Kategoriarkiv: Iza

Agilitytävling

Så var årets första agilitytävling med mina egna hundar avklarad!
Nu var det en inofficielltävling, men ändå lixom.

Jag har dessutom jobbhelg, men har världens bästa jobb! När jag jobbar lördag så jobbar jag 7.30-19.30, tur dom inte är varje vecka men jag är ju van att jobba helg då jag inte gjort annat. Men åter till mitt bra jobb, jag fick klartecken av min chef att ta in en person för att täcka upp för mig medans jag smet iväg och auktoriserade Malin som tävlingsledare i agility medans jag sprang med mina hundar 🙂

Min mamma är också världens bästa mamma, hon värmde upp mina hundar och skjutsade ut dom till klubben så jag kunde åka raka vägen dit från jobbet (Japp, var in och jobbade en dryg timme för att fixa det som inte min backup klarade av).

Det blev totalt 13lopp.
Bella – solen sken sitt starkaste, inte optimalt för Bella och hennes syn. Tillsammans med att vi är lite ringrostiga tillsammans på agilityplanen så blev det lite plockepinn i agilityloppet, räckte dock till en 5e plats. I Hopploppet gick det bättre, då hade vi kommit på hur vi funkar tillsammans så det blev faktiskt en klassvinst där! Duktig Bellis.
Sen hade Mora BK även sitt första tunnelrace, Bella är en säker hund. Men inte någon snabb hund, det räckte till en 9onde plats.

Diva – Fick låna Malin’s lilla Diva. Agilityloppet blev det en 2a plats med en del tidsfel, men sen fick Diva andra planer i huvudet resten av dagen. Hon är en svår hund den lilla 😉

Vikki – Vikki är ingen agilityhund till vardags, men hade jag haft ambitionen så hade hon blivit en kanonagilityhund! Men ibland får Elit-lydnadshunden leka av sig, och idag var en sådan dag. Hopploppet var bitvis bra, och bitvis.. Vikki 😉 Tunnelracet däremot, det vill Vikki att det ska bli en officiell hundsport, hon hade verkligen hur kul som helst! och där kom en fokuserad Vikki fram! En liten liten liten miss kostade oss den där 1/10-sekunden som gav oss en 2a plats (Vikki 32,25s, vinnaren hade 32,15s)

Lexie – Min älskade lilla svarta kanonkula! Att debutera på en öppenklass är inte optimalt när man har ett svart streck som inte har någon riktig handling, så vid hopploppet var jag nöjd om Lexie skulle ta hinder 3. Men hon förvånar mig den lilla, för hon tar hinder 3! (som inte var enkelt för en grön hund). Sedan väljer hon hinder 5 istället för tunnel 4 då det låg på ”hennes linje”. Men resten av banan flyter på väldigt fint tycker jag med tanke på att hon mest kört raksträckor och hindersäkerhet, slalomingången satt som en smäck!
Tunnelracet då, jo lilla Lexie hade vid det här laget förstått vad vi var där för, och var oerhört het vid starten. Såg att hon skulle tjuva närsomhelst, så istället för att invänta en tjuvstart så startade jag henne innan jag hunnit till min tilltänka position, vilket slutade med att Lex for iväg som ett streck rakt fram och in i fel tunnel 😉 Men sen hade hon kul.
Så nu blir det till att öva ordentliga starter, no matter what! Jag fullkomligt älskar den här hunden!

Iza – Att gammal är äldst råder det ingen tvekan om.  Iza slog på med vinsten i alla 3 lopp. Även om hon undrade i tunnelracet om jag fullkomligt tappat förståendet 😉 (Det var fler av dom rutinerade hundarna som undrade samma sak tror jag).
Iza är helt enkelt Bäst. Oslagbar.

Så efter en halvsnabb lunch på en torr tråkig gammal paj som jag hittade i frysen så kom min fortfarande lika snälla och världsbästa mamma och hämtade upp hundarna och tog dom med sig hem igen medans jag rullade tillbaka till jobbet och jobbade resten av mitt pass.

 Vikki’s tunnelrace

Det här med tunnelrace då?
Jag måste säga att jag verkligen gillade idén, det var första gången jag gjorde något sådant och inte sista gången. Alla hundar med någon typ av tunnelsug fullkomligt älskade det, och för dom som inte hade det i början så fann dom det på slutet!
Perfekt för nybörjar hundar som behöver positiv tävlingserfarenhet, då det första man nästan alltid lär sina hundar är att springa i tunnlarna. Passar även dom rutinerade hundarna då man oftast tränat en massa svåra byten, hoppande och svängande och risken finns att man tappar lite av hundens lust och fart där om dom inte är helt besatta av agilityn. Då är tunnelrace perfekt för dessa att få upp lite glädje igen, eller för att utmana den rutinerade agilityhunden då dom inte är vana vid alla dessa tunnlar, hur ofta tar man 17 tunnelingångar på ett lopp? 🙂
Man kanske kan tro att hundarna ”tappar det totalt” och går sin ägare ur händerna på detta rusande, men jag såg inte en enda hund som visade någon sådan tendens. Som sagt, tvärtom. Bara positiva erfarenheter!

Men nu är det dags för mig att krypa ner mot sängen, det har varit en extremt lång och lite udda dag.

Bella

 

 

 

Iza

Bästa terrier’n, de är Iza det!
och det här är hennes historia, som hund nummer tre:

iza

Iza är ju inte min hund, Iza bor och tillhör min kusin men jag har varit delaktig i Iza’s liv sedan Malin (min kusin) hämtade henne när hon var 8veckor.

När Malin bestämt sig för att köpa hund så satt jag i hennes lägenhet och gick igenom alla raser med henne, hon ville ha en liten hund som hon kunde ha med sig överallt och även hänga med i stallet då hon hade häst på den tiden. Vi tittade faktiskt på Lhasa apso först, men sen fick hon napp på sin dåvarande lärare som hade jack russell valpar efter sin hanhund och sen kom Iza.

8 Veckor

Iza har stamtavla från JRTCGB (Jack Russell Terrier Club of Great Britain), det är ingen SKK-ansluten klubb så Iza är i SKK’s ögon en blandras, när Iza kom var JRT en så pass ny ras att dom hade en öppen stambok, och man fick mönstra in JRTCGB-hundarna på den tiden och få en godkänd stamtavla. Men pga att Iza föddes med ett kraftigt överbett, och att öronen aldrig la sig ner tillsammans med att hon är en relativt tunn tik så brydde vi oss aldrig i att försöka.

2006

Iza har även hon varit en väldigt lätt hund hela sitt liv, under hennes uppväxt hade vi inga nämnvärda problem. Hon blev rumsren fort, hon smet aldrig, hon var inga problem att ensamträna osv. Tyvärr blev Iza någon gång under sin uppväxt skotträdd, något som följt med henne hela livet. Hon springer gärna och gömmer sig men är hon lös får man stopp på henne så man kan koppla henne/bära hem henne.

2007

Vi började tidigt med agility, på den tiden tävlade jag Thea och Malin hade ansvar över Iza’s tävlande. Iza hängde även med till stallet och skuttade runt på ”stallbacken” tillsammans med lantbruksdjuren som fanns i stallet, hon blev dock aldrig någon hund som följde med ut på ridturerna, men en perfekt ”gårdshund”.

Malin lämnade lägenheten i Rättvik och flyttade hem till Mora, där blev Malin gravid och i denna veva tog jag över Iza’s tränande och tävlande eftersom min kusin bara blev större och större. Iza fick en lillhusse, och det var heller ingenting som bekymrade Iza.

2010

Lägenheten blev sen för liten och det blev ett husköp för min kusin, Iza fick nu en hel gård att äga! Gården låg bredvid en relativt trafikerad byväg, men det var inga problem för Iza. Hon ligger så snällt kvar ute på gården och tittar på allt som händer, hundar går förbi, cyklister, barn osv. Iza stannar snällt kvar på gården och springer aldrig dit.

Under denna period tävlade jag och Iza en hel del, och resultaten började ramla in! Iza är en dunderkul hund att tävla, hon gör alltid sitt bästa och är både lättstyrd och med en hel del fart under tassarna.

2012

Någonstans i denna veva har våran hundflock blivit ganska stor, och här kommer My in i bilden och får låna Iza för tävling och ännu mer resultat ramlar in! Iza älskar My, och gör vad som helst för henne och My är den perfekta föraren för Iza, hon kom in ganska sent i Iza’s liv och hade dom lärt känna varandra många år tidigare hade dom nog hunnit avklara flertalet SM tillsammans vid det här laget, det är jag övertygad om!

Vintern 2012/2013 springer Iza in i en byrå hemma då hon blir så överlycklig över ett besök som kommer och får ett handtag rakt in i skulderbladet och blir blockhalt. Hon vilar hela vintern och jag är övertygad om att hennes karriär är slut, men Iza repar sig och visar att hon tänker då fasen inte ge upp! Hon kommer åter och väljer att vinna kvaltävlingen till Doggy Proffessional Agility Cup tillsammans med My och blir kvalad till Göteborg, som hon var tillsammans med mig året innan.

DPAC 2014

Idag vilar Iza sig i form, hon har kommit upp i den åldern att hon vill helst ligga och sova i solskenet. Men hör hon My, eller om bilen svänger in på gatan till en brukshundsklubb (ja, Iza hittar till alla brukshundklubbar i dalarna) då jäklar kan inga krafter i världen få stopp på henne!

DPAC Finalen

Iza fyller 11år i sommar, och dagarna efter är det planerat att hon ska iväg och tävla U-SM i agility med My. Och så länge Iza vill, så kommer hon att få tävla agility. och den dagen inte längre benen bär, så kommer nog Iza ta sig fram ändå om man sätter henne i närheten av ett agilityhinder.

Bästa lilla Flizan, låt oss fortsätta skapa historia!

Flizan <3

Tillsammans med sin Favorit, Thea:

IMG_1367 - Kopia

IMG_4899 - Kopia

 

En hel hög med hundar

Just nu jobbar jag en sån där underbar 11dagars vecka, det råkade bli så pga sjukdomar och semester på jobbet. Men inte ska jag klaga, det är trevlig med pengar. Eller? Jobbar vi ihjäl oss?

Men som vanligt går jag runt på jobbet och funderar över saker jag skulle kunna blogga om, min hundträning? mitt hundliv? mitt andra liv? Var ska jag börja?

Det är så svårt att blogga om min hundträning, då jag har sju hundar med sju olika personligheter som måste tränas på sju olika sätt. Så här funkar mina hundar överlag:

IMG_2688 - kopia

Vikki – Superglada Vikki, hon bjuder alltid på nya beteenden och älskar att göra allt. Outtröttlig, och kan ibland spåra ur och då måste man höja rösten lite åt henne så hon skärper till sig. Vikki jobbar för allt, om det är en torr levergodis eller hennes röda boll spelar ingen roll då hennes belöning är samspelet med föraren.
Man behöver inte direkt ha någon plan i träningen, och kan lätt byta strategi om det inte funkar, hon har inga låsningar och har inga problem att ”slå av” när det är klart.

IMG_0851Lexie – Superkänslig och svårbelönad, vågar inte ta plats men har ingen stress i sig, är lugnet själv när inget krävs av henne. Man måste ha en plan med sin träning, och hela tiden vara på alerten då Lexie har väldigt lätt för låsningar, och skulle aldrig ”spela över”. Är av den typen att hon har svårt att lära sig saker (då hon inte vågar ta plats) men när hon lärt sig saker sitter dom som berget! Höga röstlägen är inget för Lexie, utan bara glädje och ”snällt” tonläge.

IMG_2746 - kopiaKelly – Min svåraste hund. Väldigt lätt för stress, krävs inte mycket så börjar hon skälla (stressbeteende). När man har henne på rätt nivå så kan hon leka som belöning en kortare stund, men för det mesta är det godis som gäller. Kelly bjuder gärna på beteenden, men pga att hon är lättstressad så har hon svårt att komma ihåg vilket beteende som hon fick belöning för. Hon älskar att träna, men har inte fokusen att träna så mycket som hon egentligen skulle vilja. Man måste ständigt tänka på sitt tonläge, för alldeles för glada tilltal eller höga röstlägen sätter igång hennes stress.

DSC_3511Bella – Har också hon lätt för stress, som yttrar sig i att hon hugger efter händerna i leken. Har väldigt mycket ”will to please” i sig, och låser sig gärna i det beteendet. Det är svåraste delen när man tränar henne, att få henne att inte fastna i det beteendet då det gör att hon inte kan arbeta på avstånd eller lämna föraren. Bella kan ta både godis och leksak som belöning, men vi föredrar godis som belönas från föraren (extern belöning) då godis är lugnande och för den ovan nämnda låsningen. När Bella hamnat i sin låsning måste man peta till henne lite för att hon ska ”lossna”, eller harkla sig för att hon ska ”rätta till sig”.

IMG_2219Thea – Glad och Pigg som pga att hon är min första hund inte bjuder på så mycket nya beteenden då jag lockat fram alla hennes beteenden. Är en klippa, och lik Lexie i att när hon lärt sig något så sitter det. Thea älskar alla typer av belöning, efter Tuff var min plan att jag inte ville ha en hund som bara jobbade för godis så Thea var 3år första gången jag började använda godis i träningen (vilket resulterat i att hon är totalt tokig när man tar fram godis än idag, då det är hennes SUPERbelöning), Thea fick bara klappar och muntlig beröm när hon gjorde rätt. Thea vet hur något skall göras, men skulle man göra något annorlunda så är hon så lydig så att hon gör som man visar (ex, jag säger höger och pekar till vänster, då springer hon till vänster trots att hon lärt sig att höger betyder höger). Thea skiter fullständigt i vilket röstläge du använder.

IMG_1706 - kopiaIza – Älskar att arbeta, bjuder inte på nya beteenden utan förlitar sig på sina gamla. Hon är ju likt Thea gammal i gänget och på den tiden lockade man fram beteenden. Iza tar både godis och kampleksaker som belöning, ligger väldigt högt i intensitet när hon arbetar eller är i närheten av sitt arbete. På ”hemmaplan” är hon den mest osynliga hunden du kan lära känna. Inga direkta låsningar, men kan vid stress ta till skällandet. Den stressen gör inget i agilityn, men skulle man få för sig att börja tävla lydnad med Iza måste man ha detta i tankarna att belöna/bryta innan hon kommer för högt i stressläget.

IMG_1696 - kopiaMolly – En väldigt intensiv men lite känslig tjej, hennes träning har nyss påbörjats på allvar och det ser lovande ut. Molly bjuder gärna på beteenden och gör det med intensitet och vilja. Hon tar både boll och godis som belöning, och det lilla jag sett utstrålar sammarbetsvilja, pga att hon är lite känslig får man inte höja rösten. Hon springer inte iväg, utan blir då istället väldigt fjäskig av sig.

Det var mina hundar i det stora hela, beroende på vad man tränar får man kanske tänka lite annorlunda. Agility och lydnad kräver ju olika aktivitetsläge på hundarna, gemensamt för båda sporterna är att dom kräver att hunden ska hålla sig samlad och i samarbete med sin förare.

 

Roadtrip

Idag har vi varit ute och rullat med bilen, fick med mig Malin och Diva ut.

Vi åkte till Falun och lämnade in IzaVettris. Hon hade inte åkt på något allvarligare än en dålig tand som behövde komma ut.
Iza stirrade ut en affisch med en katt på och fick sedan lugnande innan vi lämnade henne där och åkte vidare, eftersom vi ändå skulle till Falun så hade jag bokat in en tid hos Sandra på Dogworks, så vi skulle ha något att göra medans dom opererade Iza.

Först ut blev tant Thea, hon var mycket bättre i ryggen idag.
Sen hade hon dragit på sig en ny sträckning, men jag är inte förvånad, inte lätt att vara 1år gammal i huvudet med den kroppen. Men vi gör det vi kan för att underlätta så att Thea kan leva så nära det går att vara det livet hon vill leva!

Därefter valde jag att idag lägga Vikki på bordet.
Jag har haft på känn att hon varit lite stel i en muskel, och jag hade rätt. Så lite stretchning och isning så har vi snart löst det!
Annars inga problem med henne.

Vi avslutade med Kelly, som idag la sig på bordet med en helt annan attityd mot sist. Idag kunde hon slappna av, skakade knappt och såg faktiskt ut som hon tyckte om det. Sandra kunde konstatera att mitt hårda arbete jag lagt ner verkligen lönat sig, det var nämligen stor skillnad mot för 3 veckor sen!

Kelly

Vi hämtade upp en väldigt trött Iza hos veterinären. Hon fick väldigt mycket beröm av personalen, dom tyckte hon var väldigt trevlig och fräsch 11åring! Fin i kroppen, hullet och rent allmänt, djurskötaren som lämnade ut henne trodde dom skrivit fel födelsedatum i journalen och ville dubbelkolla att hon verkligen var 11år 🙂 Ännu mer förvånad (och glad) när jag berättade att hon fortfarande tävlade agility.

Iza

Med denna tröttmössa inrullad i en filt åkte vi och åt lite lunch och uträttade lite andra ärenden innan vi begav oss hemåt.

TACK Malin för sällskapet idag!
Jag ser redan fram emot nästa roadtrip!

 

 

Hundmässan 2014

Iza

Helgen är slut!
Jag och Iza hade inga superresultat med oss hem, dubbeldisk närmare sagt.

Men det har varit skitkul! Tittat på flertalet duktiga hundar och deras förare, och lärt mig en del. Agilitysuget har kommit tillbaka igen, och att köra klass 3 var både spännande, utmanade och kul! Det var premiär för mig i helgen på klass 3, och jag valde att göra detta på en internationell där svårigheterna är snäppet högre.

Har nu fått några karameller att suga på, och saker att fundera på.

Annars har jag shoppat, tittat på en massa andra hundar, träffat folk, snackat med försäljare och bara gått runt och njutit av själva upplevelsen att vara på hundmässa. Stort tack till Amanda för sällskapet i helgen, och skjutsen ut till Älvsjö från min syster!

Bilderna har Iza’s matte’s faster’s man tagit 😉 – Hängde ni med där?
Pressfotograf är han, Urban Brådhe. Måste försöka lura med honom på lite agilitytävlingar, alltid kul att ha ’riktiga’ bilder på sig själv och hundarna som någon annan tagit. Blir lite annan prägel på bilderna då.

Men nu är det dags att ta Lexie och Vikki och gå till sängs och pussa på dom tills jag somnar, har varit en lång hel med alldeles för lite sömn!

Jag och Iza

Nästa helg!

Jag och IzaNu kom PM till Nästa Helg!

Då ska jag och Iza ut på äventyr, vi ska nämligen ner till Hundmässan i Stockholm och tävla internationell agility! Och vi har inte tävlat tillsammans sen augusti, och knappt tränat. Innan dess tror jag det var i mars vi tävlande tillsammans sist?

Men eftersom My är upptagen med annat, och jag kände att det vore en kul grej så gör vi det. Vi kommer säkert inte att vinna, men det viktigaste för oss är att delta och ha kul.

Jag har heller aldrig kört en klass 3-bana, så det kan sluta precis vart som helst. och med Sveriges enda klass 3-hund som bara kan vänsterslalom..

Jaja, kul ska vi ha Flizan och jag!

Vi värmer upp imorgon, då jag hyrt lomsmyren 🙂

 

Där satt den!

Agilitytävling

Igår befann jag mig i Dalafloda för agilitytävling, och jag är mer än nöjd!
Började dagen med Bella i agilityklass, något småfel i min handling men vi tog oss runt med endast en vägran, då Bella skallade däcket. Jag erkänner att vi tränat alldeles för lite på att ta däcket efter tunnel, hon har haft problem med hopphinder efter tunnlar i början. Så jag gissar att detta har med hennes synfel att göra, något i stil med att hon inte litar på sig själv och sin syn när hon kommer ur tunneln. Men vi ska definitivt öva på detta inför nästa tävling!

Det blev en 5e plats av ett 30-tal startande!

Kelly var inte riktigt med mig, hon började med att riva båda första hindrena, sen hoppade hon båda kontaktfälten. MEN hon hade fokus framåt när hon gjorde det, så vi är på rätt väg! Sen tog hon första slalomporten självmant också! Men sen gick hon ur, så vi är på rätt väg!

Efter det var det dags för Bella igen i hoppklass, och det gick väldigt bra! Jag är väldigt nöjd med vårat genomförande, och vi kom i mål felfria! Jag kan inte fatta det! Felfria!!
Som jag skrev i senaste inlägget, Bella har verkligen lossnat i höst. Jag är nöjd!
och ännu roligare blev det när Bella dessutom fick en pinne! Våran första pinne!!

Kelly och jag var inte riktigt på samma sida i hoppklass 2, det var inte min typ av bana med en väldig raksträcka, där Kelly drar ifrån mig som kanonkula! Men men, bara att öva mer på!

Jag valde att inte köra Iza, hon går så mycket bättre med My. Så det överlät jag till henne, och det var väl tur det, för dom gick ut och vann Agilityklass 2 och Iza fick sista pinnen, och är nu i agilityklass 3! Duktiga tjejer!

My fick sedan fortsätta köra henne i hoppklass 3, tyvärr blev det en disk. Men det såg skitbra ut både före och efter disken.

Nu hinner jag inte skriva mer, ska åka och slänga av hundarna innan jobbet!

Bushundar

Älskade lilla flock..

Igår träffade jag upp och Amanda på klubben för att träna lite agility, väldigt nöjd med mina hundars prestation. Kelly tittade inte bakåt en enda gång igår på kontaktfältet, så det tar sig! Lexie’s ”linje-sökande” går utmärkt, det är något speciellt hos den där lilla damen, jag kan inte sätta fingret på det, men det ska bli spännande att se henne växa upp och utvecklas!

Bella som höglöper fick bara köra någon liten slalom för att ”komma igång” inför helgens tävling, och lika så Iza. Lilla Molly fick också köra lite raksträcka, hon tycker det är skitkul! och självklart en massa kampande, för det älskar Molly! 🙂

Vi körde även igång Alwin som haft en svacka, kul att se hur han ryckte upp sig igen! och sen startade vi igång lilla Blessie, alltid lika kul att sätta igång nya hundar och se dom utvecklas!

Blessie

Ikväll har jag och Lexie börjat med vittringen, för att sysselsätta hjärnan med något annat än ”spring och hoppa”. Inte lika kul att stå still och tänka tycker Lexie, men hon kan fortfarande arbeta. Det är något klokt över hur hon arbetar i lydnaden, hon lixom funderar och småtestar om hon är på väg i rätt riktning, hon kastar sig inte fram och testar om det är rätt beteende som ex. Vikki gör. Som sagt, ska bli spännande att se henne utvecklas!

me and Kelly

Alwin

Thea
Världens Gladaste Thea <3

Den där torsdagsträningen

I gårdagens träning så fortsatte jag och Vikki jobba med avstånd till konen, själva positionen vid konen verkar det som hon har förstått. Och igår var hon verkligen på hugget (kan 2 veckor vila kanske vara orsaken?), hon tänkte utan att spåra ur och arbetade hela tiden!

Vi gjorde även ett pass med långsam marsch innan jag kände mig nöjd.
Fast Vikki hade nog gärna hållit på ett tag till, men konsten i hundträning är att ge sig medans hunden fortfarande orkar prestera mer!
Bryter man när hunden blivit trött så har man misslyckats, för när hunden börjar bli trött så presterar den sämre. Och då belönar vi sämre resultat än vi började med, och vad kommer hunden ihåg vid nästa träningstillfälle? Jo, det du belönade på slutet förra gången..

Konen

Lexie och jag jobbade vidare på fotgåendet, det känns lite som vi kört fast. Men jag tror det kan ha att göra med att jag fortfarande behandlar henne som en valp, jag måste nog våga ställa mer krav på henne och kräva mer av henne. Hon är ju faktiskt ingen valp längre, hon är numera en unghund!

Ett stort framsteg var att inte ett enda skall på främmande hundar kom ur henne igår!
Så det tar sig, jag måste bara fortsätta utsätta henne för främmande hundar och träna mer hundmöten på promenaderna så vi får bort detta skällande som är en blandning mellan lek och lite osäkerhet, men det sköna är att det finns inte minsta tendens till hot i henne iaf! Bara Fjäsk, stora mängder fjäsk!

Lexie

Kelly var taggad till klospetsarna, vi jobbade lite med positionen i linförigheten och hon svarar bättre och bättre! Hon har nu börjat korta sig och hålla position, om ännu bara ett par steg. Men det är ett par steg i rätt riktning!

Kelly fick sedan köra ett par rutskick på ungefär 10meters håll, och hon tog alla klockrent! Så Kelly har nu, vid 6,5års ålder, börjat kliva in i en mognadsfas på lydnadsplanen! Bra där Kelly!

Överlag så tycker jag att hon fått en helt annan attityd till allt hela våren, och en helt annan lyster i ögonen. Jag har mina tankar var detta kan komma av, men det tar vi en annan gång!

Kelly

Thea, älskade tant Thea.
Hon fick mest bara leka, lite fritt följ, lite bollkastning, lite slalom mellan benen och några rutskick. Där jag igår ställde lite krav på rätt position i rutan, ibland måste även tant få komma ihåg hur det är att ha lite krav på sig!

Rutan - Thea

Sen där någonstans släppte vi även ut en Bella och hon fick ett par vändor fritt följ.
Ett kort pass där glädje och fokus var målet.
Bella var taggad och för dagen ett väldigt gott humör, vilket visade sig även på promenaden vi tog efter träningen med My, då Bella bestämde sig att Ådi verkar vara en lattjo krabat! Och Bella som både hatar valpar (nu är Ådi en unghund) och hanhundar…

Bella

Iza fick ett pass agility med My undertiden.
Iza´s nästa tävling blir med My och samtidigt tar Jessika med sig Kelly, själv ska jag jobba just den dagen..

När vi kom dit pågick allmänlydnadsträningen, och jag tog med mig Molly ut och gjorde dom sällskap. Dom la alla hundarna i en ring och lämnade dom, och eftersom Molly inte kan ”ligg” och ännu mindre ”ligg kvar” så undrade instruktören om jag ville gå runt dom liggande hundarna. Och visst det kunde jag, Molly är en så pass självsäker tjej med mycket skinn på näsan så jag upplevde att om någon hund skulle resa sig så skulle hon hantera det. Och jag hade rätt. När vi kommit halvvägs så är det en schäfertik som reser sig och kastar sig över Molly med full kraft, Molly kastas omkull och självklart skriker hon till av överraskningen.
Jag satte mig omedelbart ner på huk längst ut i kopplet, utan att lämna platsen, och lockade på Molly medans matte tog kontroll över sin hund. Pratade glatt och gällt med Molly medans jag lockade mig till henne, och när hon kom så belönade jag och bara lekte med henne. Mitt i tumultet reste sig även schäferhanen som låg bredvid, men den unga killen undrade mest vad som hände. En väldigt glad och ”liten i sinnet” schäferhane.

Så när jag belönat Molly och sånt så bakade jag ur ringen och fick sällskap av denna snälla Lucas och klappade om honom medans jag pratade glatt med Molly om hur snälla schäfrarna är. Molly undrade vid det här laget mest varför jag gav Lucas en massa klappar och varför han följde med, för det är faktiskt hennes godisar och leksaker!

Lekte en stund med Molly för att inte hon skulle bli stillastående och fundera över vad som hände, schäfermatten och instruktören kom och frågade om det gick bra och jag sa att det var lugnt. Schäfertiken kom fram och hade nu lugnat ner sig och nosade försiktigt på Molly och konstaterade ju att det var ju bara en valp!! Varpå hon ville leka med Molly.
Enligt matte så tycker schäfertiken inte om små hundar, och jag tror att Molly’s attityd gjorde att schäfertiken trodde hon var äldre än hon är, För Molly är inte särskilt valpig i sin attityd. Hon är mer mogen än Lexie..

Ger mig själv en klapp på axeln för att det hade kunnat gå så mycket värre om:
– Jag kastat mig över schäfertiken och skrikit och plockat bort henne, detta hade skrämt Molly
– Om jag hade plockat upp Molly, detta hade också gjort henne osäker
– Om jag bara blivit passiv, då hade Molly fått fundera över vad som hände och kanske blivit osäker och fundersam över stora hundar
– Inte låtit schäfertiken kommit tillbaka och hälsat på Molly. Nu fick dom ju kolla av varandra och båda kunde släppa situationen!

Detta kort är ca 1-2minuter efter hon blev påhoppad:
Molly
Svansen och Attityden i topp!

Och här blir vi vänner med tiken, instruktören berömde Molly. Hon tyckte att hon var en väldigt bra valp (mentalt sett) och ett fint exemplar av rasen 🙂Molly

Och sen fick hon leka med Ådi 🙂
Bus

Äh, vi avslutar med någon bild till 🙂

Kelly bus

Trubbel
En rakad Trubbel, för att orka prestera på agilitybanorna i sommar!

Lexie”Sitt, Stanna Kvar” med Lexie Liten

Tant Bus
”Zick-Zack” med Käraste Thea