Kategoriarkiv: Okategoriserade

När tiden finner sig

Att skriva något ligger långt ner på min prioriteringslista.
Men jag lämnar härmed ett nytt livstecken.

Vår lilla Lucas anlände i mitten av oktober, och vi har nu hittat en vardag som funkar bra för oss där hundarna får sitt och jag får mitt samtidigt som jag tar hand om min son.

Lite har jag hunnit med i höst trots graviditeten.
I slutet av september blev VIKKI Distriktsmästare i Rallylydnad, Avancerad.
och för någon helg sedan tog vi det sista kval. resultatet och fick därmed titeln RLD A.

Debuterade även Molly på Distriktsmästerskapen där hon fick kval.resultat i Rallylydnad Nybörjare, och Bella tog sitt andra resultat i Fortsättningsklassen.

Planen var att starta Bella även på samma tävling för någon helg sedan, men tyvärr sprang Bella ut framför en bil och bröt bakbenet. Hon läker fint, och hanterar sin burvila fint. Förhoppningen är att hon ska vara gipsfri i mellandagarna och sedan har vi en vår full med rehab att se fram emot.

Unghundarna har ”bara” fått träna. Har inte riktigt haft kroppsliga förutsättningar att tävla dom. Men efter nyår är det dags för dom igen 🙂

Mina tre pensionärer (Thea, Iza och Kelly) hänger fortfarande på och får aktiveringen dom behöver.

Klipperiandet har jag dragit igång lite smått med hundar i min närhet, och efter nyår ska jag även försöka ta min examen och dra igång nästa projekt.

Så tills vi ses igen, ta hand om era hundar och ge dom det dom behöver <3

 

Årskrönika

Personliga årskrönikor svämmar nu över på facebook, så lika bra jag hänger på.
Året 2016
Privat så har det varit en ganska lugnt år, är oerhört tacksam över mina bästa vänner som stadigt stått vid min sida i ur och skur, i med och i motgångar. Er är jag evigt skyldig!
Tyvärr har jag under detta år hunnit med alldeles för mycket begravningar som inneburit en del känslomässiga stormar. Klubben har förlorat en av sina legender och även god vän som alltid funnits där.
Jag har även hunnit med att byta jobb, till ett jobb som gett mig så mycket mer vänner och arbetsglädje!
Hundmässigt började året superb då det visade sig att Vikki var dräktig och senare födde fyra efterlängtade valpar Willow och Wilse, en av mina högsta drömmar som gick i uppfyllelse. Jag valde att behålla två av hennes valpar och dom har visat sig ärva många av dom kvaliterna som jag älskar med Vikki. Tyvärr har Willow blivit påflugen två gånger av lösa hundar så vi har halkat efter en del träningsmässigt då vi fått lov att jobba på hennes trygghet i vardagen.
img_7072
Vikki har hunnit med både RLD N och RLD F med kval.resultat på varje start! Även Uppflyttad till Lägre Spår, lydnaden har tyvärr fått stå åt sidan pga skadan hon drog på sig i fårhagen i somras och som vi fortfarande kämpar med.
img_5023
Bella har fått köra lite agility och fått sina pinnar som gjort att hon är uppflyttad till Agility 2, även RLD N och Klubbmästare i Agility på Mora BK har hon hunnit med.
Bella
Arbetsmaskinen Molly har på 8 tävlingar tagit 5 pinnar, vi skulle ha hunnit med lydnadsstart var planen med den fick stå åt sidan lite. En skitrolig hund!
img_4575

Lexie har blivit uppflyttad till Hoppklass 2 och och även tagit 2st pinnar i Agilityklass samt fått titeln RLD N. Lexie har också valt att lämna flocken och lever tillsvidare livet med Jessika, ett tungt beslut för oss men som visat sig vara det bästa för Lexie.
13925678_10154403633053781_8288263987492418449_o
 Vi är oerhört Glada över att Våran högt älskade Thea varit med oss ytterligare ett år, även om hörseln under året försvunnit och kroppen inte alltid är med så är det fortfarande samma livsglada hund på insidan.
img_5431-kopia
Iza har tävlat agility hela året och tillsammans med hennes förare (som jag är evigt tacksam över) beslutade vi att i November pensionera snart 12,5åriga Iza från agilitytävlingarna. Som protest på detta (haha) så valde Iza att avsluta detta år med att bryta en tå, men hon har återhämtat sig bra.
Iza
Sist har vi Kelly, som flyttade till mina föräldrar när Vikki skulle valpa för att hon skulle få lugn och ro. Sedan flyttade Kelly inte hem igen, utan hon bor kvar där. Kelly är ju pensionerad sen två år tillbaka från alla tävlingar men for fortfarande ”leka lydnad” och sen har vi gjort ett antal spår.
img_4962
Det var en kortare resumé av mitt 2016 som bjudit på många spännande äventyr.
Nu laddar vi upp för 2017 med nya planer och nya mål, både privat och hundmässigt!

Novemberrusk

Här hemma rullar livet på i samma fart som alltid, just nu ligger jag dock och har en ”passivitetsdag” i soffan med Iza och Bella sovande över mina ben, Thea snarkar nedanför soffan och Molly ligger utsträckt bredvid mig medans Vikki bäddat ner sig i sängen och valparna ligger väl i en hög i köket gissar jag. Och sen har vi Lexie, hon lever loppan i Örebro med Jessika och Flinga.

Jessika fick låna henne för att tävla agility i helgen, och det gjorde dom superb! Med endast en disk på sex starter, och sista pinnen i agilityklass 1 tog dom även med sig hem. Så eftersom jag måste få känna hur det känns att leva utan Lexie, samt att jag måste ge Vikki en massa tid inför helgens tävling utan att ha dåligt samvete över Lexie’s träning så fick hon sedan följa med Jessika hem efter tävlingen och tävla lite mer agility. Agilitysäsongen är längre söderöver, och det kommer inte gå någon nöd på Lexie iaf.

Ja som sagt, i helgen är det tävling. Debut i Avancerad Rallylydnad står på schemat med Vikki och vi nöter denna högerhandling så vi blir gråhåriga, det är även årets sista tävling för oss så nu under december har vi tävlingsvila och fokuserar på dom nya lydnadsreglerna som kommer träda i kraft 1 januari. Har tittat ut några tävlingar under januari som vi försöker sikta på, debut för valparna står också på scheman och ännu roligare nu när man får starta fler hundar i samma klass om det är tillräckligt många startande!

Men nu är det läge att rycka upp sig och hitta på någon lunch innan jag ska åka och jobba några timmar.

Det är så tråkigt att fotografera ute i novembervädret, dåligt med ljus, brunt, dassigt osv, så jag har inga nya kort att avsluta detta inlägg med så jag tycker vi tar något somrigt istället 🙂

TheanSommarbad

 

”Grabben”

Livet hittills med hanhund går över förväntan, Wilse har ärvt sin mors vilja att vara till lags något jag är väldligt tacksam över!

Från början har jag haft en väldigt tydlig målbild med vad jag inte vill ha! Mycket tack vare mina tidigare hanhundar, jag har lärt mig av mina ”misstag”. Tuff som var en väldigt översexuell hanhund, Buster en väldigt skvättig kille och Ajax ett monster för att uttrycka det milt. Både Mattias och mina föräldrar är med på ”våra regler” och följer dom, för dom vill också att det ska funka här hemma med 8 tikar och 1 hanhund.

För att undvika den översexuella, skvättande, hanhundsaggressiva hunden så har Wilse hittills:
– inte fått ägna överdrivet intresse på att nosa flickorna i baken, han får dit och ”kolla läget” men sen ska han gå bort.
– Han får heller ej stanna och nosa på fläckar när vi är ute och går, han får nosa när han går i full långt koppel men inte ”fastna” på fläckar. När han är lös har jag hela tiden full koll på honom, för samma regel gäller där, han får inte nosa mer än flickorna gör.
– Skvätta är ett big no-no. Jag struntar i om ”det tillhör hundens naturliga beteende” och allt det där. Jag tycker det är otrevligt med hanhundar som ska springa och skvätta överallt så att det luktar kiss överallt, dessutom har jag sett ett samband mellan skvättiga hanhundar och hundar med ”hanhundsproblematik”. Lilla Wilse lyfter inte ens på benet ännu 🙂 Samma sak gäller ”krafsandet” efter att han kissat, det gör vi inte!
– Att nosa när vi tränar är också strängt förbjudet, jag tillåter ingenting!

Det är säkert något mer jag gör som jag glömt.
Men jag tänker hela tiden på det han gör, och om jag ska tillåta det eller inte, vad det kommer ge för framtida konsekvenser och jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills, för han är en väldigt trevlig kille som älskar andra hundar och att samarbeta.

img_6439

 

Vila och Återhämtning..

Efter att ha tränat tävlingslydnad nästan varje dag och hållit igång senaste veckorna (och dom dagarna vi inte tränat har jag funderat över hur jag ska träna). Då vi även tävlat i helgen så fick hundarna en totalt vilodag igår, dom fick inte ens springa lösa utan lugna koppelpromenader utan några som helst krav. Allt för att huvudet ska få varva ner, smälta alla intryck och återhämta sig, så att det kunde ladda om på nytt till idag.

Det är inte bara för hundarnas skull vi har dessa återhämtningsdagar, det är viktigt även för mig. Jag måste också få vila hjärncellerna ibland.

Peggy, Willow & Molly

[Skrytvarning ;)]
Valparna hänger på väldigt bra i vårat tempo måste jag få skryta med. Ingen som helst stress över att vi dräller åt höger och vänster, att dom får koppla av i olika miljöer och stundtals tillbringar många timmar hemifrån och i bilen. Dom kopplar utan problem av och lägger sig ner och sover överallt, så idag var ytterligare ett steg i deras utveckling. Wilse fick följa med min mamma hem och ta det lugnt undertiden som Willow fick följa med ut på klubben själv och kvällens kurser. Innan kursen började så klickade jag in henne och påbörjade lite shejpning, beteendet hon valde blev ”sitt”. Påbörjade även lite leksaksavlämningar och ”fri kommando”, väldigt lätta övningar som hänger ihop tillsammans och blir värdefullt i ”hennes ryggsäck”.

Imorgon ska dom få en sväng nere på stan om det inte är allt för dåligt väder, ingen idé att åka ner om det är det är dåligt väder då det inte är några människor ute. Så min världsbästa Mamma får två något trötta valpar till kvällen när jag åker och tävlar :).

IMG_2318i helgen hade vi 10 hundar då Peggy var hos oss. Granntjejen kom med sina kompisar och lekte med hundarna ett tag. Det är sådana här stunder jag känner att mina hundar är ganska väluppfostrade ändå 😉 När dom hälsat klart (utan att hoppa såklart) så kommer dom med en boll och bjuder in till lek eller självmant går och lägger sig någon annanstans. Dom lyssnar på barnens ”loss” och försöker inte slita leksakerna ur händerna på barnen, inga problem att koppla av med främmande barn eller låta sig hanteras.

 

 

Hund Till Salu

Denna hund hamnade hos mig igår då han hade en avlivning hängande över sig. Nu behöver han sitt ”för alltid hem”.

Tric är en 11mån blandrashane som levt i en skyddad atmosfär i en liten by med ett äldre par som inte längre kan ge honom den motion och stimulering han behöver.

Idag är han en överviktig och ouppfostrad liten kille som inte kan någonting, i huvudet är han som en 4månaders valp. Han är en mjuk och glad kille, men som byggt upp en hel del stress pga brist på uppgifter.

Jag har gjort något hundmöte på promenad, och han har träffat mina hundar och det har gått bra. Han har inte träffat andra hundar under sin uppväxt så han har inga dåliga erfarenheter, men är givetvis intresserad av tikarna då han är i den åldern nu.

Det han söker är ett hundvant hem, gärna med erfarenhet av lättstressade hundar. Han kommer att vilja ha en hel del motion och mental stimulans. Gärna ett hem som inte är så centralt och utan småbarn.

Ring för mer info 070-4022134

 

 

När tid finnes…

…så ska jag ta och städa upp den här sidan, lägga ut lite nya bilder på hundar osv.

Men det var just det, när tid finnes. Var finns tiden?
Man kan tycka att jag borde ha massor av ledig tid på kvällarna, men till att börja med så ska hundarna tränas, huset städas och umgås med sambon. Möjligtvis inte i den ordningen givetvis, och sen är jag oftast för grötig i huvudet för att orka engagera mig i att fixa min hemsida. Ikväll har jag lagt energin på att försöka få ordning på brukshundsklubbens sida.

Men en dag, en dag ska jag hitta den tiden!

Bästa bästa Thea

Då är vi på plats här i skogen, här mitt ut i ingenstans i en by som normalt har typ 150 invånare, men ett par gånger om året ökar till mellan ett par tusen till 50 000. Nämligen i mitt höljes, byn som alltid inneburit en fristad för mig. Alla mina vardagsbekymmer pausas och lämnas hemma när jag åker hit.

Det betyder också att när det är lugnt så sitter jag och bläddrar förbi saker på internet och kommer på saker jag skulle blogga om, men jag hinner inte med alla gånger eller så hat jag glömt bort det när jag kommer hem. Saker som jag tänker på, saker jag uppfattar, hir jag tränar och ibte tränat mina hundar, hur dom lever och vilka problem vo stöter på.

Sånt jag tänkt blogga om är ex.Hundsaker jag prövat typ bäst i test, kurser jag vill gå, kurser jag inte fattar meningen med, mina tankar kring hundmat, motion och annat, mina tankar kring omplaceringshundar, blandraser och blandrasavel, gatuhundar, problemhundar och hudproblem, kurser jag hållit m.m. Sånt där jag behöver skriva ner för att kunna formulera precis hur jag tänker kring allt, det hjälper mig i framtida diskussioner i ämnet när jag ska diskutera detta, då har jag redan för och motargument klara… Men de e svårt att hitta tiden till detta, och stundtals motivationen.

För tillfället ligger jag rygg mot rygg med vikki på madrassen i bilen (det skulle jag också blogga om: hur mycket jag älskar min bil) och Lexie ligger under täcket och värmer mina fötter.. Världens bästa myshund det där <3

De e ju bara de att allt ser här jag kommer på nu och har tid att skriva innebär att jag saknar datorn som är kvar hemma. De e så grymt jobbigt att blogga på mobilen, och speciellt när man ligger ner och halvsover 😉

Får se var jag börjar imorgon när jag vaknar och kan låna mammas 😉

Kelly

Vi har nu kommit till hund nummer fem i ordningen, den grå hunden som ger mig lika många grå hårstrån: Kelly. Det tog mig några veckor att skriva klart denna text, jag har lixom inte vetat riktigt hur mycket jag skulle skriva eller hur jag skulle formulerat mig. But here it goes:

Kelly 2010

När Thea blev skadad och jag gått klart skolan så började jag leta efter en ny tävlingshund, det var fortfarande ingen vettig uppfödare som ville sälja en BC till mig så jag började se mig om efter nya raser och fick då tips om Aussien, den skulle vara som en border collie men lite tuffare. Okej, Thea var lite mesig (tyckte jag då) så det skulle väl inte skada med lite mer tuffhet? Läste på mer och mer om rasen, letade uppfödare, pratade med uppfödare och kom sedan i kontakt med Kelly’s uppfödare som då hade ett gäng 2-3veckor gamla valpar.

Hera och Kelly

Eftersom jag fortfarande bodde hemma fick mamma lov att godkänna det, vilket hon också gjorde så när dom var nästan 5veckor gamla åkte jag och pappa dom 30milen till Östersund för att hälsa på uppfödaren och valparna. Blev genast kär i dom 2blue merle tikarna med bruna tecken. Allting kändes bra och 2veckor senare började vi prata om vilken av valparna jag skulle få, då fanns Judie och Raven kvar. Hon tyckte jag skulle ta Raven, men jag var ju faktiskt kär i den andra valpen och dessutom var Raven kuperade eftersom hon var född med kraftig knicksvans och jag ville ju ha en tävlingshund som man kunde ställa ut, kora och kanske ta valpar på om det blev en bra hund. Och som jag sa till uppfödaren ”Om jag tar Raven så kommer jag alltid undra vad som hände med den andra valpen. För jag är ju kär i den”. Så hon sa att det är ju jag som ska välja, och det ska kännas rätt för mig. Så Judie som hon hette då blev det.

Kelly 10v

Mamma och jag åkte veckan efter och hämtade den lilla grå valpen, som skrek konstant i flera mil när vi lämnade uppfödaren trots att jag hade både Thea och Tuff i bilen och satt med henne i knäet. Det borde varit min första varningsklocka på hur mycket jag skulle gråta över henne 😉 Hon var en liten terrorist som valp, skällde på allt från dag ett och jagade den stackars katten. Thea vaknade varje morgon i flera månader och kollade över kanten på korgen och suckade över att hon fortfarande var kvar. Började träna både lydnad och agility med henne lite smått, och även om hon var följsam och ”på” så hade hon aldrig riktigt koncentrationen och inte heller något föremålsintresse trots att jag gjorde allt för att leka med henne.

2009

Vi började tävla lydnad, och fortsatte tävla lydnad dom kommande 5åren utan framgång. Det hela slutade med hela 18st officiella starter i lydnadsklass 1, där det närmsta ett första pris vi kom var 159,5poäng och det var på den sista starten vi gjorde förra våren. Kelly’s problem är hennes medfödda brist på koncentration, för gudarna ska veta att jag tränat koncentrationsövningar med henne men hon klarar inte av det. Och när koncentrationen brister så klarar hon så klart inte av att fokusera och lyssna ordentligt, för genom alla 18starterna är det inte samma fel vi brustit på varje gång. Så även om jag tränat det som gick tokigt gången innan så blev det alltid något nytt fel gången efter.. Kelly har: Stått och suttit genom hela platsliggningar, gått i hela andra världar på linförigheten, skällt sig genom hela linförigheten, Blandat ihop ställande och läggande, vägrat starta på inkallningen, tjuvstartat på inkallningen, skällt ut domare på tandvisningen, vägrat apportera, skällt ut apporten, sprungit bredvid hoppet, snubblat på hopphindret, startskall på alla övningar osv. osv. Som ni ser, nya fel varje tävling..
Har även prövat att byta förare, och tillsammans med Malin lyckades hon faktiskt skrapa ihop strax över 160poäng på en inofficiell lydnadstävling och det är så nära ett första pris som Kelly kommer att komma. Kelly’s lydnadskarriär är numera helt slut, ev att hon startar på något KM dom kommande åren.

IMG_8531

Något Kelly däremot älskar, det är agility!
Hon är uppflyttad till hoppklass 2 och har en pinne i agilityklass 1, men eftersom Kelly är min första riktigt agilityhund och det var där vi skulle satsa så jag jobbade fort men missade vissa viktiga grundträningar så som kontaktfält och självständiga slalom, för resten är inga problem för Kelly hon både hoppar, springer och svänger.

Kelly

Kelly blev aldrig den tävlingshunden jag vill ha, och har väldigt lätt för stress samtidigt som hon har väldigt svårt att släppa händelser. Hennes MT fick vi bryta pga att hon inte kan avreagera sig.

Jag tänker inte ljuga, många gånger har jag funderat över att omplacera Kelly. Men någonstans så älskar jag hunden för mycket och eftersom jag älskar problemlösningar och vill utvecklas och lära mig mer. För Kelly lär mig saker genom att vara som hon är, hade jag omplacerat henne för många år sen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig om stressade hundar, reaktioner, avreaktioner, avledning och vänjande. Och alla får vi den där hunden som kommer ge oss gråa hår, den kommer att få oss att gråta och ångra, det är upp till en själv vilka val man är beredd att göra. Jag valde att chansa med Kelly, jag hade ju redan kämpat med Tuff i alla år, så jag var ju redan van vid det laget att slita för mina hundar. Det är dom svåra hundarna man lär sig av.

Bästa spårhund

Kelly har sina sidor som man älskar också, hon är väldigt stabil när det kommer till ljud runtomkring henne, så som skott, fyrverkerier, kastrullock osv är inget som berör henne, och hon är perfekt att ha om man ska träna platsliggning med skott med osäkra hundar för hon rör inte ett hårstå när dom skjuter. Sen att Kelly spårar som en gud skadar ju inte heller 🙂

Sen kan man ju både älska och hata den där sidan som gör att hon kallas för Grace Kelly. Hon hatar nämligen att smutsa ner sig, när dom andra springer full fart genom lerpölarna så springer hon runt och spöregnar det så går hon inte ut om hon inte får sitt regntäcke på sig.

Grace Kelly

Redan när Kelly vuxit klart och jag såg hur lång hon blev i ryggen anade jag att hon inte skulle hålla hela livet, har hela hennes liv haft problem med att få henne musklad längst hela ryggen och sen kom den där skadan i julas, den där skadan som vägrar släppa taget om henne och i dag känns det som hon aldrig mer kommer att komma ut på agilityplanen igen och hon har faktiskt börjat inse det själv också tror jag, hon verkar trivas med livet som sällskapshund som får träna lite då och då. Och även om hon inte kommer bli någon riktigt tävlingshund så känns det helt okej att ha den där sällskapshunden, maskoten, som man kan låna ut till vem som helst som behöver promenadsällskap eller ha som visningshund på kurserna för det gör inget om man förstör något för att visa folk vad som händer om man gör fel 🙂

Jag har så mycket mer jag kan berätta om Kelly. Men det skulle bli en mindre bok om jag skulle säga allt jag skulle vilja säga, om våra upplevelser, hur vi tränat, alla dom fel vi gjort, skadorna och sjukdomarna, alla äventyr och dom gånger jag gråtit, hur man både kan älska och hata någon samtidigt. Historien om Kelly är långt ifrån slut, vi har bara kommit halvvägs!

Kelly

Kelly skulle bli min drömhund.
Men istället blev min lärare.

och tack Malin för att du finns där för Kelly <3
Du som också inser vilken speciell hund hon är på flera vis 🙂
Malin och Kelly