Memory

I fredags var det 7år sedan Buster somnade in i min famn, efter sviterna av en hjärnblödning.
Jag är övertygad om att han inte fått den där hjärnblödningen så hade Buster säkerligen levt många år till, och kanske fortfarande varit i livet, för han var av det ”hårda, sega virket”..

Härliga lilla Buster, som var Thea’s partner in crime, pappas kompis men älskad av oss alla.
Det var Buster som öppnade våra ögon för heeler’n, så ett stort tack Maria ännu en gång för att hon gav oss möjligheten att spendera våra liv med Buster’s sista år <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *