Kategoriarkiv: Vallning

Söndag

Valparna

ldag har jag och dessa små dårar varit till Orsa och tränat med gänget där.
Då jag för första gången på väldigt länge var nästan först på plats så tog jag ut Vikki först och körde fritt följ där jag testade tipsen jag fick av Nathalie när jag var ner sist. Vikki var väldigt taggad och fokuserad! Det blev ett väldigt bra pass!

Därefter var det smådårarnas tur. Det är tre helt skilda individer med helt skilda styrkor och svagheter. Willow har som jag nämnt förut problem med andra hundar och hastiga rörelser sen överfallen, men hon är en jäkla arbetsmyra som verkligen vill komma över sina problem. Wilse är coolaste grabben i stan, han vill i motsats till sin syster väldigt gärna hälsa på alla dom andra hundarna och bli kompis med dom och inte riktigt lika snabbtänkt som sin syster men han är verkligen inte dum bara mer eftertänksam. Sen har vi Peggy, som är ett mellanting mellan sina syskon. Fokuserad som Wilse med alert som Willow, och har inte riktigt bestämt sig vad hon tycker om andra hundar och rörelser.

Galningar

På kvällen var planen att åka ut på klubben och träna lite agility med Lexie, men på vägen ut fick jag kontakt med My och hon lockar ut mig på Sollerön istället. Där blev det vallning av getter med både Vikki, Lexie och Wilse. Vikki var lite het på gröten idag och ville inte riktigt ta mina kommandon, nederbörden och det kuperade hagen utmanade också idag. Lexie blir bättre och bättre, men har lite problem med tröga djur som vänder upp mot henne så det är bara att jobba vidare på det! Wilse var duktig när han lugnar ner sig, men behöver nog träffa lite mer lättfotade djur för att tända mer.

Så nu har vi haft en lugn kväll, känns bra inför morgondagen då jag ska jobba hela dagen.
Sista ruschen nu på jobbet i Borlänge!

Willow

Trevlig Söndag

I morse begav vi oss ut till Sollerön för att leta getter på rymden. Jag, Vikki och Lexie tog tillsammans med dom andra en lång vända runt den delen av Sollerön där dom setts till, Lexie fick faktiskt upp ett spår men efter att ha dragit mig genom både brännässlor och täta hallonbuskar så tappade hon bort spåret när dom lämnade dungen.

Efter lunch bestämde vi oss för att söka av en annan del, efter en stund träffade vi på en farbror som bor där med sin border collie och efter en stunds pratande så kom vi fram till att han hade får och hade haft kurser i vallning på sin tidigare bostadsort och en stund senare stod jag och Vikki i hans fårhage (efter att vi beslutat att det var ingen idé att söka efter getterna mer, då det började likna en nål i en höstack). Vikki jobbade skitbra, det var lite tröga får och det kräver att hunden orkar stå kvar och ”gå på”, vilket hon idag klarade jättebra! Lexie vallar

Tog med mig Lexie in i fårhagen, och som jag nämnt tidigare vet jag inte hur jag vallar med henne så mannen kom in för att ge mig några tips och frågade om han fick prova köra henne, ”varsågod”. Och vilken skillnad det blir på hunden när man vet vad man ska göra, han visste precis hur han skulle hantera henne. Sån är Lexie, extremt förarmjuk och signalkänslig, det syns ju på allt hon gör. Syns så tydligt när My kör henne i agilityn också, hon kan ge henne signalerna bättre än vad jag kan. Följde med mannen hem till hans gård och fortsatte prata, han ville köpa Lexie av mig. Han sa det inte rakt ut, men gav mig massor av hintar och frågor om henne och våran relation.. Hon var nämligen precis den typen av hund han ville ha i fårhagen..
Ja, Lexie’s farfar har ju vunnit vallhunds SM och kommit 4a på vallhunds VM så jag vet ju att det finns kapacitet i hunden (som jag tyvärr inte lyckats få fram), hennes mormor är ju även en av Englands vinstrikaste hundar så…

Vi var iaf väldigt varmt välkomna ut och valla med honom! 😀
Vikki och Lexie har nu sovit hela eftermiddagen, väldigt nöjda. Imorgon kväll står agility på schemat för Lexie, Bella och Molly.

Min Boll

 

Valpträning

Morgonpromenaden gick runt byn. Willow fick öva på ”by-lydnad” som jag kallar det, att hon ska kunna gå lös genom byn och hålla sig på vägen och inte springa in på folks gårdar oavsett störning. Jag hade henne i långlina som en nödstopp så att hon inte skulle få en chans att misslyckas. Hon skötte sig jättebra, höll sig på vägen mestadels av promenaden, och dom gångerna hon drog av vägen kom hon tillbaka direkt jag ropade, jobbar även med att hon ska skvallra på rörelser och det är något hon börjar bli väldigt duktig på!

För mig är det en viktigt detalj att jag kan ha mina hundar lösa i alla miljöer och att dom kommer när jag ropar, och för att detta ska bli möjligt måste jag även träna dom även på det. Som jag nämnt tidigare: Inget kommer Gratis.

Och nu när jag har två jämngamla valpar samtidigt för första gången måste jag vara noga med att träna dom var och en för sig, men sen också kunna träna dom tillsammans då deras största störning är just varandra. Vågar en vara olydig kommer den andra givetvis välja sitt syskon över mig, alla dagar i veckan! Jag kommer troligtvis aldrig kunna vara mer värd i deras ögon än deras egna Art. Målet är istället att dom alltid ska tycka jag är roligare än störningen!

Undertiden syster gick lös fick Wilse öva på att gå fint i kopplet och inte vilja springa efter syster, något även han klarade väldigt bra. Jag tränar alltså inte samma sak med dom samtidigt, men tränar dom gärna på olika saker samtidigt, det skapar stadga i deras beteende och bygger på deras störningstålighet.

På Måndag blir dom 6 månader, och nu börjar jag kunna kalla dom hundar. Dom har börjat mogna väldigt mycket i huvudet och vi kan börja sätta ingång deras träning på allvar, och jag kan börja ställa lite mer krav på dom!

Jag var ut och vallade lite med Wilse och Vikki på ankorna, och husse fick ta lite kort. Jag hade tänkt fräscha upp mina inlägg med lite nya bilder.. Men såklart glömde jag kameran hos mamma! Så det får vänta..

IMG_3786

Hemma

Nu är jag hemma igen efter ett par dagar nere hos Nathalie på Kennel TheLook/Leringens Lantbruk, energikontot och inspirationen är påfylld och redo att användas! Leringens Lantbruk föder bla upp lamm för köttproduktion och har typ 1000får/lamm högsäsong.

13461332_10153758702851234_276513996_o

På Måndagen fick jag och Vikki hjälpa till med att sortera lamm. Vikki och jag fick först öva ”hämt” på fält, inget vi aldrig gör annars då vi inte har chansen att öva det. En hund mot 3-400lamm är väldigt mäktigt! Vikki skötte uppgiften väldigt bra med tanke på hur lite vi övat detta, men vi fick in alla lamm i ladan och sedan kunde vi börja sorteringen som består av att plocka ut ca 30får på en mindre yta och hålla dom där medans man sorterar ut vilka som ska gå till slakt och vilka som ska få beta lite till. Vikki hade stöd av Lexie’s faster Jodie i grindhålet och har verkligen fått öva på sitt mod bland fåren, nyttigt för oss båda. Det tog inte många vändor på utplock förens Vikki förstod vad vi ville, och jag behövde knappt dirigera henne längre. Tyvärr blev hon lite för överivrig i en utplockning en gång där och bestämde sig för att hoppa över en 1,5m hög järngrind och slog i tassen vilket resulterade i en hälta (men hon jobbade på i 1-2timmar innan hon visade hur halt hon var). Men det är sånt som händer, hundar gör illa sig och det var bara att låta henne vila resten av tiden.

13460866_10153758703921234_899413237_o

Så på nästa ställe fick Lexie följa och kolla till 150tackor och jag fick chansen att öva lite balans/flanker/tryck med henne, men jag kände mig lite osäker på uppgiften så jag lät Nathalie ta över och hon fick faktiskt ut flera väldigt bra sidor ur Lexie som jag ärligt inte trodde fanns. Man tar gärna den duktiga hunden (den man kan lita på) när man ska göra något, och glömmer gärna den hunden som alltid lever i skuggan av den ”bra” hunden, så nu när den ”bra” hunden blev skadad så fick Lexie chansen att visa vad hon går för! Och jag kan erkänna att jag ger nog inte Lexie så mycket Kredit som hon är värd, hon är faktiskt en fin hund i vallningen som kan bli jäkligt bra med mer träning! Lexie gillar livet på bondgård, att springa lite som man vill, titta på fåren och springa bredvid fyrhjulingen, hon hade nog lätt stannat kvar där nere.

13479707_10153758703146234_1279546899_n

På Tisdagen följde jag med på deras lydnadsgruppsträning, tanken var att Vikki skulle vara med, men hon var fortfarande halt så jag tittade på och lärde mig väldigt mycket nyttigt! Vi lyckades även klämma in lite agilityträning med Lexie som nu hälsar att gungan som hon varit rädd för är en väldigt lattjo grej!

13441962_10153758703936234_1044119789_o

Valparna har också fått träffa fåren. Willow tyckte dock dom var läskiga och måste öva lite mer på sitt mod medans brorsan Wilse tyckte det var störtkul!

Innan jag åkte hem igår eftermiddag så var Vikki så pass bra i tassen att jag kunde be om lite råd och tips gällande mina och Vikki’s problem i lydnaden och Japp, Nathalie vet vad hon pratar om! Hon såg precis var våra svagheter kom ifrån, så nu är jag taggad att lösa problemen!

Vi har gjort så mycket annat också, snackat skit, löst problem, ätit god mat, skitat ner oss m.m. Jag hade lätt kunnat ta tjänstledigt en hel sommar och åka ner dit och jobba!

13472388_10153758703156234_1680501480_n

 

 

Det går sällan som planerat..

Nej, ibland eller för det mesta kan jag tycka så går det inte som man planerat.
Och det var precis så det blev nu.

Till helgen var det meningen att jag och Vikki skulle åkt till Borlänge/Sthlm och tävla Lydnad 3dagar i rad, men då Vikki började löpa förra i onsdags så fick jag hastigt stryka dessa planer tyvärr. Surt är det, men inget att göra åt, jag visst ju att hon brukar löpa den här tiden men hade förhoppningen uppe att hon skulle hålla sig till efter tävlingen.

Så hastigt ändrade jag min planer, så imorgon drar jag med Vikki, Lexie och valparna ner till Tidaholm och hälsar på Kennel TheLook/Leringens Lantbruk för att valla får och träna lydnad med dom där nere. Det kommer bli skitkul! Bilen är packad och hundarna ligger och laddar batterierna, och jag ska gå och göra lika så! Ses i slutet på veckan!

Willow

Best in few, or ordinary in Everything…

Svåra beslut måste fattas.
Jag kan inte vara överallt samtidigt, jag kan inte hålla på med allt samtidigt.
Någonstans längst vägen har jag satt mig i en sist där jag måste fatta ett beslut:
Ha en hund och hålla på med många sporter. Eller ha många hundar och hålla på med färre sporter.

Pack of Dogs

Jag måste vara realistisk. Jag kan inte hålla igång dom hundarna jag har i alla sporter, jag måste fatta ett beslut vad jag vill göra och vad jag brinner för. Något som jag också kände när jag var och tränade agility i måndags, det är väldigt kul och Lexie älskar det. Men det är inte det jag brinner för, jag känner inte det där enorma suget som jag kände för några år sedan, jag känner inte att jag vill boka ridhuset och ‘nöta byten i 45minuter’. Jag känner inte att jag saknar agilityn just nu när det är lågsäsong. Jag känner att jag kan leva utan agilitytävlingarna. Det jag saknar mest med agilityn är umgänget, och det är det jag kommer sakna: att träffas, träna hund, umgås, åka tillsammans på tävlingar och heja på varandra. Jag var inne redan förra året på att lämna agilityn då jag inte hade några agilityhundar längre iomed Kelly’s skada och Bella’s synfel. Men så kom Lexie och Molly, två hundar som skulle kunna gå långt i agilityn med dom kan även gå långt i andra sporter. I dom sporterna som jag brinner för: Lydnad och Vallning. Nu kan jag inte valla med Jack Russell, men jag gillar också att spåra och det är en lydnadsdel även i brukset.

Det som kommer bli tråkigt är ensamheten då lydnadsträningen här uppe hos mig inte är någonting man träffas och tränar tillsammans på samma sätt som agilityn, utan det är en ensamsport. Mycket tråkigt tycker jag, med vad kan jag göra? Min klubb har ungefär 5st aktiva lydnadsekipage och några som bara tävlar på hemma tävlingarna. Tillsammans med att jag är inte med på deras sätt att träna hund, ”då jag har en border collie och jag får allt gratis” så känner man sig inte överdrivet välkommen, och detta sitter alltid i mitt bakhuvud så det har blivit mycket att jag tränar själv även när man frågar om jag vill vara med.
Det är dom här gångerna man känner hur tråkigt det är att bo ”här ute i skogen”, men det finns inte en chans att jag flyttar härifrån!

Running

Men åter till början nu.
Min paus från agilityn är nu officiell, jag kommer inte sträva efter att åka ut på tävlingar men jag kommer träna när tid och lust finns, mest för att aktivera Lexie och Molly och kanske ställer jag upp på någon lokal tävling under året, men är den samtidigt som en lydnad-, vall- eller spårtävling så kommer dessa att gå före. Och ännu viktigare att jag prioriterar nu när min nya stjärna är på ”jäsning”. Kelly är ”sjukpensionär” som enbart kommer aktiveras, Bella kommer att aktiveras och tävlas om det är någon lokaltävling. Iza och Thea kommer aktiveras och motioneras. Där är nu Vikki, Lexie och Molly som allt tävlingskrut kommer läggas på!

Så nu gör vi 2016 till det året vi segrar!

Släkten är Bäst

keyStora Grattis till Lexie’s uppfödare Karin som tillsammans med Lexie’s fina farfar Key kom på en 4e plats i dagens kvaltävling i Vallhunds EM i Italien! Och därmed är kvalificerade till finalen på Söndag! key2(Bilder ärligt stulna) 😉

 

GK Vallhund!

Det är knappt så jag kan förstå det själv!

Vikki, min Vikki, blev idag GODKÄND VALLHUND!

IMG_2685 - kopiaJag var så nervös när jag pratade med domaren efter provet att jag blev tvungen att ge henne en kram när hon sa att jag var godkänd, annars hade jag ramlat omkull på fläcken. Hittade inte min stol ut på publikplats sen, det blev helt svart framför ögonen. Sedan satt jag där och skakade i säkert 10minuter, Vikki Godkänd..

Hade en väldigt trevlig dag på provet, fick se många fina hundar och umgås med Nathalie som faktiskt är den som såg till att Vikki hamnade hos oss, och det kommer jag vara evigt tacksam för!

vikki

 

 

En liten förklaring

Ibland blir livet bara ett svart hål.

Jag var och tävlade VP för ett par veckor sedan, och det hade gått vägen om inte jag klantat mig så förbannat. Jag har varit så j*vla förbannad på mig själv sen dess, arg på mig själv för att JAG förstörde för Vikki.

För Vikki förstörde jag egentligen ingenting, hon vet inte vad jag gjorde eller vad meningen med det hela är. Allt hon vet är att hon fick valla får, och det är det bästa hon vet!

Ilskan jag känt på mig själv gjorde att luften gick ur mig totalt, jag tappade lusten och kände att det är ingen idé att jag ens tänker vallning förens jag släppt det!

Lusten är på väg tillbaka, speciellt efter gårdagens tur till Falu Djursjukhus där vi ögonlyste Vikki och Lexie, och båda blev u.a! Och det gick kanonbra, den lite blyga och försiktiga Lexie accepterade hela kontrollen utan några stora problem, en kontroll som dessutom blev extra lång då hon hade en veterinär under upplärning med sig som också skulle kolla allt, så dom fick två ögonlysningar var 🙂
Vikki satt som ett ljus och sa inte ett ord, det var faktiskt oväntat (Men sen bjöd ju också på veterinären på godis, och Vikki är ju inte direkt känd för att vara svårmutad).

Så det var väl förklaringen till mitt plötsliga avbrott.

Vikki och Fame

 

Vallhundskurs

När man har många bollar i luften så får man välja bort en del, och trots att jag tycker det är skönt att skriva av mig allt jag upplever så hinner jag inte riktigt med ibland, eller just nu.

Helgen som var så for jag och Jessika (agilitystollare.wordpress.com) till Frida Greis på vallhundsläger. Jag tog med mig både Vikki och Lexie, men med fokus på Vikki. Lördagen var helt okej väder att valla i, lite blåsigt för min smak kanske men inga djur ”gick varma” i alla fall. Började i 25an med Vikki, i ungefär 2minuter innan Frida sa ”Jag har sett det jag behöver se, du ska vara ute på fältet”. Sagt och gjort, så hela lördagen tillbringade jag med att öva hämt, jag fick lämna henne och gå ut och sedan kalla henne mot mig för att markera för henne VAR jag ville att hon skulle satsa på när jag skickade ut henne på hämt. Lite svårt i början, då jag tidigare jobbat mycket med press att hon ska jobba ifrån mig och inte med att hon ska jobba emot mig. Det kändes väldigt bra då Vikki blev mycket mer lyhörd på mig!

IMG_3331

Sista passet på dagen gav jag dock till Lexie då jag ville avsluta bra med Vikki och inte köra slut på henne, hon gjorde också ett kanonhämt och då jag vill jobba med positiva minnesbilder så valde jag att avsluta när det gick som bäst! Lexx då? Torsdagen innan vi åkte var första gången Lexie vågade gå ut på andra sidan fåren själv, och det var den minnesbilden hon hade med sig in i fårhagen på lördagseftermiddagen. Hon gick in med rätt attityd och började jobba direkt med fåren, jag kunde släppa linan och bara gå runt. Lexie är ju en oerhört mjuk hund, så bara man harklar sig så lyssnar hon och lägger sig ner eller flankerar ut.

Lexie

Jag och Jessika hade planerat att sova i bilen under natten, men våra nyfunna vänner på lägret hade hyrt ett vandrarhem med 8sängar, så vi blev välkomna in dit och det var tur för under natten ösregnade det. Men 5tjejer och 6border collies som knappt känner varandra i ett rum var inga som helst problem! Lexie tillbringade natten längst ner i min sovsäck… (Ja, hon är inte som alla andra den där lilla)

Söndagen regnade det mer eller mindre hela förmiddagen, men framåt eftermiddagen med det uppehåll tack och lov. Jag och Vikki jobbade med att ta oss runt VP-banan, fick många värdefulla tips och tankar på hur jag ska tänka när jag går. Och sista vändan gick det kanonbra verkligen!

Fålla in

Jag måste bland annat sluta tänka lydnad, och tänka mer vallning. I lydnaden är det korta, snabba, lite hårda kommandon som ger poäng, i vallningen är det tvärtom. Så när matte andas, och säger ”liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig” istället för ”LIGG!” så går det mycket bättre!

Vikki

Eftersom jag gick ut som dagens sista hund så frågade jag lite snällt om jag fick ta tillfället i akt och köra en liten snabbis med Lexie för att vänja henne mer, och supersnälla Frida sa att det var helt okej! Så jag hämtade Lexie, som blev oerhört störd av linan som släpades runt i lervällingen som blivit i 25an pga allt regn. Jag chansade och kopplade lös henne istället, och då gick det så mycket bättre! Mitt lilla slarv kan!

Lexie

Trötta i huvudet av all information och upplevelser rullade vi sedan hem mot mora igen, men ett middagsstopp på Max i Falun.

Jag kan varmt rekommendera att gå en kurs för Frida Greis! Hon jobbar med jättefina metoder och är väldigt lätt att prata med, glad och kommer alltid med fina lösningar! Vi kommer absolut tillbaka dit snart igen!
Tack Jessika för att du fick med mig dit!

IMG_3831

Och Jessika’s lilla Tilo gjorde enorma framsteg under helgen! En oerhört snygg unghund med fina, naturliga flanker som kan gå hur långt som helst!

Tilo