Kategoriarkiv: Kelly

Kursdags!

Igår hade jag första kurstillfället på min kurs ”spår för aktivering” som jag håller på Mora BK. Det är alldeles för länge sedan jag höll kurs, och ännu längre sedan jag höll något annat än agilitykurs. Det har varit svårt att få ihop det med mitt jobb och privatliv, men nu äntligen så hittade jag ett par passande tider och bestämde mig för att köra på.

Visst lite nervös har jag allt varit. Att kliva ur min egen ”comfortzone” och hålla något annat än nybörjarkurs i agility, tänk om deltagarna inte lär sig någonting? Tänk om jag inte kan lära dom någonting? Tänk om… och så vidare.

Men det visade sig gå så bra så! Och när jag väl stod där med problem som uppkom så kom allt jag lärt mig genom åren fram: vad gör du med en hund som inte har något intresse för att hitta sin matte? Vad gör du med en hund som inte alls är intresserad i godis/leksaker? Vad gör du med en hund som är duktigare än sina förare? Vad gör du med en hund som söker alldeles för mycket stöd av sin förare? Förberedelser och efter spåret?

Det gick verkligen kanonbra! och Alla hundarna gjorde enorma framsteg, förarna likaså!
Och jag kom hem och kände mig riktigt nöjd med mig själv, jag lyckades och jag är nöjd. Varför tog det så långt tid innan jag höll kurs? Det lilla lyckoruset man upplever efter en lyckad kurs är ju jätteskönt.

Till nästa vecka så har förarna fått i uppgift att lära sina hundar att hitta föremål i skogen. Min spårgud Kelly fick vara med som visningshund på kursen, hon älskar ”plockepinn”-leken som jag kallar den när man lär hunden visa intresset för föremål i skogen, och är en utmärkt visningshund på just det! Det är fördelen med många olika hundar, alla har dom sina styrkor och svagheter och det känns som jag har en hund för varje problem eller uppgift. Deltagarna fick även gå med ut i skogen på ett spår som Malin lagt åt Kelly. Malin hade lagt ett M-spår på ca 400meter med 3spetsvinklar och 3+1 föremål, spetsvinkel 2 var lite tajt med Kelly löste problemet väldigt bra trots sin oerfarna förare som hon hade i linan (Malin) och fick alla föremål med sig in! Väldigt nyttigt att man kan släppa iväg Kelly med vem som helst i skogen med några enkla instruktioner så att man själv kan stå och förklara vad som händer och vad hon gör.

Just nu kan jag inte vänta tills kursen är slut, så att jag får hugga tag i nästa! Samtidigt som jag hade velat ha kurs med dessa hela vintern, men man måste kunna släppa taget om sina elever också 😉

Bästa spårhund(Gammal bild)

Helt normal måndag!

Idag har vi avklarat ett pass agility med My och hennes hundar, vi utbytte lite tankar och funderingar och testade en del och ”mobbade” varandra. Sånt är trevligt, positiv energi! Precis vad jag behöver efter denna bergodalbana jag upplevt senaste månaden!

Vikki

My experimenterade med Running Contacts på Lexie och A-hindret, något vi absolut ska jobba vidare på! Vi har ju hela vintern på oss nu 🙂 Jag prövade även lite med Bella, men hon är så pass gammal och ”förstörd” så för henne kommer det ta längre tid att ”rätta till det”.
Och jag fick utnyttja mina lydnadskunskaper och jobba med motivationen på Ådi och hans slalom, för med rätt motivation kommer fart! Så kul att se resultatet det gav! Jävligt rolig hund det där, jag gillar speciella hundar, dom som sätter ens kunskaper på prov och där man måste analysera.

Övade även på förra veckans svårighet för Lexie.
Nämligen slalom – däck, och däck – slalom.
Väldigt svårt för en hund som har nosen 2cm ovanför marken när hon kör slalom att sedan tänka högt direkt efter, men det krävdes två repetitioner idag sedan satt det som smäck! Jag tycker det är trevligt att se att hon kan tänka bortanför slalomen medans hon kör den, då när hon såg att däcket stod bortanför så började hon höja huvudet dom två sista portarna för att förbereda sig på att höja kroppen.

Tant Thea var också med och fick köra en slalom för första gången på någon månad, ni kan nog gissa hur glad hon blev. Jo verkligen superglad!

Sittande i soffan på kvällen fick jag lust att spåra, och aktivera Kelly. Så jag tog några spårapporter och travade ut i mörkret, och med en liggtid på 45minuter och 4 + Slut á ca 200meter över olika miljöer, en nedförsbacke och en cykelväg (och även en kompost) så blev det ett lite utmanade spår åt fröken grå 🙂
Och i skenet av pannlampan tog vi oss sen runt, hon klarade det galant! Enda problemet hon hade var skiftet mellan ängsgräset och den kortklippta gräsmattan (tur grannen gått och lagt sig) där slog hon lite. Men alla apporter in!

Nu sover alla hundarna, så nu kan jag och min feber också sova 🙂

Nattspårning

Kelly

Vi har nu kommit till hund nummer fem i ordningen, den grå hunden som ger mig lika många grå hårstrån: Kelly. Det tog mig några veckor att skriva klart denna text, jag har lixom inte vetat riktigt hur mycket jag skulle skriva eller hur jag skulle formulerat mig. But here it goes:

Kelly 2010

När Thea blev skadad och jag gått klart skolan så började jag leta efter en ny tävlingshund, det var fortfarande ingen vettig uppfödare som ville sälja en BC till mig så jag började se mig om efter nya raser och fick då tips om Aussien, den skulle vara som en border collie men lite tuffare. Okej, Thea var lite mesig (tyckte jag då) så det skulle väl inte skada med lite mer tuffhet? Läste på mer och mer om rasen, letade uppfödare, pratade med uppfödare och kom sedan i kontakt med Kelly’s uppfödare som då hade ett gäng 2-3veckor gamla valpar.

Hera och Kelly

Eftersom jag fortfarande bodde hemma fick mamma lov att godkänna det, vilket hon också gjorde så när dom var nästan 5veckor gamla åkte jag och pappa dom 30milen till Östersund för att hälsa på uppfödaren och valparna. Blev genast kär i dom 2blue merle tikarna med bruna tecken. Allting kändes bra och 2veckor senare började vi prata om vilken av valparna jag skulle få, då fanns Judie och Raven kvar. Hon tyckte jag skulle ta Raven, men jag var ju faktiskt kär i den andra valpen och dessutom var Raven kuperade eftersom hon var född med kraftig knicksvans och jag ville ju ha en tävlingshund som man kunde ställa ut, kora och kanske ta valpar på om det blev en bra hund. Och som jag sa till uppfödaren ”Om jag tar Raven så kommer jag alltid undra vad som hände med den andra valpen. För jag är ju kär i den”. Så hon sa att det är ju jag som ska välja, och det ska kännas rätt för mig. Så Judie som hon hette då blev det.

Kelly 10v

Mamma och jag åkte veckan efter och hämtade den lilla grå valpen, som skrek konstant i flera mil när vi lämnade uppfödaren trots att jag hade både Thea och Tuff i bilen och satt med henne i knäet. Det borde varit min första varningsklocka på hur mycket jag skulle gråta över henne 😉 Hon var en liten terrorist som valp, skällde på allt från dag ett och jagade den stackars katten. Thea vaknade varje morgon i flera månader och kollade över kanten på korgen och suckade över att hon fortfarande var kvar. Började träna både lydnad och agility med henne lite smått, och även om hon var följsam och ”på” så hade hon aldrig riktigt koncentrationen och inte heller något föremålsintresse trots att jag gjorde allt för att leka med henne.

2009

Vi började tävla lydnad, och fortsatte tävla lydnad dom kommande 5åren utan framgång. Det hela slutade med hela 18st officiella starter i lydnadsklass 1, där det närmsta ett första pris vi kom var 159,5poäng och det var på den sista starten vi gjorde förra våren. Kelly’s problem är hennes medfödda brist på koncentration, för gudarna ska veta att jag tränat koncentrationsövningar med henne men hon klarar inte av det. Och när koncentrationen brister så klarar hon så klart inte av att fokusera och lyssna ordentligt, för genom alla 18starterna är det inte samma fel vi brustit på varje gång. Så även om jag tränat det som gick tokigt gången innan så blev det alltid något nytt fel gången efter.. Kelly har: Stått och suttit genom hela platsliggningar, gått i hela andra världar på linförigheten, skällt sig genom hela linförigheten, Blandat ihop ställande och läggande, vägrat starta på inkallningen, tjuvstartat på inkallningen, skällt ut domare på tandvisningen, vägrat apportera, skällt ut apporten, sprungit bredvid hoppet, snubblat på hopphindret, startskall på alla övningar osv. osv. Som ni ser, nya fel varje tävling..
Har även prövat att byta förare, och tillsammans med Malin lyckades hon faktiskt skrapa ihop strax över 160poäng på en inofficiell lydnadstävling och det är så nära ett första pris som Kelly kommer att komma. Kelly’s lydnadskarriär är numera helt slut, ev att hon startar på något KM dom kommande åren.

IMG_8531

Något Kelly däremot älskar, det är agility!
Hon är uppflyttad till hoppklass 2 och har en pinne i agilityklass 1, men eftersom Kelly är min första riktigt agilityhund och det var där vi skulle satsa så jag jobbade fort men missade vissa viktiga grundträningar så som kontaktfält och självständiga slalom, för resten är inga problem för Kelly hon både hoppar, springer och svänger.

Kelly

Kelly blev aldrig den tävlingshunden jag vill ha, och har väldigt lätt för stress samtidigt som hon har väldigt svårt att släppa händelser. Hennes MT fick vi bryta pga att hon inte kan avreagera sig.

Jag tänker inte ljuga, många gånger har jag funderat över att omplacera Kelly. Men någonstans så älskar jag hunden för mycket och eftersom jag älskar problemlösningar och vill utvecklas och lära mig mer. För Kelly lär mig saker genom att vara som hon är, hade jag omplacerat henne för många år sen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig om stressade hundar, reaktioner, avreaktioner, avledning och vänjande. Och alla får vi den där hunden som kommer ge oss gråa hår, den kommer att få oss att gråta och ångra, det är upp till en själv vilka val man är beredd att göra. Jag valde att chansa med Kelly, jag hade ju redan kämpat med Tuff i alla år, så jag var ju redan van vid det laget att slita för mina hundar. Det är dom svåra hundarna man lär sig av.

Bästa spårhund

Kelly har sina sidor som man älskar också, hon är väldigt stabil när det kommer till ljud runtomkring henne, så som skott, fyrverkerier, kastrullock osv är inget som berör henne, och hon är perfekt att ha om man ska träna platsliggning med skott med osäkra hundar för hon rör inte ett hårstå när dom skjuter. Sen att Kelly spårar som en gud skadar ju inte heller 🙂

Sen kan man ju både älska och hata den där sidan som gör att hon kallas för Grace Kelly. Hon hatar nämligen att smutsa ner sig, när dom andra springer full fart genom lerpölarna så springer hon runt och spöregnar det så går hon inte ut om hon inte får sitt regntäcke på sig.

Grace Kelly

Redan när Kelly vuxit klart och jag såg hur lång hon blev i ryggen anade jag att hon inte skulle hålla hela livet, har hela hennes liv haft problem med att få henne musklad längst hela ryggen och sen kom den där skadan i julas, den där skadan som vägrar släppa taget om henne och i dag känns det som hon aldrig mer kommer att komma ut på agilityplanen igen och hon har faktiskt börjat inse det själv också tror jag, hon verkar trivas med livet som sällskapshund som får träna lite då och då. Och även om hon inte kommer bli någon riktigt tävlingshund så känns det helt okej att ha den där sällskapshunden, maskoten, som man kan låna ut till vem som helst som behöver promenadsällskap eller ha som visningshund på kurserna för det gör inget om man förstör något för att visa folk vad som händer om man gör fel 🙂

Jag har så mycket mer jag kan berätta om Kelly. Men det skulle bli en mindre bok om jag skulle säga allt jag skulle vilja säga, om våra upplevelser, hur vi tränat, alla dom fel vi gjort, skadorna och sjukdomarna, alla äventyr och dom gånger jag gråtit, hur man både kan älska och hata någon samtidigt. Historien om Kelly är långt ifrån slut, vi har bara kommit halvvägs!

Kelly

Kelly skulle bli min drömhund.
Men istället blev min lärare.

och tack Malin för att du finns där för Kelly <3
Du som också inser vilken speciell hund hon är på flera vis 🙂
Malin och Kelly

 

A Little bit of sunshine

 

Badhundar

Eftersom de va helt okej väder idag så fick hundarna ta årets första riktiga bad, 24 Juni!
Blev bara ett kort dopp, för att inte kyla ner Thea allt för mycket och för att inte Lexie skulle få i sig alldeles för mycket vatten.

Dom tyckte det var kul i alla fall 🙂

Lexie

Busungar

och mina badkurkor, som heller håller till i vassen:
BadkrukorAnnars har vi tillbringat kvällarna ute på klubben, Vikki och jag hårdtränar lydnaden där vi just nu nöter fokus och position i fotgåendet och kedjar lite olika moment. Går väldigt bra så länge vi inte är i närheten av agilityhindren, det är hennes svaghet som vi verkligen måste fortsätta nöta på ifall hindrena står bredvid lydnadsplanen.

Lexie tränar agility för fullt inför en debut senare i sommar.
Vi har börjat köra längre och längre kombinationer som vi baklängeskedjar och det går väldigt bra, hon är lite vid i svängarna med det beror på att jag är så långsam i mina rörelser. Det är tur hon är snabb, för hon tar igen dom vida svängarna på sin fart.

Igår jobbade vi på framåt suget ut ur tunnlarna, då hon gärna tittar efter mig när hon kommer ut ur tunnlarna och missar hindrena som står där (fullt förståeligt). Så jag har baklängeskedjat framåtsug ur tunnlar, och snälla lilla Lexie fattade direkt vad jag ville ha ut av det, och det blev väldigt bra. Kunde till och med använda en liggande boll som slutbelöning, och det är stort för den svårbelönade Lexie!

Kommer bli en rolig tävlingshund i agility den där, det är jag övertygad om!

LeXXie

Kelly har fått följa med ut och tränar lite, tyvärr tror jag inte att Kelly kommer att komma ut på agilityplanen nå mer. Muskelspänningarna i hennes enda bakben vägrar att släppa och det märks att hon är stel när hon hållit igång för länge. Det är tråkigt, men så länge hon kan vara en aktiv sällskapshund så får det nog bli så.
Men ifall hon överbevisar oss så ska hon bannemej ha kontaktfältsbeteende när hon kommer ut! För det är precis det vi nöter just nu, och hon gillar det (kan bero på att det är det enda hon tränar?).

Men nu är det tack och god natt och imorgon är min minisemester slut, åter till arbetet och en lång jobbvecka!

 

En hel hög med hundar

Just nu jobbar jag en sån där underbar 11dagars vecka, det råkade bli så pga sjukdomar och semester på jobbet. Men inte ska jag klaga, det är trevlig med pengar. Eller? Jobbar vi ihjäl oss?

Men som vanligt går jag runt på jobbet och funderar över saker jag skulle kunna blogga om, min hundträning? mitt hundliv? mitt andra liv? Var ska jag börja?

Det är så svårt att blogga om min hundträning, då jag har sju hundar med sju olika personligheter som måste tränas på sju olika sätt. Så här funkar mina hundar överlag:

IMG_2688 - kopia

Vikki – Superglada Vikki, hon bjuder alltid på nya beteenden och älskar att göra allt. Outtröttlig, och kan ibland spåra ur och då måste man höja rösten lite åt henne så hon skärper till sig. Vikki jobbar för allt, om det är en torr levergodis eller hennes röda boll spelar ingen roll då hennes belöning är samspelet med föraren.
Man behöver inte direkt ha någon plan i träningen, och kan lätt byta strategi om det inte funkar, hon har inga låsningar och har inga problem att ”slå av” när det är klart.

IMG_0851Lexie – Superkänslig och svårbelönad, vågar inte ta plats men har ingen stress i sig, är lugnet själv när inget krävs av henne. Man måste ha en plan med sin träning, och hela tiden vara på alerten då Lexie har väldigt lätt för låsningar, och skulle aldrig ”spela över”. Är av den typen att hon har svårt att lära sig saker (då hon inte vågar ta plats) men när hon lärt sig saker sitter dom som berget! Höga röstlägen är inget för Lexie, utan bara glädje och ”snällt” tonläge.

IMG_2746 - kopiaKelly – Min svåraste hund. Väldigt lätt för stress, krävs inte mycket så börjar hon skälla (stressbeteende). När man har henne på rätt nivå så kan hon leka som belöning en kortare stund, men för det mesta är det godis som gäller. Kelly bjuder gärna på beteenden, men pga att hon är lättstressad så har hon svårt att komma ihåg vilket beteende som hon fick belöning för. Hon älskar att träna, men har inte fokusen att träna så mycket som hon egentligen skulle vilja. Man måste ständigt tänka på sitt tonläge, för alldeles för glada tilltal eller höga röstlägen sätter igång hennes stress.

DSC_3511Bella – Har också hon lätt för stress, som yttrar sig i att hon hugger efter händerna i leken. Har väldigt mycket ”will to please” i sig, och låser sig gärna i det beteendet. Det är svåraste delen när man tränar henne, att få henne att inte fastna i det beteendet då det gör att hon inte kan arbeta på avstånd eller lämna föraren. Bella kan ta både godis och leksak som belöning, men vi föredrar godis som belönas från föraren (extern belöning) då godis är lugnande och för den ovan nämnda låsningen. När Bella hamnat i sin låsning måste man peta till henne lite för att hon ska ”lossna”, eller harkla sig för att hon ska ”rätta till sig”.

IMG_2219Thea – Glad och Pigg som pga att hon är min första hund inte bjuder på så mycket nya beteenden då jag lockat fram alla hennes beteenden. Är en klippa, och lik Lexie i att när hon lärt sig något så sitter det. Thea älskar alla typer av belöning, efter Tuff var min plan att jag inte ville ha en hund som bara jobbade för godis så Thea var 3år första gången jag började använda godis i träningen (vilket resulterat i att hon är totalt tokig när man tar fram godis än idag, då det är hennes SUPERbelöning), Thea fick bara klappar och muntlig beröm när hon gjorde rätt. Thea vet hur något skall göras, men skulle man göra något annorlunda så är hon så lydig så att hon gör som man visar (ex, jag säger höger och pekar till vänster, då springer hon till vänster trots att hon lärt sig att höger betyder höger). Thea skiter fullständigt i vilket röstläge du använder.

IMG_1706 - kopiaIza – Älskar att arbeta, bjuder inte på nya beteenden utan förlitar sig på sina gamla. Hon är ju likt Thea gammal i gänget och på den tiden lockade man fram beteenden. Iza tar både godis och kampleksaker som belöning, ligger väldigt högt i intensitet när hon arbetar eller är i närheten av sitt arbete. På ”hemmaplan” är hon den mest osynliga hunden du kan lära känna. Inga direkta låsningar, men kan vid stress ta till skällandet. Den stressen gör inget i agilityn, men skulle man få för sig att börja tävla lydnad med Iza måste man ha detta i tankarna att belöna/bryta innan hon kommer för högt i stressläget.

IMG_1696 - kopiaMolly – En väldigt intensiv men lite känslig tjej, hennes träning har nyss påbörjats på allvar och det ser lovande ut. Molly bjuder gärna på beteenden och gör det med intensitet och vilja. Hon tar både boll och godis som belöning, och det lilla jag sett utstrålar sammarbetsvilja, pga att hon är lite känslig får man inte höja rösten. Hon springer inte iväg, utan blir då istället väldigt fjäskig av sig.

Det var mina hundar i det stora hela, beroende på vad man tränar får man kanske tänka lite annorlunda. Agility och lydnad kräver ju olika aktivitetsläge på hundarna, gemensamt för båda sporterna är att dom kräver att hunden ska hålla sig samlad och i samarbete med sin förare.

 

Vallhund

Idag tog vi oss ut till ankorna och körde ett pass på förmiddagen,
att gå ur balans blir bara bättre och bättre, och att dirigera på avstånd. Fasen så kul det är med vallning!

Filmade lite i början av passet, sen satte jag på henne linan och hjälpte henne med linan att komma rätt när jag kallade ner henne från ”klockan 12”.
Ni får ursäkta att man blir lite sjösjuk. Men det är inte lätt att filma medans man går, tittar på hunden, kommenderar hunden och berömmer hunden 🙂 Kanske ska ta GoPro kameran med mig ut imorgon?


Till morgondagens pass ska vi enbart jobba på att gå ”ner från klockan 12”, har en idé som jag ska prova! Får se hur den funkar.

Blev en lunch på Bulldog Café med flickorna, och en vända upp och ner längst gågatan där alla hundarna blev förälskade i en farbror på permobil som åkte runt med en frolicpåse i korgen, ja alla utom Lexie då, hon la sig ner och suckade. Sedan åkte vi hem och roade Kelly med ett pass uppletande, var många år sen jag roade henne med det så hon var jäkligt ringrostig, hon hittade efter många om och men alla föremål. Ska be husse om hjälp och fräscha upp minnet, det är ju faktiskt en lagom aktivitet för en sjukskriven Kelly!

Uppletande Kelly Uppletande Kelly

 

Kelly Uppdate

Vi fortsätter väl uppdatera medans jag ändå sitter här 😉

Kelly’s Rehab rullar vidare, nu har vi fått lägga vikter i benmanschetterna! Kelly har ju dessutom gått på koppelvila i fyra månader nu, jag gissar att det börjar bli tråkigt att lukta på samma luktar inom 2meters radie från vägen så jag har faktiskt tagit fram det som jag kallar ”PRO-kopplet”.

Kelly

Jag är ingen förespråkare av Flexikoppel, av den enkla anledningen att dom flesta som använder det inte kan hantera det.

Mina kriterier är att innan man använder flexikopplet
– Ska hunden klara av att gå avslappnat i ett vanligt koppel, att börja med ett flexikoppel tycker jag är det värsta man kan göra. Kopplet är nämligen ständigt spänt, så man lär sin valp att dra i kopplet.

Hunden ska även kunna sina kontaktövningar:
– Stannar jag, så ska hunden stanna. Även fast den befinner sig 5meter bort i kopplet.
– Ber jag om hundens uppmärksamhet så ska hunden svara på dom, på 5/8meters avstånd.
– Kallar jag på hunden, då ska hunden komma omedelbart (ex. vid hundmöte) så jag kan korta och LÅSA kopplet.
– Vid möten så skall hunden gå bredvid mig och inte kasta sig fram i kopplet. För går kopplet sönder (ja det händer) så har man inte en chans att ta tag i linan, den kommer bränna sönder dina händer, hundslagsmål kan utbryta osv, ja det kan få förödande konsekvenser!

Kelly uppfyller dessa kriterier, och får därför äran att få en förlängning på sitt koppel!

DSC_3859

Så här går Kelly tillsammans med dom andra, kopplet är inte i låst läge.
Kelly vet att man ska gå tillsammans med sin flock! När flocken springer lös, då får hon nyttja hela kopplet och ”göra som hon vill”.

Och det jag tycker är viktigast är att alltid ha sele tillsammans med flexikopplet, inget ständigt smådrag i halsbandet!

Kelly har också privilegiet att få vara med på saker själv, det är hennes typ av aktivering. Så i fredags fick Kelly följa med oss ut och åka skoter för första gången i sitt liv, lite orolig i början men sen rullade hon ihop sig mellan mig och Malin och tittade framåt.

DSC_3885

Väl ute på isen i skogen så fick hon faktiskt gå lös och skrota runt, tillsammans med dom andra ca 6lösa hundarna som var där. Gick så bra så!
En trött Kelly sov sen snällt hela kvällen 🙂

Kelly och Frasse

DSC_3871 DSC_3872DSC_3887DSC_3874

 

Agilitytävling

Idag klev jag upp alldeles för tidigt för att vara ledig söndag, bara för att åka och TITTA på en agilitytävling.
Jag har för första gången åkt till en agilitytävling och bara tittat, jag har inte ens rört ett agilityhinder idag!

Åkte dit för att titta på Iza, en taggad tant Iza.
Oerhört tacksam över att My vill köra Iza så hon får göra det hon tycker absolut mest om, att köra agility. Hade tänkt titta på första hopploppet i klass 1 också för att se hur det går för våra klubbkamrater innan jag åkte hem, men innan jag visste ordet av så hade jag tittat på alla dagens lopp och klockan hade passerat 16 🙂

En oerhört trevlig dag blev det, hade alla mina hundar med mig. Molly tyckte situationen var jobbig första minuterna men sen tittade hon glatt på hundarna som körde, Lexie blev som en atombomb och både skrek och snurrade i ett försök att ta sig ut på planen, så jag fick vackert stå där med henne tills hon lugnat ner sig så pass att jag kunde lämna körhallen med en lugn hund. Tog med mig Kelly in, beredd på att hon skulle bli deprimerad över att inte få köra. Men det gick bra, jag hade ju inte packat med några burar, godis eller annat som för henne kopplas till agility så det kände som hon förstod att hon inte skulle tävla. Hon hade fullt upp med att tigga godis, mackor och folk lunchar, huvudet for ner i ett antal väskor i jakten på ätbart. Ja, de e tur hon är söt iaf.

Kelly o Malin myser lördag kväll

När tävlingen var slut passade jag på att hugga tag i Sandra och be henne kolla lite snabbt på Kelly om vi är på rätt väg. En snabb koll av Sandra skvallrade att det var bättre i frampartiet och i höger bak. Men vänster bak var fortfarande en mindre katastrof. Så det är där vi får lägga all våran kraft, en gissning jag har är att Kelly dragits med en mindre skada i vänster bak en längre tid, och när hon hoppade ur bilen före jul så var det vänster bak hon la all tyngd på när hon landade och inte orkade hålla ihop kroppen på den där isfläcken.. Men som sagt, det är min gissning iaf.
Vi har iaf fått OK att börja med viktmanschetter nu! Så äntligen kan vi göra något mer!

Mitt agilitybehov har blivit stillat idag, det kändes inte särskilt fel att bara sitta och titta en hel dag. Det var bara på slutet jag kände att jag ångrade att jag inte frågade om jag fick åka föråkare på sista hopploppet med Vikki, men jag och min inre röst hade en diskussion om att det vore en jävligt dum idé att starta en totalt otränad hund bara för att jag är tävlingsidiot. Kändes inte som jag och Lexie har någon brådska ut, en grundtränad hund kommer så mycket längre fortare!

Skogspromenad Tisdag 24/3 2015

Kvällsträning

Även efter jobbet hade jag kvar mitt träningssug, så det blev lite nostarget träning med Liten och Grå.

Kelly har kört lite nostarget förut, planen är att nu medans hon ändå är sjukskriven så kan vi lägga lite tid på att öva kontaktfält.
Idag började vi med en liten uppvärmning med targeten på väggen, eftersom jag lärt henne från början att man ska trampa på targetplattorna så använder hon tassarna på dom, något jag nu försöker lära om. Därav sätter jag den på väggen, lättare för henne att tänka ”nos” då.

Sedan la jag ner den på golvet och klickade bara när det var tydliga nosduttar (Tendensen till att använda tassen finns där, men hon får bara belöning när hon tänker på att använda sin nos).

Hon är dock så jäkla söt när hon duttar, fast jag vet inte om jag ska kalla det duttar då hon faktiskt drar upp läpparna och gnager sig fast i targeten (- alla sätt är bra?).



Även Lexie fick ett pass nostarget, för henne var det första gången och hon var direkt intresserad av targeten.
Hon har inte lärt sig använda tassarna på target, så det var inget jag behövde tänka på. Utan bara belöna nosduttar!

Hon gillade den här leken 🙂


För Vikki’s del nötte vi lite starter och helt om i fria följet med fokus och position.
Inga filmer på det, inget direkt intressant att titta på 😉

Filmer från gårdagen

Lilla Lexie. Går från klarhet till klarhet, tänk att en liten disskussion med Nathalie kan få hunden att ändra attityd direkt! Från att ha sackat och hängt med hela kroppen trippar hon nu fram, något hög i mellan åt, men det tar vi tag i sen 😉
Det är inte alltid alla ”nymodigheter” i lydnadsträningen är det bästa för just din hund! Ibland måste man backa bandet och träna på samma sätt som man gjorde för några år sedan, det gav ju resultat då. Så varför skulle det inte göra det idag?

Och ställandet, det ger mig ryyyyysningar.

Vikki, allmänt galen och småtokig. Inte så mycket att säga egentligen.
Det är ju min Vikki <3

Matte måste dock tänka på att lägga ner apportbockar på ridhusgolv är inte jättesmart.
För hundens syn funkar ju inte på samma sätt som människans, dom ser inte apportbockarna på samma sätt som vi.

Kelly var taggad, ingen direkt plan i den här träningen. Utan mest bara låta henne göra något och ha kul 🙂