Kategoriarkiv: Spår

Best in few, or ordinary in Everything…

Svåra beslut måste fattas.
Jag kan inte vara överallt samtidigt, jag kan inte hålla på med allt samtidigt.
Någonstans längst vägen har jag satt mig i en sist där jag måste fatta ett beslut:
Ha en hund och hålla på med många sporter. Eller ha många hundar och hålla på med färre sporter.

Pack of Dogs

Jag måste vara realistisk. Jag kan inte hålla igång dom hundarna jag har i alla sporter, jag måste fatta ett beslut vad jag vill göra och vad jag brinner för. Något som jag också kände när jag var och tränade agility i måndags, det är väldigt kul och Lexie älskar det. Men det är inte det jag brinner för, jag känner inte det där enorma suget som jag kände för några år sedan, jag känner inte att jag vill boka ridhuset och ‘nöta byten i 45minuter’. Jag känner inte att jag saknar agilityn just nu när det är lågsäsong. Jag känner att jag kan leva utan agilitytävlingarna. Det jag saknar mest med agilityn är umgänget, och det är det jag kommer sakna: att träffas, träna hund, umgås, åka tillsammans på tävlingar och heja på varandra. Jag var inne redan förra året på att lämna agilityn då jag inte hade några agilityhundar längre iomed Kelly’s skada och Bella’s synfel. Men så kom Lexie och Molly, två hundar som skulle kunna gå långt i agilityn med dom kan även gå långt i andra sporter. I dom sporterna som jag brinner för: Lydnad och Vallning. Nu kan jag inte valla med Jack Russell, men jag gillar också att spåra och det är en lydnadsdel även i brukset.

Det som kommer bli tråkigt är ensamheten då lydnadsträningen här uppe hos mig inte är någonting man träffas och tränar tillsammans på samma sätt som agilityn, utan det är en ensamsport. Mycket tråkigt tycker jag, med vad kan jag göra? Min klubb har ungefär 5st aktiva lydnadsekipage och några som bara tävlar på hemma tävlingarna. Tillsammans med att jag är inte med på deras sätt att träna hund, ”då jag har en border collie och jag får allt gratis” så känner man sig inte överdrivet välkommen, och detta sitter alltid i mitt bakhuvud så det har blivit mycket att jag tränar själv även när man frågar om jag vill vara med.
Det är dom här gångerna man känner hur tråkigt det är att bo ”här ute i skogen”, men det finns inte en chans att jag flyttar härifrån!

Running

Men åter till början nu.
Min paus från agilityn är nu officiell, jag kommer inte sträva efter att åka ut på tävlingar men jag kommer träna när tid och lust finns, mest för att aktivera Lexie och Molly och kanske ställer jag upp på någon lokal tävling under året, men är den samtidigt som en lydnad-, vall- eller spårtävling så kommer dessa att gå före. Och ännu viktigare att jag prioriterar nu när min nya stjärna är på ”jäsning”. Kelly är ”sjukpensionär” som enbart kommer aktiveras, Bella kommer att aktiveras och tävlas om det är någon lokaltävling. Iza och Thea kommer aktiveras och motioneras. Där är nu Vikki, Lexie och Molly som allt tävlingskrut kommer läggas på!

Så nu gör vi 2016 till det året vi segrar!

In Another Life..

Här har det varit lugnt en lång stund nu. Men allt har sina orsaker.
Vi drabbades av en personlig tragedi nyligen då min sambo’s lillebror lämnade oss hastig och oväntat i sjukdom och lämnade oss tomma, med många frågetecken och alldeles för mycket känslor. Hundarna har tagit detta mycket bra, det har varit dåligt med träning och aktivering för dom men som kompensation har dom fått massor av kramar och klappar. Snygge har fått åka hem till sin familj, han har väldigt omtyckt här hemma och lämnade även han ett tomrum efter sig. Nu håller vi tummarna för att det växer inne i Vikki’s mage, jag skulle bli förvånad om det inte gör det då hon har så mycket nya beteenden för sig.. På det har vi även avklarat julfirande och nyårsfirande.

En årskrönika känns för mig onödig, det har varit ett väldigt rörig år över lag och jag hoppas att 2016 kommer med mycket mer positiva upplevelser, äventyr och erfarenheter. Jag är dock enormt glad över min familj och mina vänner som funnits vid min sida hela året och inte backat en enda gång, utan alltid tagit emot mig med öppna armar och lyssnat på mig. Jag är enormt tacksam över er! Utan er hade jag inte klarat av det här året…

 

Vi avslutar med lite bilder från förra helgen då jag åkte ut i skogen och spårade med alla 7 hundarna, det var bara jag och dom. Ibland behöver man lite tid för sig själv .

IMG_2174IMG_2194

IMG_2217 IMG_2250 IMG_2263 IMG_2334 IMG_2358

Underbara Söndag

Idag blev en sån där riktigt underbar dag!

Var ute i natt med några av mina vänner och hade en sån där jättetrevlig kväll med bil, musik och drickbart. Kom hem sent i natt för att sedan stiga upp tidigt i morse och träna agility (okej, kanske inte riktigt så tidigt). Och det blev en härlig dag i solskenet, med trevliga vänner och utbyte av erfarenheter. Jag och Lexie hade dagen till ära lite svårt med hindersug och blindbyten, så vid nästa tillfälle så ska vi jobba lite mer med det.

Jag måste komma ihåg att Lexie är ung, och även om hon är enormt duktig på nya uppgifter hon tar sig ann så måste vi se till att befästa dom som hon lärt sig innan. Senaste tiden har vi också tränat mycket slalom, och hon har blivit enormt duktig på att korta upp sig i ingångarna.

Även Molly fick köra en sväng, hur duktig som helst!
(Iza lekte med My)

Väl hemma så sken solen fortfarande, jag var pigg och på gång. Så jag gick ut på ängen framför mina föräldrar och knatade upp tre spår också.

Kelly fick ett ca 500meter långt spår, med mjuka vinklar och 4 + Slut.
Lite jobbigt med ett helt annat underlag, men hon ger inte upp! Tar alla vinklar, markerar alla pinnar. Slutet var dock försvunnet, det låg inte alls på utmärkt plats (där V:et är pga att vi letar). Så jag gissar att kanske Molly smet och snodde det 😉
Lärdom: Har alltid någon typ av leksak (eller extra slut) med ut som hon kan ”belöna” sig med. (Glömde starta appen när jag gick spåret)
Kellys spårBella kan jag inte minnas när hon fick spåra sist, det var några månader sen. Så hon fick ett ca 200meter långt svår med mjuka vinklar och 4 dosor med godis, och hon mindes då hur man gjorde. Hon låg på fint i selen och alla dosor med in.
.Ljus är där jag gick, mörk är Bellas väg. Kluddet är av att jag tog ner snitsel och trasslade ut linan innan påsläpp.Spår BellaFör Vikkis del blev det ett S-spår ca 100meter med fokus på att hålla spårkärnan och markera pinnarna då hon typ spårade samtidigt som Bella sist, och hennes svaghet har varit att hon far ut med alldeles för mycket fart i spåret och slarvar i vinklar. Men idag så gick det kanonbra, farten var lagom, vilket den kan bli om hunden är osäker också

Och till sist hade vi ju min kära tant, den enda som inte fått göra något.
Eftersom jag inte hade någon lämplig spårmark över för henne så fick vi hitta på något annat, och ett uppletande funkar ju alltid!

Thea

Uppletande av föremål, en sån där lagom aktivering som man kan göra överallt, närsomhelst! Så länge hunden kan någorlunda avlämning av föremål så är det en av dom perfekta aktiveringarna, den kräver inte så mycket mer av en själv än att man kan gömma/kasta ut lite leksaker i skogen, på ängen, inne i ett garage osv.

och så härligt att se hur Thea arbetar. Detta är gläjde:

Detta var en sån där dag, en sån där påfyllnad av energidepåerna samtidigt som jag tömt hundarnas . Och nu är det dags att inta sängen, snart börjar en ny dag med nya äventyr!

Bästaste Kelly!

Idag får Kelly världens största guldstjärna!

Hade spårkurs ikväll och det är ju dumt om inte jag kan passa på medans jag ändå är ute i skogen, och för dom deltagarna som vill stanna kvar efter kursen och se är det ett utmärkt tillfälle för dom att lära sig mer!

Ikväll skickade jag ut en deltagarnas tonårsdotter i skogen med några pinnar och instruktionerna ”gå som du vill och lägg inga pinnar i vinklarna”. Jag skickade ut henne i ett skogsparti där två av deltagarna hade gått sina spår ca 1timme tidigare, jag ville utmana både mig och Kelly lite. Carro hade även gått med på det längsta spåret, så det var upp till Kelly att sortera ut hennes färskaste spår.

Med en liggtid på ca 40minuter selade jag på Kelly och skickade ut henne i mörkret. Fick låna en pannlampa och tre av deltagarna hakade på, väldigt spännande att spåra i mörker måste jag säga!

Kelly började som vanligt, när vi korsade första spåret så blev hon lite ställd med jag stod bara kvar och lät henne lösa det själv, hon återvände sedan till Carro’s spår och följde det hela vägen till slutet. En stund gick vi t.o.m i ett av dom gamla spåren.
Efter 5e pinnen så for hon iväg över en skogsbilväg, och på andra sidan vägen och efter en vinkel låg slutet, inte alls där vi brukar lägga den 🙂

Kellys spår

Ungefär så här gick spåret, och fortsatte sedan att gå mitt uppe på en ås innan vi vek av ner i en svaka och över vägen, ca 500-600meter långt.

Detta var ett av dom roligaste spåren jag gått! Jag fick helt och hållet lita på Kelly, även om jag trodde vi var helt vilse och att hon höll på och spåra rådjur eller något så lät jag henne fortsätta, och när pinnarna började ramla in så insåg jag att hon hade bannemej full koll! Ikväll imponerade hon verkligen!

Kelly

Lexie och Vikki fick en cykeltur efter jobbet, en riktigt härlig tur som gick i full fart genom skogen!

Kursdags!

Igår hade jag första kurstillfället på min kurs ”spår för aktivering” som jag håller på Mora BK. Det är alldeles för länge sedan jag höll kurs, och ännu längre sedan jag höll något annat än agilitykurs. Det har varit svårt att få ihop det med mitt jobb och privatliv, men nu äntligen så hittade jag ett par passande tider och bestämde mig för att köra på.

Visst lite nervös har jag allt varit. Att kliva ur min egen ”comfortzone” och hålla något annat än nybörjarkurs i agility, tänk om deltagarna inte lär sig någonting? Tänk om jag inte kan lära dom någonting? Tänk om… och så vidare.

Men det visade sig gå så bra så! Och när jag väl stod där med problem som uppkom så kom allt jag lärt mig genom åren fram: vad gör du med en hund som inte har något intresse för att hitta sin matte? Vad gör du med en hund som inte alls är intresserad i godis/leksaker? Vad gör du med en hund som är duktigare än sina förare? Vad gör du med en hund som söker alldeles för mycket stöd av sin förare? Förberedelser och efter spåret?

Det gick verkligen kanonbra! och Alla hundarna gjorde enorma framsteg, förarna likaså!
Och jag kom hem och kände mig riktigt nöjd med mig själv, jag lyckades och jag är nöjd. Varför tog det så långt tid innan jag höll kurs? Det lilla lyckoruset man upplever efter en lyckad kurs är ju jätteskönt.

Till nästa vecka så har förarna fått i uppgift att lära sina hundar att hitta föremål i skogen. Min spårgud Kelly fick vara med som visningshund på kursen, hon älskar ”plockepinn”-leken som jag kallar den när man lär hunden visa intresset för föremål i skogen, och är en utmärkt visningshund på just det! Det är fördelen med många olika hundar, alla har dom sina styrkor och svagheter och det känns som jag har en hund för varje problem eller uppgift. Deltagarna fick även gå med ut i skogen på ett spår som Malin lagt åt Kelly. Malin hade lagt ett M-spår på ca 400meter med 3spetsvinklar och 3+1 föremål, spetsvinkel 2 var lite tajt med Kelly löste problemet väldigt bra trots sin oerfarna förare som hon hade i linan (Malin) och fick alla föremål med sig in! Väldigt nyttigt att man kan släppa iväg Kelly med vem som helst i skogen med några enkla instruktioner så att man själv kan stå och förklara vad som händer och vad hon gör.

Just nu kan jag inte vänta tills kursen är slut, så att jag får hugga tag i nästa! Samtidigt som jag hade velat ha kurs med dessa hela vintern, men man måste kunna släppa taget om sina elever också 😉

Bästa spårhund(Gammal bild)

Helt normal måndag!

Idag har vi avklarat ett pass agility med My och hennes hundar, vi utbytte lite tankar och funderingar och testade en del och ”mobbade” varandra. Sånt är trevligt, positiv energi! Precis vad jag behöver efter denna bergodalbana jag upplevt senaste månaden!

Vikki

My experimenterade med Running Contacts på Lexie och A-hindret, något vi absolut ska jobba vidare på! Vi har ju hela vintern på oss nu 🙂 Jag prövade även lite med Bella, men hon är så pass gammal och ”förstörd” så för henne kommer det ta längre tid att ”rätta till det”.
Och jag fick utnyttja mina lydnadskunskaper och jobba med motivationen på Ådi och hans slalom, för med rätt motivation kommer fart! Så kul att se resultatet det gav! Jävligt rolig hund det där, jag gillar speciella hundar, dom som sätter ens kunskaper på prov och där man måste analysera.

Övade även på förra veckans svårighet för Lexie.
Nämligen slalom – däck, och däck – slalom.
Väldigt svårt för en hund som har nosen 2cm ovanför marken när hon kör slalom att sedan tänka högt direkt efter, men det krävdes två repetitioner idag sedan satt det som smäck! Jag tycker det är trevligt att se att hon kan tänka bortanför slalomen medans hon kör den, då när hon såg att däcket stod bortanför så började hon höja huvudet dom två sista portarna för att förbereda sig på att höja kroppen.

Tant Thea var också med och fick köra en slalom för första gången på någon månad, ni kan nog gissa hur glad hon blev. Jo verkligen superglad!

Sittande i soffan på kvällen fick jag lust att spåra, och aktivera Kelly. Så jag tog några spårapporter och travade ut i mörkret, och med en liggtid på 45minuter och 4 + Slut á ca 200meter över olika miljöer, en nedförsbacke och en cykelväg (och även en kompost) så blev det ett lite utmanade spår åt fröken grå 🙂
Och i skenet av pannlampan tog vi oss sen runt, hon klarade det galant! Enda problemet hon hade var skiftet mellan ängsgräset och den kortklippta gräsmattan (tur grannen gått och lagt sig) där slog hon lite. Men alla apporter in!

Nu sover alla hundarna, så nu kan jag och min feber också sova 🙂

Nattspårning