara samarbetsvillig. Jag minns att jag satt uppe sent på kvällarna och skrev ut annonser som jag sedan smög upp och la på köksbordet under natten, för att mina föräldrar skulle få se dom direkt på morgonen innan jag vaknat och hinna diskutera i lugn och ro.

Sen kom annonsen med stora A. 2003Detta var annonsen som fick mina föräldrar att smälta, och säga ”ja”. Det första jag sa var dock ”inte valpen till vänster, det är så mycket vitt. Den kanske är döv”. Men när jag och pappa satt där i valphagen veckan efter och tittade på dom åtta valparna veckan efter så stod det klart, Cruella som hon hette då skulle vi ha.

Några långa veckor senare åkte vid till stockholms skärgård och hämtade hem henne, våran Thea, som kräktes ner baksätet innan vi kommit till globen. Thea var redan som valp en väldigt lätt valp, hon sprang glatt fram till allt och alla för att hälsa och var aldrig några problem med någonting i vardagen, och är så än idag som alla ni som träffat henne kan intyga.

Thea vintern 03/04

Det största problemet vi haft med Thea i hennes 12åriga liv var hur svår hon var att få rumsren, hur vi än betedde oss så vägrade hon att kissa inne, tror hon var närmare 8-9månader innan vi vågade kalla henne rumsren.

Thea och jag började träna agility när hon hade åldern inne för det, och hon älskade det. Ny som jag var med agilityn lyckades jag skrämma henne totalt för gungan, och det tog månader för mig att få henne att springa glatt över gungan igen, men jag lyckades i alla fall övervinna hennes rädsla! Eftersom jag var ung så fick min kära mamma skjutsa mig från tävling till tävling, det är jag oerhört tacksam över, alla dessa mil som hon skjutsat mig och visat intresse i min hobby. Thea älskade det och vi hade precis börjat få ett samarbete när den där dagen i september 2006 kom. Vi hade varit och tävlat under helgen i Borlänge, och jag var nu ute på klubben för att träna inför nästa tävling. Jag skickar upp henne på A-hindret, som hon tar med en väldans fart. På vägen ner så snubblar hon och blir sittande på gräsmattan nedanför hindret och är helt svart i blicken. Jag fick panik och började gå med henne, ingen hälta eller så, men uppenbart att något var helt galet.

2006

Ett par veterinärundersökningar senare stod det klart: Thea’s agilitykarriär var slut. Thea fick diagnosen spondylos i ryggraden, som troligtvis uppkommit av skada, när och hur kommer vi aldrig få veta. Veterinären satte henne på smärtstillande livet ut och vi följde, det kommande året så var Thea en slö hund, hon ville ingenting utan mest bara var med. Och själv var jag lite deprimerad, var gör man när drömhunden inte kommer kunna hålla på med det jag vill?

DSC_0171

Framåt sommaren så fattade vi beslutet att vi skulle pröva att sluta ge henne medicinen, för att se hur ont hon hade utan den för jag ville inte ha en hund som skulle gå på smärtstillande och tycka livet var pest i 10år! Och redan några dagar efter vi slutat ge medicinen så började Thea leva upp! Jag tror att något i medicinen gjorde att hon mådde dåligt, någon biverkning av något slag. Eftersom agilityn var helt utesluten så började vi istället att träna lydnad, och en månad efter att vi började öva så debuterade vi. Det blev inget första pris, men 152 poäng är inte fy skam när man är helt oerfaren, och utan hjälp tränat in hela lydnadsklass 1 på en månad! Det talar om för vilken härlig hund Thea faktiskt är, hon bara tar in informationen och sen sitter den där.

April 2008

Lydnad blev min nya hobby, och gud så kul det är! Jag och Thea gick inte en enda kurs i lydnad, utan vi lärde oss själva. Läste lite på nätet och frågade någon ibland, men för det mesta så testade jag mig bara fram för att se vad som gav resultat. LP1 och LP2 skrapade vi ihop dom kommande åren, och vi hade skitkul tillsammans. Att bli irriterad på Thea är totalt omöjligt, hon är världens bästa tävlingshund. Det var en domare som kom fram till mig och sa ”Ni är det gladaste ekipaget jag sett på länge, trots att det blir fel så strålar det om er”.

Lydnad

När vi inte tränade eller tävlade i lydnad så spårade vi en del, även det gillar Thea skarpt! Hon har en speciell spårstil, då hon inte går i spårkärnan men hon vet exakt när det kommer en spårapport för då kastar hon sig fullt i sidled och greppar den.

Ajax fick problem med andningen en vinter, och diagnostiserades med noskvalster. Alla hundarna fick lov att medicineras (Ja, det var en dyr historia..) och efter det tappade Thea luktsinnet, något överkänslig mot vissa mediciner kan man ju undra? Theas tävlingskarriär i lydnaden tog slut här, då hon inte klarade av vittringen. Har dock redan haft funderingar på att pensionera henne då det är en hel del start-stopp i klass 3, något som tog hårt på hennes rygg och en gammal korsbandsskada som hon dragit på sig något år tidigare. Även spårandet fick vi sluta med, hon kunde inte spåra längre. Det dröjde 2-3år innan hon kunde spåra igen.

Spårande Thea Så i juli 2010 gjorde Thea sin sista officiella start i Lydnad, dagen efter att hon fyllt 7år. Och en vecka efter att hennes trogna livskamrat Tuff somnat in.

Men bara för att Thea slutat tävla så tog inte hennes aktiva liv slut, vi har fortsatt träna bara för att även gamla hundar har rätt att ha kul. Jag tror att hundar som får fortsätta hänga med, göra nya saker och inte behandlas som ”gamla, tråkiga pensionärer” lever längre och blir inte heller lika grå i ansiktet. Man håller dom fräscha i kropp och sinne!

Uppletande

Thea har gjort ett antal inofficella starter på KM i lydnad, med både Mattias och Malin och jag har suttit bredvid planen och skrattat åt dom. För Thea vet hur det ska göras, men gör man som förare inte rätt så gör hon som man säger och jag lovar att hon skrattar när hon gör det ”haha, det var faktiskt så här DU sa. Men du gör feeeel”. På KM i höstas slog hon flertalet erfarna och yngre tävlingshundar och slog till med en 5e plats, det var den roligaste tävlingen vi gjort tillsammans!

IMG_6226 - Kopia

På grund av sina skador och att hon inte tålde medicinen så fick vi hitta alternativa behandlingsmetoder för att underlätta hennes liv i form av ultraljud, akupunktur, massage och stretching tillsammans med diverse täcken (vi tillåter henne aldrig att bli blöt och kall, eller gå i blåsten) jag upplever att dom funkat superb på henne! Idag behandlas hon av Sandra på DogWorks, och jag är oerhört tacksam för att Sandra finns och tar hand om våran älskade tant. Thea lever idag med artros i dom flesta av sina leder, alltifrån tålederna till ryggraden men det är inget hon erkänner då Thea är den värsta av allihopa när det kommer till lekar, hon springer ikapp dom andra hundarna för allt vad kroppen klarar av och lite till, hon lägger till ”bredsidan” och tacklar omkull samtliga av dom andra hundarna och struntar fullständigt i att vi står kvar och ropar ”Theeeeeaaaa! Ta de luuuuuuugnt!”, vi har nog skrikit oss hesa på dom orden.

Thea's 11års kalas

Många hade kanske kopplat sina hundar och inte låtit dom delta i dessa lekar om dom haft så pass skadade hundar, men jag resonerar så här:
”Jag låter hellre henne leka och ha kul som hon vill, och att hon har lite ont när hon går och lägger sig och kanske får ett kortare liv. Än att ha en hund som får gå i koppel och titta längtande på när dom andra hundarna har kul och lever längre”.

Och det verkar ju funka hittills 🙂 För Thea är världens gladaste hund, och fyller faktiskt 12år om någon månad! Hon har gjort två vändor till veterinären för att dra ut sina tänder, båda tuggtänderna uppe baktill har dragits ur då hon slagit av dom i sina vilda lekar, alla hörntänderna saknar sina toppar och någon liten tand bakom hörntänderna nere är försvunnen, men det hindrar inte Thea från att tugga ben som en besatt galning eller att hämta både apportbockar och fotbollar..

Thea och hennes leksaker

Thea och jag gjorde återtåg på tävlingsbanorna i januari i år, i Rallylydnad denna gång! Och vi hade lika kul båda två! Thea trodde inte det var sant när vi stannade på tävlingsplatsen och började packa ur grejerna och HON fick FÖLJA med in! Jag sitter med glädjetårar i ögonen när jag skriver detta, för det är den effekten Thea har på mig med sin glädje. Två kvalificerande resultat hade vi med oss hem den gången, och jag hade planer på att ge henne en ny titel (RLD N) vid 12års ålder. Men jag vet inte om det kommer bli så då vi vid ett veterinärbesök i våras beslutade att göra ett nytt försök på smärtstillandet, och det innebär att hon numera är dopad och jag vill inte riskera att jag åker dit och blir avstängd. Hur funkar då det för Thea nu? Den nya medicinen funkar väldigt bra på henne, hon blev lite lugnare på kvällarna och vankar inte runt och byter liggplats längre utan kan nu ligga i soffan en hel film.

Thea Rallylydnad

Hur avslutar man denna text?
Det vet jag inte, Thea är och kommer alltid vara Våran Thea.
Våran Grundsten. Mittpunkten i Våra Liv.

Även om kroppen är stel så är hon fortfarande en hundvalp i huvudet, och jag hoppas givetvis att hon är med oss många år till, våran flock behöver sin grundsten.

IMG_6354

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *