Kategoriarkiv: Tankar

I’m so Alive!

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva här, men jag känner mig lite skyldig att meddela någon ev. person som kommer in här att jag fortfarande lever 🙂

Jag har sedan nyåret blivit involverad i styrelsen på Mora BK igen, inget som direkt var planerat med jag blev på något vis tvungen att engagera mig om vi skulle ha en anläggning kvar att träna på och en klubb kvar att tävla för.

Jag har även startat ett eget företag och börjat utbilda mig till Hundfrisör, något som legat i mitt intresse en längre tid och tills slut tog jag tag i det och sökte till utbildningen, som jag nu kommer gå resten av året.

Tillsammans med detta har jag ju mitt jobb att sköta, hundar att träna och en familj att umgås med. Men hittills har jag lyckats planera och prioritera mitt liv ganska bra 🙂 Även om denna hemsida blivit helt och hållet lidande, men så fick det bli.

Jag har planer på att göra om hemsidan helt och hållet, men det får vänta tills jag har tid, inspiration och energi över 🙂

Tills vi ses igen!
(Så går det även bra att följa oss på Instagram -> #Crazyhappydogpack)

ps. Hela gänget med fyrbenta mår fint också!

Me and Will

December

Ja då var december här, för oss betyder det att årets sista tävlingar är gjorda och vi går över till att planera nästa års tävlingar, mål och annat vi vill hinna med.

Det är nu hundarna får tävlingsvila och återhämta sig från det, men för att bibehålla viss kvalité på våran träning måste den underhållas året runt, så även under mörka december! Jag har inrett ett rum i källaren där jag och hundarna kan leka, nu blir det mycket trick, kroppskontroll, signalkontroll och detaljer. Dessutom har tikarna börjat löpa, men jag låter inte mina hundar vara ifred för det, jag tycker att dom ska fungera trots hormonpåslag och det har funkat för mig. För jag har inga tikar som har problem av sin skendräktighet (visst kan dom bli lite sega eller så, men inget som stör oss). Visst så tänker jag på att dom löper, så jag tränar inte in något nytt avancerat som tex. skulle jag aldrig lära in vittringen på en löptik, och sen kommer belöningarna lite mer frekvent för att hålla humöret uppe!

Wilse

Wilse och löptikarna då?
Jo, hittills går det bra! Han bryr sig knappt, kanske att han nosar lite extra på någon fläck där dom sovit men han går undan när man säger åt honom. Nu har ingen gått in i höglöp iofs. För att säkerställa att inget händer när vi jobbar så kommer han att få följa med husse till jobbet när höglöpen drar igång! 🙂

Nyss blev det ett pass lydnad med Willow där vi jobbade på att hon ska bli mer öppen i huvudet och inte låsa sig i skiften och belöningar. Varvade med ”runda konen” och fotpositioner, hon är en rolig liten arbetsmyra! 😀

Så nu kan jag åka och jobba och planera morgondagens träning!

Willow

”Grabben”

Livet hittills med hanhund går över förväntan, Wilse har ärvt sin mors vilja att vara till lags något jag är väldligt tacksam över!

Från början har jag haft en väldigt tydlig målbild med vad jag inte vill ha! Mycket tack vare mina tidigare hanhundar, jag har lärt mig av mina ”misstag”. Tuff som var en väldigt översexuell hanhund, Buster en väldigt skvättig kille och Ajax ett monster för att uttrycka det milt. Både Mattias och mina föräldrar är med på ”våra regler” och följer dom, för dom vill också att det ska funka här hemma med 8 tikar och 1 hanhund.

För att undvika den översexuella, skvättande, hanhundsaggressiva hunden så har Wilse hittills:
– inte fått ägna överdrivet intresse på att nosa flickorna i baken, han får dit och ”kolla läget” men sen ska han gå bort.
– Han får heller ej stanna och nosa på fläckar när vi är ute och går, han får nosa när han går i full långt koppel men inte ”fastna” på fläckar. När han är lös har jag hela tiden full koll på honom, för samma regel gäller där, han får inte nosa mer än flickorna gör.
– Skvätta är ett big no-no. Jag struntar i om ”det tillhör hundens naturliga beteende” och allt det där. Jag tycker det är otrevligt med hanhundar som ska springa och skvätta överallt så att det luktar kiss överallt, dessutom har jag sett ett samband mellan skvättiga hanhundar och hundar med ”hanhundsproblematik”. Lilla Wilse lyfter inte ens på benet ännu 🙂 Samma sak gäller ”krafsandet” efter att han kissat, det gör vi inte!
– Att nosa när vi tränar är också strängt förbjudet, jag tillåter ingenting!

Det är säkert något mer jag gör som jag glömt.
Men jag tänker hela tiden på det han gör, och om jag ska tillåta det eller inte, vad det kommer ge för framtida konsekvenser och jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills, för han är en väldigt trevlig kille som älskar andra hundar och att samarbeta.

img_6439

 

Inväntar 2017

Dags för lite ”ordbajsande” igen då som en vän kallade det när man bara skriver för att få lätta på det man känner, tänker eller bara vill ha ur sig.

Läste nya brukshunden här om dagen och det var nog det mest intressanta numret jag läst på längre, bland annat hade dom en fördjupning om Ipo Nordic style, lät väldigt intressant och jag blev sugen på att testa det iaf en gång nästa år. Sen blir även Mondoring en officiell sport nästa år, och det är något jag varit sugen på att testa länge! Nu får vi inte tävla skyddsdelen pga att SBK inte har avelsansvar över Border Collien, men vi får tävla lydnadsdelen och hoppdelen och jag kan nöja mig med det 🙂 Så nu är det bara för Vikki att bli frisk så vi kan sätta igång träningen ordentligt! Min kära älskade Vikki som ställer upp på allt med hela sin själ och lycka! Hennes smått galna barn får nöja sig med lydnaden iaf första halvåret, sen får vi se vad dom ska få hitta på 😉

crazy

Så nu återstår bara att invänta nästa års tävlingskalender så man kan sätta igång och planera jobb, tävlingar och fritid! Och satsa på ett grymt 2017!

I väntan på det så läser jag alla regelverk för samtliga hundsporter, nyss avverkade jag reglerna för NoseWork så nu ska vi se vad vi mer kan hitta för regler.

 

Tiden den bara flyger…

Ja, den gör verkligen det just nu.

Mina dagar går ut på att antingen jobba som besatt, jag älskar mitt nya jobb! Det utmanar mig, och ger mig den stimulansen jag behöver för att hålla modet uppe.

När jag inte jobbar så är det hundarna, familjen/vännerna och hemmet som gäller. och ja, det är typ i den ordningen det kommer 😉 Jag får trösta mitt tvåbenta umgänge med att det snart är vinter och kallt ute och lusten till hundträning minskar ganska drastiskt (kanske). Valparna har börjat mogna nå enormt senaste tiden, dom bara suger åt sig all träning som två tvättsvampar.

Willow spårar

Jag har börjat träna med en lydnadsgrupp på klubben, vilket känns väldigt kul! Nu kan jag få mer hjälp med störningsträning och hjälpredor och eftersom Vikki och jag avvaktar med lydnaden till nästa års regler finns trycka och klara så går jag med Willow och sätter grunderna i henne på allvar. Tidigare i veckan så började jag träna följsamhet och fokus och först ville jag bara ha människor på planen som jag kunde gå runt, men när det syntes att det inte var någon störning för henne fick dom börja gå, prata och försöka bryta hennes koncentration. Men snacka om grym hund, hon var som klistrad på mig under dom minuter vi höll på! Hon fick även testa på inkallning med störning, inte heller det några problem samt sin livs första budföring till en för henne ganska främmande person och det gjorde hon med sånt enormt tryck och fokus så jag fick rysningar!

Idag har Willow även varit med till orsa, då hon fortfarande har en del problem med andra hundar sen sina påhoppningar så tar jag alla chanser jag får att utsätta henne för andra hundar. Så idag hade vi 20 hundar i varierande ålder, storlek och temperament som vi kunde träna på, och det gick även det över min förväntan, hon gjorde inte många hysteriska utfall utan valde mig många gånger framför att kasta sig ut och skälla, då blir man lycklig! Sen att hon råkar ha bästa fokusen och följsamheten med sina 7,5månad jämfört med alla andra där känns också väldigt bra, det tänker jag inte ljuga om 😉

Även Wilse är med, men han har inte riktigt samma behov som sin syster i träningen, så han får ge lite av sin tid till henne. Han har ju bara positiva erfarenheter av andra hundar, och vill helst bara leka med dom så när fått berättat för sig att vi ska träna tillsammans han och jag, då följer han som ett frimärke även han men han har inte riktigt samma tryck och spänst under tassarna 😉

Lexie spenderar all tid hon får hos My, snart har hon väl lärt sig springa hem till My själv.. 😉
Men just ikväll är hon hemma och myser med oss <3

Wilse

 

 

Som en splittrad själ..

Att skriva av sig har jag alltid upplevt är det bästa botemedlet när tankarna snurrar, och just nu gör dom det mer än någon gång tidigare. Denna text har jag nu skrivit i flera veckor, jag har suddat, jag har raderat, jag har skrivit om.. Aldrig blir den klar och kommer troligtvis aldrig bli riktigt klart heller.

Hur gör man när man själv och hunden har olika mål i livet?

Ni som känner mig vet att det gäller Lexie, min Lexie.
Världens snällaste, lättaste hund. Min lilla virvelvind, hon som alltid kommer när man ropar, som aldrig sticker på vilt, som inte drar i kopplet, som aldrig skulle förstöra någonting, som aldrig hamnar i slagsmål med andra hundar, som aldrig springer fram till andra människor eller hundar när hon är lös, som är världens bästa element när man fryser och som alltid finns där trots att hon troligtvis är den mest osynliga hund jag känner.

Men Lexie och jag vill olika saker i livet. Hon skulle sälja sin själ för att få springa agility resten av sitt liv, för det är det Lexie vill och det hon vill mest av allt. Och så mycket gillar inte jag agilityn, jag tränar gärna agility för att jag tycker det är kul att träna hund. Men jag vet också vilken helt otroligt grym agilityhund det finns i den där lilla kroppen, och den delen av mig tycker det är synd att hon bara ska få tävla lite lokala tävlingar då och då när jag har lust.. Samma del som också vet att jag ger bort en potentiell SM-vinnare ifall jag någon gång skulle börja brinna för agility igen.. Att jag troligtvis gett bort den bästa agilityhunden jag någonsin kommer att äga..

Hon förstår givetvis inte skillnaden. hon är glad och lycklig så länge hon får köra agility i någon form. Det hade ju varit en annan sak om hon varit lika grym i lydnaden som jag vill hålla på med, visst finns det en häftig lydnadshund i henne också, men hon är fortfarande inte riktigt den typen av lydnadshund som jag vill ha..

Men jag älskar henne. Hon är mitt ”curlingbarn”, hon har sovit under mitt täcke sen jag hämtade henne som 8veckors valp och hon är min motionskompis som alltid hänger med ut på en tur med cykeln eller i joggingspåret och som med sina bottenlösa energidepåer aldrig ger upp..

Hur gör man när Hjärtat vill en Sak, Hjärnan en Annan och Själen en Tredje?

Idag fyller min älskade lilla virvelvind ”Min Bebis”,  3år, och hon är inte ens hemma. Hon har tillbringat helgen hos min vän som brinner för agility minst lika mycket som Lexie. Det skar i mitt hjärta när jag lämnade Lexie hos henne i fredags och hon kastade sig skrikande ur min bil för att följa med min vän hem..
Bebis LexieMin lila Bebis. Vad finns i framtiden?
Om vi ändå talade samma språk som vi kunde prata ut.. <3

 

Vikki update

I början av sommaren skadade Vikki sig då hon fastnade när hon skulle hoppa över en grind nere hos Nathalie, och det är en skada vi dragits med sedan dess. Med anledning av denna hade vi inte så mycket till val än att ta en paus från lydnaden, och därmed så försvann våran planering om att bli lydnadschampions i år. Vikki’s muskelskada hindrar henne nämligen från att prestera på topp i dom explosiva rörelserna som finns i elitlydnadsmomenten, och att det inte är schyst att träna en skadad hund behöver jag väl inte ens nämna?

Skadan är även en av orsakerna till att vi började med rallylydnad, då den inte är lika påfrestande för hennes skadade muskler, för någon totalvila existerar inte hos oss. Man måste bara anpassa sig och ändra fokus ibland 🙂
Och Vikki har faktiskt haft jätteskoj på rallylydnaden, det tänker jag inte säga emot. Hon är en sån typ av hund som alltid presterar det lilla extra på tävling då hon fullkomligt älskar att tävla, oavsett gren.

Idag har vi varit på återbesök hos Sandra på Dog-Works efter några veckors hemma behandling och vi fick beröm. Vi har skött oss jättebra och från fem svullna, spända och tokinflammerade muskler, en skadad tå och en spänd/överbelastad rygg är vi nu nere på två spända muskler, tån är frisk och dessutom är rörligheten i ryggen tillbaka! Så idag har vi fått lite övningar som vi ska jobba med till nästa gång, och även fortsätta med våra behandlingar givetvis! Och när hon är tipp-topp igen så kommer vi börja träna dom nya momenten, så vi är tillbaka starkare än någonsin nästa år! 😀

Min Bästa Vän Vikki <3

Vikkan

 

Vad hände?

På vägen hem från onsdagskvällens agilitytävling hade jag bara en tanke i huvudet: ”Vad hände?”.

Lexx

Kom dit och värmde upp Lexie som skulle vara först ut av mina hundar, med startnummer tre gick vi sedan in på planen. La henne ner, rättade till den där framtassen som hon gärna lägger under sig (tack My för det tipset!) och sen körde vi, när vi kom till tredje hindret från slutet var vi fortfarande felfria och jag vet att jag han tänka ”Är det möjligt? och hur gör jag nu?” För tredje hindret från slutet var slalomen och jag hade planerat in ett bakombyte på slalomen för att kunna styra henne på linje i mål, det var första gången vi körde ett bakombyte/slalom på tävling och jag hann också tänka att jag omöjligt skulle få henne på rätt linje i mål om jag inte gjorde bakombytet ”så friskt vågat hälften vunnet!” och det funkade!
Min Lexie sladdar i mål felfri! Alltså vilken hund jag har!
På en tid som det skulle visa sig när klassen var slut resulterade i en vinst och hennes första pinne!

Bella

Efter att ha belönat Lexie gick jag och värmde upp Bella som var bland dom sista ut. En liten tjuvstart genom att hon reste sig, något jag sett hon börjat med senaste tävlingarna så jag valde att gå tillbaka och sätta ner henne igen. Där satt hon sedan fint tills hon fick sin startsignal.
Och även där blev jag förvånad när även Bella tog sig i mål som felfri! Dock var jag övertygad om att någon annan hade snabbare tid än oss då Bella inte är den snabbaste hunden och speciellt inte med sina 1,5kg extra.. Men det skulle även visa sig att hennes tid räckte till en 4e plats och hennes sista pinne i agilityklass 1, så Bella är numera en klass2-hund på riktigt!

Mollys agilitylopp började lika fint det, gick som på räls tills den där slalomen då Molly drar på nummerskylten som står så fint uppställd mitt i hennes linje, i hennes ögon kunde det säkert vara en godisskål. Så där drog hon på sig en vägran, skickade tillbaka henne in i slalomen. Molly missade dock sista porten, men eftersom hon drog iväg så jävla fint på hindret efter valde jag att ta den disken och belöna hennes fart och hopphindersug istället.
Så nästa vecka ska vi nöta störningar också 😉 Molly är en ung hund, hon hann bara med två tävlingar förra hösten när hon blev ”agilitymyndig” och i år har hon gjort fyra tävlingar och plockat fyra pinnar, hon saknar en hel del rutin men den kommer med träning och tävling så jag är inte orolig över att hon kommer bli en kanonhund!

Wilsemannen

Nu tors-söndag jobbar jag långpass så det blir inga större träningar för hundarna, dom får återhämta sig lite för det behöver matte också göra. Ikväll fick dom träna på att gå promenad med andra hundar då vi träffade på grannen och tog följe, det blev sån där nyttig träning som man också måste göra, speciellt för valparna då så dom växer upp. Wilse fick gå lös när alla andra var kopplade och skötte sig kanon! Kom när jag ropade och var inte heller ”störig” på hennes hundar, så han får en guldstjärna ikväll.

Men på Måndag blir det heldag med hundträning! Längtar!

Avslutar med att citera Emma Willblad:
”Utan Träning. Ingen Framgång!”

Träning

Trevlig Söndag

I morse begav vi oss ut till Sollerön för att leta getter på rymden. Jag, Vikki och Lexie tog tillsammans med dom andra en lång vända runt den delen av Sollerön där dom setts till, Lexie fick faktiskt upp ett spår men efter att ha dragit mig genom både brännässlor och täta hallonbuskar så tappade hon bort spåret när dom lämnade dungen.

Efter lunch bestämde vi oss för att söka av en annan del, efter en stund träffade vi på en farbror som bor där med sin border collie och efter en stunds pratande så kom vi fram till att han hade får och hade haft kurser i vallning på sin tidigare bostadsort och en stund senare stod jag och Vikki i hans fårhage (efter att vi beslutat att det var ingen idé att söka efter getterna mer, då det började likna en nål i en höstack). Vikki jobbade skitbra, det var lite tröga får och det kräver att hunden orkar stå kvar och ”gå på”, vilket hon idag klarade jättebra! Lexie vallar

Tog med mig Lexie in i fårhagen, och som jag nämnt tidigare vet jag inte hur jag vallar med henne så mannen kom in för att ge mig några tips och frågade om han fick prova köra henne, ”varsågod”. Och vilken skillnad det blir på hunden när man vet vad man ska göra, han visste precis hur han skulle hantera henne. Sån är Lexie, extremt förarmjuk och signalkänslig, det syns ju på allt hon gör. Syns så tydligt när My kör henne i agilityn också, hon kan ge henne signalerna bättre än vad jag kan. Följde med mannen hem till hans gård och fortsatte prata, han ville köpa Lexie av mig. Han sa det inte rakt ut, men gav mig massor av hintar och frågor om henne och våran relation.. Hon var nämligen precis den typen av hund han ville ha i fårhagen..
Ja, Lexie’s farfar har ju vunnit vallhunds SM och kommit 4a på vallhunds VM så jag vet ju att det finns kapacitet i hunden (som jag tyvärr inte lyckats få fram), hennes mormor är ju även en av Englands vinstrikaste hundar så…

Vi var iaf väldigt varmt välkomna ut och valla med honom! 😀
Vikki och Lexie har nu sovit hela eftermiddagen, väldigt nöjda. Imorgon kväll står agility på schemat för Lexie, Bella och Molly.

Min Boll

 

Valpträning

Morgonpromenaden gick runt byn. Willow fick öva på ”by-lydnad” som jag kallar det, att hon ska kunna gå lös genom byn och hålla sig på vägen och inte springa in på folks gårdar oavsett störning. Jag hade henne i långlina som en nödstopp så att hon inte skulle få en chans att misslyckas. Hon skötte sig jättebra, höll sig på vägen mestadels av promenaden, och dom gångerna hon drog av vägen kom hon tillbaka direkt jag ropade, jobbar även med att hon ska skvallra på rörelser och det är något hon börjar bli väldigt duktig på!

För mig är det en viktigt detalj att jag kan ha mina hundar lösa i alla miljöer och att dom kommer när jag ropar, och för att detta ska bli möjligt måste jag även träna dom även på det. Som jag nämnt tidigare: Inget kommer Gratis.

Och nu när jag har två jämngamla valpar samtidigt för första gången måste jag vara noga med att träna dom var och en för sig, men sen också kunna träna dom tillsammans då deras största störning är just varandra. Vågar en vara olydig kommer den andra givetvis välja sitt syskon över mig, alla dagar i veckan! Jag kommer troligtvis aldrig kunna vara mer värd i deras ögon än deras egna Art. Målet är istället att dom alltid ska tycka jag är roligare än störningen!

Undertiden syster gick lös fick Wilse öva på att gå fint i kopplet och inte vilja springa efter syster, något även han klarade väldigt bra. Jag tränar alltså inte samma sak med dom samtidigt, men tränar dom gärna på olika saker samtidigt, det skapar stadga i deras beteende och bygger på deras störningstålighet.

På Måndag blir dom 6 månader, och nu börjar jag kunna kalla dom hundar. Dom har börjat mogna väldigt mycket i huvudet och vi kan börja sätta ingång deras träning på allvar, och jag kan börja ställa lite mer krav på dom!

Jag var ut och vallade lite med Wilse och Vikki på ankorna, och husse fick ta lite kort. Jag hade tänkt fräscha upp mina inlägg med lite nya bilder.. Men såklart glömde jag kameran hos mamma! Så det får vänta..

IMG_3786