Kategoriarkiv: Lexie

A New Life for Lexie

Lexie var en efterlängtad hund hemma hos mig, en hund ur rena vall-linjer som jag skulle kunna börja om i vallningen med och göra det ”rätt” från början. En hund som skulle hänga med mig på lydnadsplanen och bli min nya stjärna.

LexieLexie

Men livet hade dock andra planer, Lexie visade sig vara en helt annan typ av hund mot vad jag sökte och förväntade mig. Jag presenterade henne för agilityn, och Lexie fastnade för det, det blev hennes drog. Vi försökte med lydnaden och vallningen, men helt ärligt: Lexie blev aldrig min typ av hund. Jag vill ha hundar med lite skärpa, något som Lexie helt saknar. Hon är alldeles för mjuk för mig i träningen, och alldeles för snäll. Lexie skulle inte skada en fluga.

Tankarna att omplacera henne till någon som passade henne bättre, och som brinner för agility hade funnits där i några månader. Men hur släpper man taget om en av sina vänner?
Världens mysigaste, snällaste, enklaste lilla hund vars enda problembeteende eg. är att hon är en agilityidiot.. 🙂 och det är inte längre jag.

Lexie.Lexie

Av en händelse, som bestämdes på en timme så följde hon med Jessika på agilitytävling en helg och sen kom hon aldrig hem igen. Det har varit tuffa månader och sömnlösa nätter, stundtals hugger saknaden tag i en som en kniv när man inser att man aldrig mer kommer få ha den värmekudden under täcket, eller den enkla motionskompisen i cykelspåret, eller bara gå en sväng med en hund som man aldrig behöver rikta minsta uppmärksamhet på för man vet att hon är med och inte gör något dumt. Att jag aldrig mer kommer få tillbringa stunder med den lyckligaste elvispen av dom alla, och se hennes egenpåhittade galenskaper eller en sån enkelt liten sak som att se henne leka med kottar (som hon gör på sitt egna lilla sätt).

Lexie

Jag träffade Lexie som hastigast i julas, och det var tufft. Den stora frågan som följde mig blev ”Gör jag rätt?”

Men så träffade jag Lexie igen för några veckor sen, drygt 7månader senare, och vet ni vad? jag överlevde. Att få se att Lexie faktiskt hellre var med Jessika än med mig kändes skönt, även om det högg till lite av besvikelse eller vad vi ska kalla känslan, hon har ju trots allt bott hos mig i tre år sen jag hämtade henne som en försvarslös liten sparvunge en kall höstdag.

IMG_0988

Men att se hur hon faktiskt hade gått vidare gav mig en kick att det är dags för mig att göra detsamma. Lexie har valt sitt liv, och det är precis det livet hon ska leva. Att få springa agility och valla tills benen inte längre bär henne med en förare som är lika mjuk som henne, och bo i en flock hundar som passar henne bättre.

Att få se hennes framsteg både på agilityplanen och i vallningen övertygade mig bara ännu mer:
Lexie har hittat hem.

Det är med största möjliga kärlek som jag önskar Jessika och Lexie:
LYCKA TILL I LIVET!

IMG_1075 - kopia

Som en splittrad själ..

Att skriva av sig har jag alltid upplevt är det bästa botemedlet när tankarna snurrar, och just nu gör dom det mer än någon gång tidigare. Denna text har jag nu skrivit i flera veckor, jag har suddat, jag har raderat, jag har skrivit om.. Aldrig blir den klar och kommer troligtvis aldrig bli riktigt klart heller.

Hur gör man när man själv och hunden har olika mål i livet?

Ni som känner mig vet att det gäller Lexie, min Lexie.
Världens snällaste, lättaste hund. Min lilla virvelvind, hon som alltid kommer när man ropar, som aldrig sticker på vilt, som inte drar i kopplet, som aldrig skulle förstöra någonting, som aldrig hamnar i slagsmål med andra hundar, som aldrig springer fram till andra människor eller hundar när hon är lös, som är världens bästa element när man fryser och som alltid finns där trots att hon troligtvis är den mest osynliga hund jag känner.

Men Lexie och jag vill olika saker i livet. Hon skulle sälja sin själ för att få springa agility resten av sitt liv, för det är det Lexie vill och det hon vill mest av allt. Och så mycket gillar inte jag agilityn, jag tränar gärna agility för att jag tycker det är kul att träna hund. Men jag vet också vilken helt otroligt grym agilityhund det finns i den där lilla kroppen, och den delen av mig tycker det är synd att hon bara ska få tävla lite lokala tävlingar då och då när jag har lust.. Samma del som också vet att jag ger bort en potentiell SM-vinnare ifall jag någon gång skulle börja brinna för agility igen.. Att jag troligtvis gett bort den bästa agilityhunden jag någonsin kommer att äga..

Hon förstår givetvis inte skillnaden. hon är glad och lycklig så länge hon får köra agility i någon form. Det hade ju varit en annan sak om hon varit lika grym i lydnaden som jag vill hålla på med, visst finns det en häftig lydnadshund i henne också, men hon är fortfarande inte riktigt den typen av lydnadshund som jag vill ha..

Men jag älskar henne. Hon är mitt ”curlingbarn”, hon har sovit under mitt täcke sen jag hämtade henne som 8veckors valp och hon är min motionskompis som alltid hänger med ut på en tur med cykeln eller i joggingspåret och som med sina bottenlösa energidepåer aldrig ger upp..

Hur gör man när Hjärtat vill en Sak, Hjärnan en Annan och Själen en Tredje?

Idag fyller min älskade lilla virvelvind ”Min Bebis”,  3år, och hon är inte ens hemma. Hon har tillbringat helgen hos min vän som brinner för agility minst lika mycket som Lexie. Det skar i mitt hjärta när jag lämnade Lexie hos henne i fredags och hon kastade sig skrikande ur min bil för att följa med min vän hem..
Bebis LexieMin lila Bebis. Vad finns i framtiden?
Om vi ändå talade samma språk som vi kunde prata ut.. <3

 

RLD N & RLD F

Även lördagen tillbringade vi på klubben, hemmatävling i rallylydnad stod på agendan.

Med mig hade jag Vikki, Bella och Lexie. Jag tänker inte gå in närmare på deras respektive program men kort och gott kan vi säga så här:
Lexie – Var taggad, men inte riktigt på det vi skulle. Det blev en del skall, och en del peptalk och när jag gick av planen fick jag svar varför. Då Lexie löpte blev hon placerad sist på båda banorna, och hon som gått ut före mig hade helt glömt bort mig och gått till agilityplanen. Så medans jag gick så hörde Lexie att någon befann sig på ”hennes” agilityplan! Nu skyller jag inte på min medtävlande, vi har pratat och hon har bett om ursäkt och jag tar med mig att om vi ska tävla mer rallylydnad måste jag träna med lite störning från agilityplanen.
Lexie fick ett kvalificerat resultat på 92p och därmed titeln RLD N.
14249167_10153969437946234_615814314_n
Bella – Debuten i fortsättningsklass. Bella är för tillfälligt väldigt skendräktig och lite degig i huvudet, men hon försöker i alla fall. Bella’s stora problem är ”snurra” då hon måste snurra åt sin blinda sida och ”sitt-stå” då hon mer än gärna sitter kvar i fotposition. Men vi fick iaf 92p på den ena banan och ett kvalificerat resultat med oss hem. Nu måste jag få Bella att våga lita på sig själv och snurra åt vänster till nästa gång 🙂
Vikki – Min Bästa Vikki. Hon som alltid ställer upp på alla uppgifter jag kastar till henne, hon var så taggad och en fröjd att gå med. Första banan hade gett oss full pott om inte jag varit seg med mitt ”hopp”-kommando, Vikki hann inte vrida ut från fotposition och se hindret innan vi passerat. Andra banan blev 94poäng och delad klassvinst med våran klubb- och träningskamrat Blessie, domaren önskade lite mer ”rallylydnad” från våran sida och att jag skulle berömma henne mer.. Men Vikki viftar på svansen genom hela programmet för hon vet vilken belöning vi har i slutet, så det känns bra för oss!
Vikki blev RLD F i lördags 😀

14273399_10153969437976234_139852036_o

 

Fullt upp som vanligt :)

och innan man vet ordet av det har hela veckan nästan gått.

Då jag jobbat både kväll och dag denna vecka har hundarnas träning blivit lite sporadisk denna vecka. Tisdag och onsdag kväll lyckades jag iaf klämma in lite agilityträning för att värma upp hundarna inför gårdagens KM i Agility, och igår var jag ute hela förmiddagen på klubben med alla tio hundarna och körde igenom lite rallylydnad, lydnad och agility. Thea var värst av dom alla, hon sprang iväg med konerna, snodde godispåsarna, kastade apportbocken i huvudet på mig, drog iväg med leksakerna m.m. Jag blir alldeles tårögd när min 13åriga tant med alla sina skador och värk samt noll hörsel beter sig som en ouppfostrad hundvalp <3

Bästa

Ja, så igår då. Det var KM i Agility.
Jag och My hade samsats om mina hundar, så jag fick Molly och Bella så tog hon Iza och Lexie.
Jag är väldigt nöjd med min och Molly’s insats trots at det blev dubbel disk. Hon hade fart och attityd i slalomen där hon hamnat i en liten svacka senaste tiden och gjorde många fina delar på den något svåra banan.
Bella tog sig runt i båda banorna trots att min handling lämnade många önskemål om förbättringar, det var nästan pinsamt hur dålig jag var. Glömde både byten och kommandon. Men det slutade iaf med att jag och Bella blev Klubbmästare i Large!

My var grym med Lexie och hade nog slagit oss om inte Lexie gått ur sista porten i slalomen 😉
Hon var lika grym med Iza och dom blev Klubbmästare i Small.
Bella

 

RLD N

Mina kära hundar.

I helgen som var befann jag mig på Rallylydnadstävling med Vikki och Bella.
På lördagen var vi på Edsbyns BK, första gången jag var dit och det blir garanterat fler gånger!
Det väntades två starter per hund i Rallylydnad Nybörjare. Bella gick all-in och drog till med 94p i båda klasserna, och en tredjeplats i båda.
Vikki och jag hade lite annat att jobba på, hon är så enormt samarbetsvillig så jag har ett litet krutpaket bredvid mig som inte riktigt kund förstå meningen med kopplet, i hennes ögon var det en leksak som hon ville ha och sen hade hennes matte vissa problem med en tempoväxling. Men det blev iaf 88poäng i båda, och iomed hennes två tidigare resultat så blev hon RLD N.

IMG_5163 - kopia

Söndagen tillbringades på Gävle BK, en väldigt trevlig klubb med stora ytor.
Dagen började med Bella i nybörjare, och ja det blev lite småmissar mest pga orutin med Bella fick godkänt och blev därmed också hon RLD N. Gävle var snälla och flyttade upp Vikki till fortsättning så kvällen innan läste jag på reglerna, och på morgonen gjorde jag dom momenten jag var osäker på. Vikki gick in och nu hade vi ju inget koppel att störa oss på så hon drog till med två godkända rundor även hon.

IMG_5200 - kopia

Undertiden vi tävlade Rallylydnad så befann sig Iza, Molly och Lexie i Frövi med My. För deras del stod agility på tävlingsschemat och jag har fått filmerna på Lexie och kan bara säga ”Wow!! Inga pinnar, men vilket samarbete och vilken hund hon är!

Jag har varit på utbildning i Stockholm med jobbet måndag-onsdag och hundarna har fått vila och återhämta sig, förutom Lexie då som blev kvar hos My där hon fått hänga med på deras liv och träningar. Idag har jag varit hemma och njutit av lugnet som är här i ”skogen”, imorgon väntas träning med hundarna! Som jag längtat!

14115581_1834789826751859_8995694165851981325_o

Sjukdom är ingen ursäkt

Vaknade upp igår med världens förkylning, inte direkt vad jag planerat på min lediga dag. Men jag avklarade en hundpromenad och klippte klorna på hundarna i väntan på att alvedonen och nässprayen skulle ta sin verkan.

Stämde träff med My på kvällen, hon ville köra lite agility och jag ställde snällt upp. Mitt motto är att försöka driva ut sjukdomarna istället för att ligga på soffan och tycka synd om mig själv, och det har funkat hittills i mitt liv. Innan agilityn fick jag hit en hund som enligt uppgift skulle ha stora problem med kloklippning och veterinärstationen hade gått bet på honom, det tog drygt 5min så hade jag klippt hans klor. Inte för att skryta, men hur svårt kan det vara? 😉

DSC_1388

Agilityträningen igår blev väldigt bra, My fick köra igenom hundarna och jag fick se lite mer vad jag behöver träna på inför deras tävlingar. My blir alldeles bortskämd *hehe*.

Förkylningen hängde kvar även idag när jag vaknade, men hade övergått i andra stadiet så jag beslutade att det var ingen idé att jobba så förkyld. På morgonpromenaden blev vi påhoppade av en lös hund, och jag fick taggarna på utsidan så nu hoppas jag den familjen lärt sig något och försöker sköta sig i framtiden. Men det gjorde ju inte Willow’s osäkerhet mot andra hundar och hastiga rörelser bättre.. Så jag valde att åka ner på stan efter lunch och öva lite hundmöten, tack och lov var det bara snälla, väluppfostrade hundar ute som var helt perfekta att träna på! Hon gick igång väldigt mycket på dom första hundarna, men på slutet kunde hon gå förbi utan att bryta kontakten med mig.

IMG_4925

Har gjort några övningar ur hoppteknikskursen, kände väldigt bra när man fått djupare information över vad övningarna går ut på och lite förslag på problemlösningar, så idag har vi gjort det som kallas ”basic grids” och kroppstyrka. På slutet fick hon springa en lättare raksträcka (ja, My jag har tränat på din läxa) och jag tyckte hon fick en mycket bättre teknik på bakbenen redan efter dom två små passen jag klämde in idag! 😀

Lite Rallylydnadsträning med Vikki, Bella och Thea fick jag också till. Med mobilen i ena handen medans jag läste skyltarna, alla sätt är väl bra sätt 🙂

Men nu är det tack och god natt så hoppas jag förkylningen är överens med mig imorgon så jag kan jobba..

ViVi

 

Vad hände?

På vägen hem från onsdagskvällens agilitytävling hade jag bara en tanke i huvudet: ”Vad hände?”.

Lexx

Kom dit och värmde upp Lexie som skulle vara först ut av mina hundar, med startnummer tre gick vi sedan in på planen. La henne ner, rättade till den där framtassen som hon gärna lägger under sig (tack My för det tipset!) och sen körde vi, när vi kom till tredje hindret från slutet var vi fortfarande felfria och jag vet att jag han tänka ”Är det möjligt? och hur gör jag nu?” För tredje hindret från slutet var slalomen och jag hade planerat in ett bakombyte på slalomen för att kunna styra henne på linje i mål, det var första gången vi körde ett bakombyte/slalom på tävling och jag hann också tänka att jag omöjligt skulle få henne på rätt linje i mål om jag inte gjorde bakombytet ”så friskt vågat hälften vunnet!” och det funkade!
Min Lexie sladdar i mål felfri! Alltså vilken hund jag har!
På en tid som det skulle visa sig när klassen var slut resulterade i en vinst och hennes första pinne!

Bella

Efter att ha belönat Lexie gick jag och värmde upp Bella som var bland dom sista ut. En liten tjuvstart genom att hon reste sig, något jag sett hon börjat med senaste tävlingarna så jag valde att gå tillbaka och sätta ner henne igen. Där satt hon sedan fint tills hon fick sin startsignal.
Och även där blev jag förvånad när även Bella tog sig i mål som felfri! Dock var jag övertygad om att någon annan hade snabbare tid än oss då Bella inte är den snabbaste hunden och speciellt inte med sina 1,5kg extra.. Men det skulle även visa sig att hennes tid räckte till en 4e plats och hennes sista pinne i agilityklass 1, så Bella är numera en klass2-hund på riktigt!

Mollys agilitylopp började lika fint det, gick som på räls tills den där slalomen då Molly drar på nummerskylten som står så fint uppställd mitt i hennes linje, i hennes ögon kunde det säkert vara en godisskål. Så där drog hon på sig en vägran, skickade tillbaka henne in i slalomen. Molly missade dock sista porten, men eftersom hon drog iväg så jävla fint på hindret efter valde jag att ta den disken och belöna hennes fart och hopphindersug istället.
Så nästa vecka ska vi nöta störningar också 😉 Molly är en ung hund, hon hann bara med två tävlingar förra hösten när hon blev ”agilitymyndig” och i år har hon gjort fyra tävlingar och plockat fyra pinnar, hon saknar en hel del rutin men den kommer med träning och tävling så jag är inte orolig över att hon kommer bli en kanonhund!

Wilsemannen

Nu tors-söndag jobbar jag långpass så det blir inga större träningar för hundarna, dom får återhämta sig lite för det behöver matte också göra. Ikväll fick dom träna på att gå promenad med andra hundar då vi träffade på grannen och tog följe, det blev sån där nyttig träning som man också måste göra, speciellt för valparna då så dom växer upp. Wilse fick gå lös när alla andra var kopplade och skötte sig kanon! Kom när jag ropade och var inte heller ”störig” på hennes hundar, så han får en guldstjärna ikväll.

Men på Måndag blir det heldag med hundträning! Längtar!

Avslutar med att citera Emma Willblad:
”Utan Träning. Ingen Framgång!”

Träning

6 Månader

Grattis Willow, Wilse, Peggy och Whippe på 6månadersdagen!
Då är det bara 4 månader kvar tills ni får starta i lydnad och 12månader tills ni får starta i agility.. Ett gäng väldigt roliga valpar är det, som ärvt sidor av både sin mor och far. Energiska, samarbetsvilliga, lättlärda och helt galna ,precis som jag vill ha dom!

Wilse

Idag har jag jobbat större delen av dagen, och direkt jag kom hem slängde jag i mig lite middag och tog Lexie, Willow, Bella och Molly med mig ut på klubben och tränade agility. Lär ju passa på att träna så mycket utomhusaktiviteter det bara går nu innan snön kommer och stänger in oss 😉

Bella har tyvärr dragit på sig ett extra kilo så hon är lite tung, inte den optimala uppladdningen inför onsdagens tävling. Men hon får banta så många gram det går tills på onsdag, och hon ska bara springa ett lopp. Vi nötte lite fokus på kontaktfälten idag, dom kräver inte lika mycket av hennes kropp, även om hon fick några hinder också.

Lexie blev det fokus på U-svängar och att lyfta tassarna i dessa, hon jobbade på bra. Sen gjorde vi bara en enklare genom körare av balanshindrena och någon Jaakko-sväng.

Med Molly blev det bara självförtroende-övningar och fokus-övningar, så idag öste hon på som bara den. Utan självförtroende ingen fart 🙂

Sist ut blev Willow. Hon är en egoist som gärna behåller sina leksaker, så vi nöter på byteslekar i alla dess former, hon har en del låsningar som också måste låsas upp, men det tror jag vi löser när vi blir proffs på byteslekar!

Wilse och Vikki fick vara hemma och gå en lugn promenad med husse. Jag har världens bästa sambo, först maten på bordet när jag kom hem och sen ut och gå med dom hundarna jag inte tränade idag.

Willow

Men nu lär jag väl inta sängen och ladda inför morgondagen, hel ledig och den ska vigas åt hundträning och städning. Mina två favoritsysslor, eller iaf en av dom 🙂

 

 

 

Trevlig Söndag

I morse begav vi oss ut till Sollerön för att leta getter på rymden. Jag, Vikki och Lexie tog tillsammans med dom andra en lång vända runt den delen av Sollerön där dom setts till, Lexie fick faktiskt upp ett spår men efter att ha dragit mig genom både brännässlor och täta hallonbuskar så tappade hon bort spåret när dom lämnade dungen.

Efter lunch bestämde vi oss för att söka av en annan del, efter en stund träffade vi på en farbror som bor där med sin border collie och efter en stunds pratande så kom vi fram till att han hade får och hade haft kurser i vallning på sin tidigare bostadsort och en stund senare stod jag och Vikki i hans fårhage (efter att vi beslutat att det var ingen idé att söka efter getterna mer, då det började likna en nål i en höstack). Vikki jobbade skitbra, det var lite tröga får och det kräver att hunden orkar stå kvar och ”gå på”, vilket hon idag klarade jättebra! Lexie vallar

Tog med mig Lexie in i fårhagen, och som jag nämnt tidigare vet jag inte hur jag vallar med henne så mannen kom in för att ge mig några tips och frågade om han fick prova köra henne, ”varsågod”. Och vilken skillnad det blir på hunden när man vet vad man ska göra, han visste precis hur han skulle hantera henne. Sån är Lexie, extremt förarmjuk och signalkänslig, det syns ju på allt hon gör. Syns så tydligt när My kör henne i agilityn också, hon kan ge henne signalerna bättre än vad jag kan. Följde med mannen hem till hans gård och fortsatte prata, han ville köpa Lexie av mig. Han sa det inte rakt ut, men gav mig massor av hintar och frågor om henne och våran relation.. Hon var nämligen precis den typen av hund han ville ha i fårhagen..
Ja, Lexie’s farfar har ju vunnit vallhunds SM och kommit 4a på vallhunds VM så jag vet ju att det finns kapacitet i hunden (som jag tyvärr inte lyckats få fram), hennes mormor är ju även en av Englands vinstrikaste hundar så…

Vi var iaf väldigt varmt välkomna ut och valla med honom! 😀
Vikki och Lexie har nu sovit hela eftermiddagen, väldigt nöjda. Imorgon kväll står agility på schemat för Lexie, Bella och Molly.

Min Boll

 

Onsdag

Ett steg i rätt riktining!
Jag har kommit med på Online Kurs hos Klickerklok
Ämne: ”Hoppteknik, styrka och kroppskontroll är kursen för dig som vill göra din hund snabbare, starkare, säkrare och mer självsäker på agilitybanan, samtidigt som du förebygger skador och slitage. Du får många övningar, och obegränsat med snabb och personlig feedback i 14 veckor.”

”Men vad nu? Agility?” Tänker ni säkert, men detta är en kurs jag kommer ha nytta av även i lydnaden för att göra hunden mer medveten om sin kropp och tassar. Jag kommer även gå kursen med Lexie för att underlätta för My på agiltyplanen, och öka Lexie’s chanser att bli den vinnarhunden jag vet att hon är!

Gafnef Floda Juli 2016

Efter att ha jobbat hela dagen gasade jag ikväll hem, kastade i mig lite middag och åkte ut på klubben. Då det var träningstävling innebar det att det skulle vara lite mer folk på plats ikväll, så jag hade en chans att träna med störning.
Wilse fick träna på ”pubilkhäng”, dvs passivitetsträning. Hade honom i en tunn lina för att lära honom gå med mig (grunden för att senare kunna gå lös bland andra hundar och människor). Och han är en riktig drömhund när inte hans syster jagar på honom 😉
Willow och jag jobbade vidare på våra belöningslekar och återlämnande av leksaker, idag med nya störningar som var lite jobbiga men hon klarade problemen riktigt bra! Även Willow framfördes i samma tunna lina, och det är spännande att se vilken skillnad på attityd mot omvärlden det blir på hunden när tvåmeterskopplet inte sitter på 😉
Vikki det blev mest träning på fokus i fria följet, tillsammans med att jag håller på och flyttar om våran belöning för att få en ännu bättre position!

Då jag inte var på humör för agilityträning så fick Lexie en cykeltur runt skogen, bara hon och jag och inte ett koppel med oss. Världens lättaste Lexie <3

Nu sova så jag orkar jobba imorgon!