Kategoriarkiv: Agility

Sommarvärme

 

Idag blev det bara ett kort pass då vi höll på att flyta bort i den plötsliga sommar värmen. Idag blev det på en ny kombination, fortfarande med fokus på linjer och i Lexie’s fall blir det distanshandling då hon är äckligt snabb, jag ganska tacksam över att hon är Large då det är min enda chans till att hinna med genom att hon måste ta i och hoppa över dom 50-55cm höga hindren, det ger mig den där 0,5sekundern att hinna ikapp.

Bella har fått lite problem med sista porten i slalom, hon verkar ha fått för sig att slalomen bara har 10st pinnar..? Medans Molly har blivit mer och mer fokuserad och fått upp farten i slalomen!

Malin hjälpte mig på kvällen med ett pass på gungan med Lexie. Hon har ju som bekant problem med låsningar, och gungan är en av hennes låsningar. Hon blir fullkomligt besatt av att den rör sig och slår ner, hon låser sig vid den och kan inte släppa det. Så det låg jag och funderar över i morse, och i samråd med Malin testade vi den träningsplanen och jag gillade resultatet! Det funkade precis som jag hade hoppats. Lexie är hunden som utmanar alla mina tidigare träningssätt och öppnar upp mig för nya.

Morgondagens plan ligger på kontaktfält och hindersök efter tunnlar.

Eftersom det varit så varm idag så fick hundarna en vända ner till vattnet, valparna har idag börjat bada på riktigt! Snart simmar dom säkert också 🙂

bad

Wilse

Agilityträning

Jag känner mig lyckligt lottad med att ha en så stor skara hundar som är riktiga allroundhundar allihopa som ställer om från den ena hundsporten till den andra utan att klaga. För i helgen ska vi tävla agility, bara för att jag vill tävla, vilket innebär att hundarna måste få några genomkörare och påminnelser om vissa detaljer.

Egentligen är det väl inte särskilt schyst mot dom att ösa järnet veckan innan tävling, men dom verkar inte klaga och det är lite så som vi jobba hela deras liv så dom är vana. Jag tror dom tycker det är lite kul också, för dom vet att när vi börjar träna intensivt så är det allvar som gäller och dom ger det där lilla extra. Senaste seriösa träningen vi hade var i november, så idag gjorde vi en genomkörare för att se vilken nivå vi ligger på. Resultatet blev att vi ligger på samma nivå som då, vi har inte sjunkit i nivån. Lexie har nästan blivit bättre.

Planen för dagen var att köra lite linjer och hindersug, då jag fått höra att alla mora bk’s hundar på kurser som de gått senaste året haft problem med att hundarna inte söker linjer och arbetar från sin förare så är det där jag lägger mitt krut just nu. Visst ser det snyggt ut när hundarna sätter en massa snygga byten och svängar, men till vilken nytta?
Tränar vi för att det ska se snyggt ut när vi delar filmen på sociala medier? Eller tränar vi för att vi ska lyckas på tävling?

Så just nu tränar jag i princip bara raksträckor, mjuka svängar och dom delarna som kan komma på en klass 1-tävling. För det är där jag börjar: i botten. Varför hålla på och krångla till det? Först måsta man ta sig från botten, och det går inte om man använder delar från toppen. Visst kan jag träna lite snygga byten ibland för att variera eller testa, men jag försöker att göra enbart det i en väldigt kort kombination isf.

Lexie var idag jätteduktig på att söka hinder och linjer, jag blev nästan lite chockad!
Molly jobbade också på bra, lite mer osäker än Lexie men sen är hon inte riktigt lika galen också. Testade bara en slalom, och den tog hon klockrent så jag är nöjd.
Bella fick också jobba med lite linjer och arbete ifrån mig, sammarbetsvilliga Bella men ack så mycket frustration det finns i den hunden. Hon kräver sin förare!

Iza var också med, hon ska iväg och tävla nästa helg så jag har lovat My att hjälpa till att få igång Iza lite så idag har hon fått träna lite snygga byten även om det kändes som Iza kunde mer än mig i dessa snygga byten *hihi*, blev också lite nötning av slalomingångar i fart då det är det Iza misslyckats sista tävlingen.

Nu är det nattinatti och innan jag somnar lär jag fundera ut morgondagens träningsplan med gänget, nackdel när man är och tränar själv är att det är jäkligt svårt att både ta kort och springa samtidigt, så jag får bjuda på en gammal bild på Bella istället för att ”liva upp” inlägget.

Bella

Live as you Learn

Måste man Leva som man Lär?
Nej det måste man inte.

När jag tränar mina hundar så tränar jag dom på ett sätt som passar mig och dom, men när någon ber mig om hjälp eller när jag håller kurser så lär jag kanske inte alltid ut det som jag använder själv. Av den enkla anledningen att jag känner inte ekipaget framför mig, jag vet inte deras styrkor och svagheter, mina egna hundar däremot känner jag i princip utan och innan så jag vet vilka metoder som funkar eller inte funkar för oss. Det jag lär ut funkar på dom flesta hundar, kanske inte på alla, men dom flesta. Dom som det inte funkar på dom får jag helt enkelt hitta på andra metoder till.

2015Som t.ex. Här om dagen la jag ut en film på instagram där Willow går över balansbommen, och det blev några kommentarer om det och jag älskar diskussioner så jag svarade snällt på dom.

För mig är det inte agilityträning jag håller på med då det inte finns några tankar på att Willow ska bli agilityhund, däremot gör jag det gärna för miljöträning. Att gå över balansen är för mig en bra självförtroende övning för mina valpar, MEN ha nu i baktankarna när ni läser detta att jag är inne på hund nr 11 och 12 i ordningen och alla mina tidigare hundar har tränat agility på olika nivåer så jag vet precis vad jag håller på med. När jag lär ut så säger jag att man ska vänta tills valpen är ca 1år och man får hjälp av en instruktör, just av den enkla anledningen att hunden inte ska bli rädd för balansen för att man misslyckat då man inte vet vad man gör. Till er nybörjare säger jag bara: Hoppa upp på stenar och stubbar i skogen och lär eran hund balansera, vänta med balansen.

Det roliga i det hela är att hade jag lagt ut en film där hon går på en lika hög stenmur så hade troligtvis ingen reagerat, men att använda agilityhindrena för miljöträning är lite no-no i mångas ögon. Men åter igen: Jag vet vad jag gör. Jag har alltid en back-up-plan i bakhuvudet. Nu passar jag också på att belöna henne på kontaktfältet för att skapa ett intresse av att vara där, så slipper jag träna det senare i livet om jag blir sugen på agility. MEN det är även något jag kommer ha nytta av i lydnaden, för hon ska ex. kunna ligga i rutan tills hon får ett ”start-kommando”, eller vänta vid konen tills hon fått ett ”start-kommando”.

Kelly 8Månader

Best in few, or ordinary in Everything…

Svåra beslut måste fattas.
Jag kan inte vara överallt samtidigt, jag kan inte hålla på med allt samtidigt.
Någonstans längst vägen har jag satt mig i en sist där jag måste fatta ett beslut:
Ha en hund och hålla på med många sporter. Eller ha många hundar och hålla på med färre sporter.

Pack of Dogs

Jag måste vara realistisk. Jag kan inte hålla igång dom hundarna jag har i alla sporter, jag måste fatta ett beslut vad jag vill göra och vad jag brinner för. Något som jag också kände när jag var och tränade agility i måndags, det är väldigt kul och Lexie älskar det. Men det är inte det jag brinner för, jag känner inte det där enorma suget som jag kände för några år sedan, jag känner inte att jag vill boka ridhuset och ’nöta byten i 45minuter’. Jag känner inte att jag saknar agilityn just nu när det är lågsäsong. Jag känner att jag kan leva utan agilitytävlingarna. Det jag saknar mest med agilityn är umgänget, och det är det jag kommer sakna: att träffas, träna hund, umgås, åka tillsammans på tävlingar och heja på varandra. Jag var inne redan förra året på att lämna agilityn då jag inte hade några agilityhundar längre iomed Kelly’s skada och Bella’s synfel. Men så kom Lexie och Molly, två hundar som skulle kunna gå långt i agilityn med dom kan även gå långt i andra sporter. I dom sporterna som jag brinner för: Lydnad och Vallning. Nu kan jag inte valla med Jack Russell, men jag gillar också att spåra och det är en lydnadsdel även i brukset.

Det som kommer bli tråkigt är ensamheten då lydnadsträningen här uppe hos mig inte är någonting man träffas och tränar tillsammans på samma sätt som agilityn, utan det är en ensamsport. Mycket tråkigt tycker jag, med vad kan jag göra? Min klubb har ungefär 5st aktiva lydnadsekipage och några som bara tävlar på hemma tävlingarna. Tillsammans med att jag är inte med på deras sätt att träna hund, ”då jag har en border collie och jag får allt gratis” så känner man sig inte överdrivet välkommen, och detta sitter alltid i mitt bakhuvud så det har blivit mycket att jag tränar själv även när man frågar om jag vill vara med.
Det är dom här gångerna man känner hur tråkigt det är att bo ”här ute i skogen”, men det finns inte en chans att jag flyttar härifrån!

Running

Men åter till början nu.
Min paus från agilityn är nu officiell, jag kommer inte sträva efter att åka ut på tävlingar men jag kommer träna när tid och lust finns, mest för att aktivera Lexie och Molly och kanske ställer jag upp på någon lokal tävling under året, men är den samtidigt som en lydnad-, vall- eller spårtävling så kommer dessa att gå före. Och ännu viktigare att jag prioriterar nu när min nya stjärna är på ”jäsning”. Kelly är ”sjukpensionär” som enbart kommer aktiveras, Bella kommer att aktiveras och tävlas om det är någon lokaltävling. Iza och Thea kommer aktiveras och motioneras. Där är nu Vikki, Lexie och Molly som allt tävlingskrut kommer läggas på!

Så nu gör vi 2016 till det året vi segrar!

Att skriva…

Det här med att blogga.
Ligger långt ifrån toppen på min lista ”att göra” just nu. Men ibland kan det vara skönt att skriva av sig lite, eller ha något att kolla tillbaka på i framtiden. För er som har Instagram kan ni följa oss där ”CrazyHappyDogPack”, det går snabbt och enkelt att lägga upp små bilder och filmer där flera gånger om dagen.

Förra helgen gjorde vi årets sista agilitytävling, och det gick pinsamt dåligt!  Det är så jag skäms över hur dåligt det gick, vi som haft en sån jättebra uppvärmning inför tävlingen. Mestadels vill jag skylla den dåliga tävlingen på mitt dumma knä som led sedan halloweenfesten helgen innan, jag sträckte ett ledband i knäet och på torsdagen kollapsade det totalt. Kunde knappt gå torsdag-fredag utan extremt smärta och på lördagens tävling var jag hög på diverse smärtstillande, liniment och knästöd.

Banorna var inte heller några banor för oss. Dom krävde en del bakombyten, något som Bella har jättesvårt för. I normala fall skulle jag hunnit göra framförbyten på dessa ställen då Bella inte är överdrivet snabb,  men jag kunde inte vrida runt benet eller springa ordentligt, vilket innebar en hel del krockar.  För Lexie passar bakombyten bättre, men hon var lite för het på tunnlarna i helgen 🙂

Några positiva delar fanns dock:
Bella gjorde ALLA kontaktfält! Och slalomingångar!
Bella fick sin första titel, AgHD1!
Lexie gjorde kanonfin slalomingång i ena loppet som gav mig rysningar, alla kontaktfält satt.
Molly gjorde alla slalom, och vi tog bort bågarna på torsdagen. Alla kontaktfält funkade även på henne.
– Deras matte lägger vi ut på blocket.se

Nu tar vi agilityvila till nästa år, återhämtar oss och lägger allt fokus på lydnaden istället!
Vi ska försöka ställa ut våra hinder i trädgården så vi kan lägga lite mer fokus på hoppteknik.

Ett stort plus, vi har fått en liten inomhus hall att träna lydnad i under vintern i grannkommunen! Kommer bli en grym vinter 2015/2016!

Lexie

 

Autumn Sun

Det är så typiskt mig.
Så fort jag har en tävling på gång så tränar jag för fullt till den, önskar jag hade mer disciplin och tränade lite mer målinriktat året runt. Men man kan inte få allt, jag har sju hundar som ska aktiveras och att träna målinriktat med dom hela tiden, året runt vet jag är fullkomligt omöjligt. Speciellt när fyra stycken av dom inte bor i mitt hushåll konstant så jag kan göra dom där fem minuters träningarna i reklampauserna på kvällarna. Samtidigt så anser jag att hundarna behöver vila, och återhämtning och att det inte händer något annat än det mest grundläggande i perioder är bara bra för deras passivitet.

Just nu är det träning inför helgens agilitytävlingar som gäller. Det sista finliret som jag valt att kalla det. I måndags tränade vi längre kombinationer, igår blev det kombinationer tillsammans med lite hoppteknik och idag fick alla tre ett varsitt pass med hoppteknik. Jag filmade passen och har tittat i slowmotion och slutsatsen jag kan dra är att Molly och Lexie har väldigt fin teknik, Lexx är väldigt spänstig och trycker på fint på raka hinder men tappar lite i svängarna, så vi ska jobba mer med ”bend work” medans Bella har en väldigt dålig hoppteknik, hon laddar dåligt men hoppar rätt samtidigt som hon landar dåligt så hon ska få jobba mer med studshinder.
Andra passet blev att träna på deras svagaste hinder, för Bella är det nedfarten på balansen, för Molly slalom och däcket och Lexie fokus fram i raksträckor tillsammans med samla upp sig lite i slalom. Fick även träna lilla Diva när vi fick sällskap av dom i solskenet.

Thea

Thea blir bara piggare och piggare i kroppen, idag har hon fått börja äta Nutrolin Senior för att främja spänsten i lederna och hejda inflammationer. Omega 3-oljorna ska även hjälpa hennes hjärta och hålla hjärnan ung. Allt för min tant <3
Vi laddar om för en omgång till med akupunktur nästa vecka.

Iza opererade bort sin juvertumör i måndags, men precis som med Thea glömde veterinären att berätta för Iza att hon skulle ta det lugnt och vila… För vi har fullt upp med att hålla henne lugn så hon inte sliter upp sina stygn.

Kelly och Vikki går på lågsäsong, så dom är mest bara med och tränar småsaker som typ huvudpositioner i fotgåendet på Vikki och Kelly har fått göra lite kontaktfältsträning.

Men nu är det dags för mig att gå till sängs och ladda inför morgondagens pass på agilityn och hoppas vi får lika fint väder som vi haft hela veckan! Jag tänkte fortsätta med hinderträning på Molly, Lexie ska få lite linjearbete och för Bella blir det hoppteknik.

Njuter av Hösten så länge som möjligt…

Det är skrämmande hur fort tiden går, och jag har lika mycket för mig som vanligt.

I helgen är det årets sista tävling i agility. Det känns väldigt tråkigt, för just nu går mina hundar som bäst och det är då vi ska gå på vintervila. Hindren åker till ridhuset i helgen och kommer vara där tills i vår, det där med att boka ridhuset för att träna en timme kräver planering och att ridhuset är ledigt, något som mitt liv har svårt för. Dessutom vill jag ju helst ha sällskap med mig också, för annars går halva timmen åt att bära in och ut hindren.

Vi får göra det bästa av situationen, får träna på mina egna hinder här hemma så länge det går och hoppas på att det inte kommer någon snö i vinter *hahaha*.

Thea’s hälta börjar ge med sig nu, My har gett henne akupunktur 2gånger och mamma isar och stretchar henne och ja sen går hon på koppelvila och korta promenader. Iza blev opererad idag, så hon ska ju ta det lugnt tills såret läckt.

Nu ska jag fortsätta planera morgondagens agilityträning, och hoppas vädret är någorlunda på min sida.

Kelly

 

Hej igen

Tiden har sprungit ifrån mig senaste veckan, men allt har sina förklaringar. Jag har jobbat (som jag alltid gör), och vid sidan av det tränat hundarna och jobbat med KM:et som jag och Malin anordnade i helgen på brukshundklubben.

KM:et då?
Jag vann inte, men jag hade kul. Kelly och Malin gjorde jättefint KM där Kelly gick det finaste hon gjort, Bella hade en klantig förare. Bella går jättefint, så varför jag inte tävlar henne i lydnad mer kan jag stundtals undra. Thea hade jätteskoj, fick kommentaren av domaren ”Väldigt fräsch hund som jobbar väldigt bra för sin ålder”, sådana kommentarer värmer. Vikki’s prestationer säger jag inte så mycket om, det märks att hon ska till att löpa när som helst då hon stundtals fastnar lite i sina egna tankar och sen var det inte optimalt upplagt för att hon ska kunna prestera. Men men

Gick desto bättre på söndagens spår, Vikki som bara gjort ett 100-metersspår under hela 2015 klarade av sitt appellspår som om hon inte gjort annat, lydnaden lika så. Så nu är det bestämt: Under 2016 ska vi satsa på brukset! Hon knep en 3e plats på årets KM i Bruks.

Nu får Vikki gå på vintervila tills löp och allt är avklarat, ingen idé att vi lägger någon kraft på lydnaden just nu känner jag. Nu lägger vi kraften på agilityn om 2,5 vecka med Bella, Molly och Lexie och därefter Molly’s debut i lydnad.
My och Iza gör årets sista agilitystart nästa helg, tänkte åka ner och heja på min tant, därefter är det Iza’s tur att operera bort en juvertumör. Det är ju tyvärr sånt som är väldigt vanligt bland äldre tikar.
Kelly och Thea, ja dom aktiverar vi väl på som vanligt.

Men just idag har hundarna en totalt vilodag.
Jag skulle precis åka till jobbet när jag drabbades av illamående och frossa, så jag kommer inte ur soffan.

Mina <3

Agilitytorsdag

Igår kväll innan jag gick och la mig hade jag världens plan på vad jag skulle träna i morse, hade till och med hittat en bana med film på Youtube och planen var att jag och Lexie skulle träna framförbyten och att hålla ut.

Men väl ute på klubben i morse var motivationen till den som bortblåst. Att bygga om hela banan och flytta tunga, fastspända tunnlar när jag var nästintill själv kändes inte särskilt lockande just då. Så jag byggde av det som redan stod uppställd, så för Lexie’s del blev det blindbyten. Min svaghet, då det i princip innebär att jag måste ligga före henne och lita på att hon gör det hon ska…

Men när jag fått in tekniken så satt kändes det helt okej, vi övade även på lite ”runda” och klämde också in något roligt byte. Hon är en väldigt rolig hund, med jag ska inte ljuga, ibland känns det som jag borde ge henne till någon som är smidigare än mig och kan ta ut hennes fulla potential. Men vi ska väl lära oss båda att samarbeta på den andres villkor så småning om.


Jag måste bli bättre på att länga avståndet mellan hindrena! Det bästa för oss båda är att använda 5-6meter istället för 4-5meter. Den där sista metern gör faktiskt skillnad!

Lyckades även med ett staket idag! Lite småstolt faktiskt!

Molly fick köra slalom, det var ett tag sedan sist och om vi ska kunna tävla om 1månad lär vi lägga lite energi på den!

Utöver dom så blev det lite fritt följ och inkallning med Vikki. Inte mycket att säga där, känns lite som vi fastnat i en rutin, skulle behöva en Fritt Följ-kurs för att hitta lite nya utmaningar för oss båda.

Bella var supertaggad på agility, jättefina blindbyten (det är hennes grej, och hon är inte i närheten av lika snabb som Lexie så jag känner mig säkrare med henne). Och vilka slalom hon gjort idag! Kanonsnygga! Känns bra inför tävlingen.

Efter jobbet ikväll så började jag och Lexie träna på ”Mellan”, jag har lite svårt att riktnings bestämma henne på agilityplanen då hon gärna låser sig på hinder. Så för att ex kunna göra ordentliga starter och sätta henne rakt är det bra om jag slipper bråka med henne och flytta runt henne fysiskt så hon ska få en rak linje i starten om hon låser sig på ett hinder som inte är första hindret. Och om jag lär henne ”Mellan”, dvs stå/sitta/ligga mellan mina ben med riktning framåt så får jag enklare att rikta henne och slipper bråka med henne.


Hon har svårare att gå in ”mellan” från vänster sida då hon lärt sig att där sitter man ”fot”, men när hon började släppa den låsningen så gick det lättare!

Men nu är det god natt!

Underbara Söndag

Idag blev en sån där riktigt underbar dag!

Var ute i natt med några av mina vänner och hade en sån där jättetrevlig kväll med bil, musik och drickbart. Kom hem sent i natt för att sedan stiga upp tidigt i morse och träna agility (okej, kanske inte riktigt så tidigt). Och det blev en härlig dag i solskenet, med trevliga vänner och utbyte av erfarenheter. Jag och Lexie hade dagen till ära lite svårt med hindersug och blindbyten, så vid nästa tillfälle så ska vi jobba lite mer med det.

Jag måste komma ihåg att Lexie är ung, och även om hon är enormt duktig på nya uppgifter hon tar sig ann så måste vi se till att befästa dom som hon lärt sig innan. Senaste tiden har vi också tränat mycket slalom, och hon har blivit enormt duktig på att korta upp sig i ingångarna.

Även Molly fick köra en sväng, hur duktig som helst!
(Iza lekte med My)

Väl hemma så sken solen fortfarande, jag var pigg och på gång. Så jag gick ut på ängen framför mina föräldrar och knatade upp tre spår också.

Kelly fick ett ca 500meter långt spår, med mjuka vinklar och 4 + Slut.
Lite jobbigt med ett helt annat underlag, men hon ger inte upp! Tar alla vinklar, markerar alla pinnar. Slutet var dock försvunnet, det låg inte alls på utmärkt plats (där V:et är pga att vi letar). Så jag gissar att kanske Molly smet och snodde det 😉
Lärdom: Har alltid någon typ av leksak (eller extra slut) med ut som hon kan ”belöna” sig med. (Glömde starta appen när jag gick spåret)
Kellys spårBella kan jag inte minnas när hon fick spåra sist, det var några månader sen. Så hon fick ett ca 200meter långt svår med mjuka vinklar och 4 dosor med godis, och hon mindes då hur man gjorde. Hon låg på fint i selen och alla dosor med in.
.Ljus är där jag gick, mörk är Bellas väg. Kluddet är av att jag tog ner snitsel och trasslade ut linan innan påsläpp.Spår BellaFör Vikkis del blev det ett S-spår ca 100meter med fokus på att hålla spårkärnan och markera pinnarna då hon typ spårade samtidigt som Bella sist, och hennes svaghet har varit att hon far ut med alldeles för mycket fart i spåret och slarvar i vinklar. Men idag så gick det kanonbra, farten var lagom, vilket den kan bli om hunden är osäker också

Och till sist hade vi ju min kära tant, den enda som inte fått göra något.
Eftersom jag inte hade någon lämplig spårmark över för henne så fick vi hitta på något annat, och ett uppletande funkar ju alltid!

Thea

Uppletande av föremål, en sån där lagom aktivering som man kan göra överallt, närsomhelst! Så länge hunden kan någorlunda avlämning av föremål så är det en av dom perfekta aktiveringarna, den kräver inte så mycket mer av en själv än att man kan gömma/kasta ut lite leksaker i skogen, på ängen, inne i ett garage osv.

och så härligt att se hur Thea arbetar. Detta är gläjde:

Detta var en sån där dag, en sån där påfyllnad av energidepåerna samtidigt som jag tömt hundarnas . Och nu är det dags att inta sängen, snart börjar en ny dag med nya äventyr!